Runas’ story/Runas berättelse…

More about the theme fibromyalgy – ache in the body.

Now I am going to try to translate to Swedish what Kirkengen has written about Runa in her book “Inscribed bodies – Health Impact of Childhood Sexual Abuse” in chapter 2 “Unfolding the Impact of Sexual Violations” pages 224-229.

-//-

Min snabba amatöröversättning från engelskan:

“Ytterligare ett annat sätt eller konstellation för den uthållna vaksamhet och den fortgående känslan av att vara ansvarig för att balansera välfärden för andra visade sig i Runas intervju. Hennes övergreppshistoria var som rapporteras i följande utdrag:

R(una): Jag tror jag var nästan tolv år gammal när övergreppen startade. De varade till jag lämnade hemmet, då var jag femton eller sexton år gammal. Den första var en släkting och sen – när man börjar tänka på det, men det har varit mer i bakgrunden, när man börjar att tänka och att tala om såna saker, mer och mer kommer, det fanns fler. Det fanns en granne. Och senare var det en kollega till mig. Alla dessa män var vuxna män.

A(nna Luise Kirkengen): Kommer du ihåg andra händelser när någon kom för nära eller när du inte lyckades att stoppa det som hände?

R: Nej. Det var bara dessa tre.

Runa hade tänkt på övergrepp bara vad gäller huvudövergreppsmannen, vilket blev uppenbart när hon betänkte de initiala intervjufrågorna, som hon läste och fyllde i medan hon talade med mig /…/ kanske kände hon att det var nödvändigt att få det att låta ganska allmänt det som hände för att inte stå ut som exceptionell. Hon fortsatte med minnen av sjukdom och behandling, och, när hon tillfrågades om vilken sjukdomsepisod eller terapeutisk relation som hon ville reflektera på mer utförligt, svarade hon:

R: Det blir väldigt klart för mig att jag redan väldigt tidigt, som tonåring åtminstone, befann mig i ett spänningstillstånd hela tiden. Och jag hade börjat binda upp mig, både i skolan och hemma och jag kände mig hela tiden ängslig. Och det berodde säkert på… Jag fick huvudvärk av att vara spänd.

A: Anser du att det kan vara relaterat till övergreppen?

R: Ja, det gör jag verkligen. Det gör jag absolut. Jag tror ingen tänkte i dessa banor.

A: Var det väldigt bra dolt? Var det din far?

R: Ja, Det var han. Jag kommer väl ihåg att jag kände mig mer avslappnad och fungerade bättre hemma när han inte var där. Men han var så – han hade den där konstiga makten. Han var den som man var rädd för. Han hade denna hemliga makt som ingen annan visste om förutom vi två. Jag förstod inte… Jag (eftertryck, betoning på ordet) förstod inte så mycket… det var inte förrän efteråt som jag förstod.

A: Han hade ett grepp på dig därför att han hade fått dig att samarbeta med honom om nånting?

R: Ahaa. Det var otänkbart att man skulle tala om nånting alls. Jag tror att jag inte ens tänkte mig den möjligheten, att jag skulle ha berättat för någon för att stoppa det. Det var bara så. Det var som en knut här, som gjorde så ont, det störde verkligen goda prestationer i skolan och sociala kontakter och allt.

A: En annan kvinna sa nyligen att hon hade förstått att det att ’ständigt vara på vakt över var han befann sig’ nästan hade varit värre än de konkreta situationerna när något hände.

R: Jag har också hört detta och tänkt så själv och tyckt att det kanske finns någon sanning i det. Jag hade mitt eget rum, så som det var, men det var ändå inte någon frizon. Jag var inte tillåten att låsa dörren (paus). Och att vara orolig över vad som skulle kunna hända och att vara så trevlig och snäll som möjligt så att inget skulle hända, betydde att jag måste gå omkring med en spänning över mig. Det kändes väldigt utmattande/tröttande.

A: Var i din kropp lämnade det de djupaste spåren?

R: I höftpartiet, nerför mina lår och benen…

A: … att trippa på tå med bäckenspänning?

R: Ahaa. Jag gör alltid så. Det är svårt. Och det fortsätter troligen uppför ryggen. Jag har en massa ont i ryggen. Men det kan lika väl vara reumatiskt. Något latent. Nånting ärvt som har kommit tidigt hos mig. Doktorn sa första gången han diagnosticerade fibromyalgisk smärta att det var ganska sällsynt hos en så ung. Det var i samband med min förlossning som det blossade upp fullt. Men jag diagnosticerades några år senare.

A: Vad blossade upp fullt?

R: Bäckensmärtan och smärtan i mina höfter. Jag vandrade bara runt och hade ont i min kropp utan att någon förstod vad det handlade om. Men det är också knutet till stress. Alltid i höftregionen.

A: Kan det finnas konkreta anledningar, jag menar att du tvingades att ha samlag – eller mer, denna permanenta spänning, trippa på tå och pressa ihop dina ben…

R: Ja, det är absolut denna spänning. Jag tror det är bara denna spänning. Denna spänning, och detta att vara en snäll flicka hela tiden och mer allmänt, att man gör allt så han ska vara nöjd med dig, att han inte skulle göra nånting som du inte gillade. Men det hände i alla fall, oberoende av hur snäll du var. Och så blev du litet för snäll och det är nånting som också följer, vilket gör att du får problem i vuxenheten också. Man vågar inte säga emot och man säger ja och ja – men man känner att det inte finns någon belöning för att man är trevlig. Du säger ja men menar nej. (paus)

A: Exakt. Och du har fortsatt med detta.

R: Ja, jag antar det. Det knyter också litet an till sjukdomen, att du inte kan tolerera så mycket, men känner att du måste vara tillgänglig, både i din egen och i andras familjer.

A: När du inte säger nej så måste din kropp säga nej?

R: Ja, och då kraschar saker. (lång tystnad) Därför känns det som en hopplös situation. Något som har hänt för så länge sen, det verkar så hopplöst att få ordning på det (???). (lång tystnad) Därför att nu är det inte bara ett mentalt problem utan det har också gått över till att bli ett fysiskt problem. Ergo, du har både och. Och vad är vad, de kan också alternera, vad är vad, men det är perfekt länkat, är det inte, för du har en massa smärta och då är det inte så lätt att vara stark, mentalt menar jag. (lång paus) Men jag kommer ihåg, nu, att ha varit sjuk ganska ofta, tidigare, hela tiden. Men jag var stark i kroppen – på den tiden – men att jag var sjuk ganska ofta tidigare utan att någon kom vad det var.

Runas väldigt konsekventa beskrivning av sin smärta synliggör hur hennes kroppslighet... /…/ Hon har alltid varit i ett vaksamhetstillstånd ansträngande sig att behaga, utan en plats att känna sig fri på, utan möjlighet att lita på sig själv, utsatt för fara i sitt eget hem, och fångad i en hemlig och destruktiv konspiration. Den utmattande dräneringen [av energi och ork] i ett sånt tillstånd av permanent förberedelse blir omedelbart uppenbar. Utvecklandet av kronisk smärta mot bakgrund av ett permanent hot om övergrepp blir närmast självuppenbart. Runa beskriver skräcken under de oförutsägbart inträffande övergreppen. Att utsätta en mänsklig varelse för smärta och förödmjukelse oförutsägbart, på måfå, är känt som en av de mest kraftfulla tortyrmetoderna /…/ Runa, som många andra, berättar om upprepade upplevelser av det futila i ’förebyggande/skyddande’ åtgärder. Hon trodde att det skulle hjälpa att vara trevlig och snäll så ’han inte skulle göra det han ville’. Denna tro på effekten av att behaga visade sig vara en illusion igen och igen. Barnet, Runa, upplever dess futilitet – men hon försöker att utveckla en metod som inte fungerar. Andra försökte andra metoder, som Annabella till exempel som sprang iväg. Laura anpassade sig genom att inte gråta och genom att ’känna sig stark’ efter att ha krossat en okrossbar glasboll. Som ett övergripande mönster; försök att undvika kontakt med förövaren var, naturligtvis, dömt att misslyckas när förövaren var en person i den närmasta familjen. Alla försök att inte attrahera förövarens uppmärksamhet var också futila, som demonstrerats tidigare.

Runas övertygande beskrivning av denna sorts no-win utbyte ger insikt i dess kroppslogiska konsekvenser. När hon tillfrågades om var spänningen känns mest konkret så lokaliserar hon den utan tvekan. Spänningen som hon lägger på sig själv är transformerad till muskelspänning höfterna och ner för hennes ben. Hon accepterar också omedelbart intervjuarens ’översättning’ av denna lokaliserade spänning i en gestalt; flickan alltid trippande på tå beredd att behaga. Hon inte bara bekräftar detta direkt, utan utvecklar bilden genom att addera att det är ’därifrån och gående upp efter min rygg’. Men, samtidigt som denna syn på hennes smärta uttryckts, så skiftar hon perspektiv och tänker plötsligt i termer 'medicin och gener’. Hon fick diagnosen fibromyalgisk smärta några år efter sin första förlossning, vilken accentuerade denna smärta. Doktorn kommenterade den tidiga debuten som varande exceptionell, så Runa antar att en latent reumatisk disposition har uppträtt tidigt. Men i nästa andetag återtar hon igen sin position, så att säga, och fortsätter att tala om sina upplevelser av smärtan och dess ursprung i hennes oupphörliga spänning och avsaknad av ’eget utrymme’ även som vuxen.

/…/ Ämnet kronisk smärta och dess möjliga och troliga ursprung har blivit adresserat i oräkneliga medicinska studier /…/ Tillståndet av ett mer eller mindre permanent tillstånd av varierande smärta i kroppen, i medicinsk terminologi uppfattat som varande musculo-skeletal /…/ har blivit ansedd som en ’spänningssjukdom’ /…/ Studier över kronisk smärta och sexuella övergrepp har utförts under det senaste decenniet, de flesta av dem nämnda tidigare. Den enda studien, som jag känner till, som fortfarande har att undersöka de möjliga kopplingarna mellan sexuella övergrepp och kronisk smärta i olika musculo-skeletala områden, för närvarande benämnd Fibromyalgia Syndrome, presenterades 1995. Författarna av denna studie har jämfört en grupp kvinnor med denna diagnos med en grupp kvinnor med reumatisk diagnos, med avseende på sexuella övergrepp /…/ Författarna tar inte i beräkning att dessa två medicinskt skilda tillstånd kanske inte är två olika tillstånd, utan variationer i ett kontinuum av smärtförkroppsligande och att smärta möjligen är genererad från samma källa eller kommer från samma ursprung. Studiens utformning, byggande på två diagnoser som lämpliga mått för ett urval av två grupper, tillräckligt att visa att detta urval kan vara utan brist. Hursomhelst kan resultaten även stryka under mitt tidigare förslag att båda tillstånden kan vara uttryck för upplevelser av dolt övervåld."

Ja, detta har jag översatt SNABBT!!! Men jag tror att jag fått med essensen i texten. Den som vill läsa originaltexten kan kanske låna boken på bibliotek eller köpa den (dyr dock!!!).