"Som vanligt hörs argumenten att jämförelsen är orättvis. Det är, argumenterar direktörslönernas försvarare, skillnad på ett stort antal lågavlönade kvinnor, och ett litet antal högavlönade män.
Det är antagligen sant, men inte riktigt på det sätt som till exempel Riksbanken eller finansdepartementet brukar mena.
Direktörernas girighet är nämligen långt farligare för samhällsekonomin. Det handlar om moral och om spridningseffekter. Först moralen.
Trots förödande historiska referenser är ledarskap ordet på alla företagsledares läppar. Litteraturen i ämnet upptar ett helt bibliotek och kurser i ledarskap har vuxit till en egen industri. Ytterst tycks det handla om att också ladda den formella makten med ett slags respekt.
Frågan blir därför: Hur ska lågavlönade kvinnor i handeln, på restauranger eller i vården kunna känna respekt för ledare som anser att deras löneökningar är för stora, men som samtidigt beviljar sig själva långt större lönelyft?
Svaret kan rimligen bara bli ett. Respekten går ohjälpligt förlorad.
Slutligen Carl Hamiltons krönika "Löntagarna visar ansvar - de rika frossar i lyx".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar