Bosch om försvar…

Sidorna 78-81 i den holländska terapeuten Ingeborg Bosch bok ”Rediscovering the True Self – A search for truth and healing. New insights combined with a comprehensive self-healing program” i min amatöröversättning:

”Det är viktigt att inse att mycket av det som vi anser vara vår inneboende natur i själva verket är en försvarsmekanism som verkar nästan hela tiden.

Vilken än vår försvarsstrategi är vid en given tidpunkt, så använder vi alla tre försvaren [ursprungligt försvar, falskt hopp och falsk makt förnekande av behov eller falsk makt vrede]. De flesta av oss identifierar oss huvudsakligen med antingen falskt hopp eller en variation av falsk makt, men långt nere känner vi alla den oundkomliga dragkraften från det ursprungliga försvaret.

Det är intressant att undersöka hur dessa tre olika försvar arbetar tillsammans i förhållande till en symbol. När ett försvar inte fungerar så skiftar vi vanligtvis över till ett annat och, om det är nödvändigt, till ytterligare ett annat. Till exempel kan vi gå från ett beteende att behaga/tillfredsställa (falskt hopp) till vrede (falsk makt) till att känna oss ovärdiga kärlek (ursprungligt försvar). Eller från att förneka att vi känner oss sårade (falsk makt) till att försöka bli uppskattade (falskt hopp) till att känna oss skyldiga (ursprungligt försvar). Eller så kan vi förflytta oss direkt från att försöka lyckas (falskt hopp) till irritation (falsk makt) till att känna oss inkapabla (ursprungligt försvar). Eller vi kan gå från att känna oss värdelösa (ursprungligt försvar) till att känna oss arga (falsk makt) eller att försöka lyckas (falskt hopp) etc. Alla kombinationer är möjliga. Det är som att röra sig i en cirkel, vi kan röra oss på alla olika sätt.

Människor som identifierar sig mer med falskt hopp, visar vanligtvis sitt ursprungliga försvar ganska ofta. Föreställ dig Teresa, en medelålders kvinna som har vigt sitt liv åt sin man och sina barn och sitt hem. Hon ser sig själv som en typisk hemmafru. Även om det är hennes val att vara hemmafru, så känner hon sig ofta missnöjd med sitt liv. Hon försöker att tillfredsställa sin familj genom att sätta deras önskningar framför sina egna (falskt hopp). Men det spelar ingen roll hur hårt hon än anstränger sig för att tillfredsställa sin man och sina barn, så känner hon sig sällan uppskattad av dem för det hon gör. Under denna avsaknad av uppskattning är hennes självuppskattning ganska negativ (ursprungligt försvar). Hon ser sig själv som en ointressant, tråkig person som inte har något verkligt värde för någon i denna värld. Hon gråter ofta över sitt liv och känner sig då hopplös och värdelös. Ändå försöker hon fortsatt att tillfredsställa sin familj (falskt hopp) i ett försöka att vinna deras kärlek och när de inte verkar uppskattande, känner hon sig värdelös (ursprungligt försvar) istället för att möta sanningen/verkligheten av sitt förflutna som denna symboliska situation för upp: barnet som hon var, var inte uppskattat av sina vårdnadsgivare. Så hon återvänder än en gång till att sätta sin familj önskningar framför sina egna i hopp om att hitta/få uppskattning.

Människor som identifierar sig mer med falsk makt tenderar att dölja sina ursprungliga försvar. Dessa personer ser vanligen starka och kompetenta ut och döljer ursprungligtförsvarkänslor som ’Jag är dålig’ eller ’Jag är inte god nog’. Ett exempel på detta skulle kunna vara Herman. I tidig fyrtioårsålder har han gjort en ganska rejäl karriär och är nu vd (?) för ett stort och lyckosamt företag. Hans managementstil är ganska auktoritär. Han visar litet hänsyn mot sina anställda och tillbringar vanligtvis knappast någon tid med dem alls. På möten tar han upp det mesta av tiden och han verkar alltid vara mycket säker på sig själv och på sina idéer. Hans anställda har aldrig sett en skymt av tvivel i Hermans ögon. Under detta järnyttre känner Herman dock ofta känslor av yttersta ensamhet, därför att han känner att han inte kan dela några av de tvivel han har om affärerna eller sig själv med någon. Han är övertygad om att varje yttring av svaghet inte är riktigt tillåten för en vd för ett företag. Han försöker till och med dölja självtvivlen för sig själv så gott han kan. Han känner sig ofta som en ’dålig’ person som inte går att tycka om (ursprungligt försvar). Vanligtvis när dessa störande tankar och känslor kommer upp, upptäcker han att det hjälper att bli upprörd över någon annans uppträdande. Detta avleder hans uppmärksamhet från de negativa tankarna han har om sig själv och ger honom en upprättad känsla av falsk makt igen. Till nästa gång osv.

Detta typiska exempel visar hur någon som är engagerad i falsk makt döljer sitt ursprungliga försvar mycket mer än den som är mer benägen att använda falskt hopp. Det är inte troligt att auktoritativa eller ’coola’ personer (de två ansiktena/yttringarna för falsk makt) faller i gråt och uttrycker hur till exempel värdelösa, skyldiga eller dåliga de är /…/

Som slutsats, det finns tre sätt att försvara oss [enligt Bosch och Jenson, eller det är i alla fall dessa tre de jobbar utifrån eller anser mest betydelsefulla?] mot barndomssmärta, genom att ersätta den gamla verkligheten med en inbillad sådan: falskt hopp, falsk makt, ursprungligt försvar. Alla tre kallas förnekande, därför att deras inneboende natur är att förneka sanningen: den gamla verkligheten som den verkligen var. Varje gång som vi engagerar oss i någon av dessa tre försvarsmekanismer, betyder det att gammal smärta har vidrörts av en symbol och vi försvarar oss mot att känna denna smärta genom att tro på en illusion [vi fortsätter att skydda oss mot något som vi inte längre behöver skydda oss emot, mot saker som redan hänt och varit. Sanningar vi då som barn inte skulle ha överlevt. Och dess upplevelser finns fortfarande lagrade i vår kropp och i hjärnan]:

Falskt hopp; Jag kan få det jag behöver, bara jag…

Falsk makt - förnekande av behov: Jag bryr mig inte/behöver ingenting, Jag har det bra/är okej, ingenting pågår här.

Falsk makt – aggressivitet: Det är ditt fel, du är inte något bra, du har fel osv.

Ursprungligt försvar: Det är något fel på mig, Jag är inget bra, det är mitt fel, jag är skyldig, Jag kan inte osv. [klandrande av en själv].

När vi engagerar oss i våra försvar betyder det därför att vi tror på en illusion. Vi tror på denna illusion därför att barnet vi var, inte kunde möta smärtan över att veta sanningen. Men att som vuxen tro på illusionen, kommer bara att skjuta sanningen bort ifrån oss ännu mer bakom än ännu tjockare mur av förnekande och göra helande mindre och mindre troligt.”

Se bloggarna a father, a mother och a child...