Empatiunderskott/empathy deficit...

en grå höstdag

Miller skriver på sidan 87-88 i sin bok”The Body Never Lies – The Lingering Effects of Cruel Parenting” ISBN 0-393-060659 (min översättning från den engelska texten):

”Dramatikern Henrik Ibsen använde frasen ’samhällets pelare’ för att referera till de personer i maktposition som tjänar på lögnaktigheten i samhället de lever i. Jag hoppas att dessa människor som har erkänt sin egen historia och befriat sig själva från lögnerna från konventionell moral [hedra din fader och din moder] kommer att bli pelare i ett framtida samhälle byggt på medveten närvaro. Utan denna medvetenhet om vad som hände oss i början av vårt liv, verkar hela vår kulturs struktur inte vara någonting annat än en fars. För författare/skribenter är det viktigt att producera god litteratur. De gör inga försök att erkänna de omedvetna källorna till sin kreativitet, för sin trängtan efter uttryck och kommunikation. De flesta av dem är rädda att de då skulle förverka sin förmåga att skriva. Jag har identifierat en liknande motvillighet hos många målare – även fast deras verk, i mina ögon, gör klara referenser/hänvisningar till deras omedvetna fruktan: målare som Francis Bacon, Hieronymus Bosch, Salvador Dali och otaliga andra surrealister. I deras verk gör de verkligen ansträngningar att kommunicera, men på en nivå som tjänar förnekandet av deras barndomserfarenheter genom att kalla det konst. Ett av de största tabuna som är verksamma i vårt engagemang för konst och litteratur är grundsatsen att artisters biografier ska lämnas därhän när vi talar om deras verk. Enligt mitt synsätt så är det exakt de saker som hänt konstnären i hans/hennes liv som driver honom/henne till hans/hennes outtröttliga jakt efter nya former och uttryck /…/

Nästan alla institutioner som skapats av samhället samverkar för att uppmuntra denna flykt från sanningen. Sådana institutioner är trots allt drivna av människor och de flesta människor blir oroade om ordet ’barndom’ nämns i deras närvaro. Vi möter denna fruktan överallt – i läkares, psykoterapeuters och advokaters konsultationsrum, i domstolar och, sist men inte minst, i media [dvs. långt ifrån bara hos konstnärer och artister].”

Kom att tänka på brevet till Miller om att biomedicinska vetenskapsmän får högre poäng på en autismskala (än befolkningen i övrigt) och vidare till hur är det med empati och medvetenhet på andra områden, sammanhang och nivåer i samhället?

Vilka hamnar i maktposition ofta (oftast? De sundaste?)? Och hur kan de hamna där de hamnar? Varför väljer människor som de gör, i politiska sammanhang? Se detta blogginlägg, med översättning av den engelska texten och Millers svar, också översatt, på det brev till Miller som refereras till (om biomedicinska vetenskapsmän ovan).

Och detta blogginlägg om att experimentella psykologer också får högre poäng i autismtest, med rubriken "Empathy Deficit", vilket betyder något i stil med "empatiunderskott".

Många lider av empatiunderskott här och där!!?? Inte minst bland dem som har makt och inflytande?? Kanske också bland dem som har mest makt och inflytande? Hur har de annars hamnat där? Av passion och altruism?

Ja, måste man ha ett empatiunderskott för att kunna genomföra det man genomför politiskt och alltså i samhället?

Om tystnaden ("the Wall of Silence" - kompakt!); se också detta blogginlägg. Se övriga inlägg om Jennifer Freyd!?

Se också siten "Breaking Down the Wall of Silence", där det på startsidan står att samhället har skyddat den vuxne (förövaren) och klandrat offret (barnet)...

Kolla också vidare om Boot Camp fenomenet, här och här, föräldrar sätter tydligen sina barn i dylika camps för att hjälpa dem med bland annat drogmissbruk och beteendeproblem!! Men disciplinen går ibland för långt, se videorna som är länkade! (båda videor inleds med reklam!).

Tillägg på kvällen:

Mer om empatiunderskott och autism…

Från länken om biomedicinska forskare ovan översätter jag:

”Är biomedicinska forskare och experimentella psykologers läggning/temperament väl ägnat för uppgiften att förstå mänskliga emotioner och känslor? /…/

Autistiska individer har underskott i sin förmåga att uppfatta känslorna som andra människor upplever i sociala situationer. De har också svårigheter att känna igen att förhållanden och händelser kan tolkas på ett antal olika sätt av olika individer. [Professorn i utvecklingspsykologi] Simon Baron-Cohen hänför denna typ av underskott till ’Mindblindness’ (titeln på hans bok).

Det finns mildare former av autism i vilken kognitiva funktioner inte är skadade och en del individer kan ha exceptionella matematiska, musikaliska och artistiska förmågor /…/

Variationen i skador, från mild till extrem, refereras till som ’autismspektrum’ och omfattar fall av Aspergers syndrom. Komponenterna i dessa olika rubbningar inkluderar svag social förmåga, svag kommunikationsförmåga, svag föreställning(sförmåga), exceptionell uppmärksamhet på detaljer, svag [förmåga till] uppmärksamhetsskiftande och ett smalt fokus för uppmärksamhet. Inte alla dessa är nödvändigtvis närvarande i varje enskilt fall /…/

En särskild studie *) var konstruerad för att utveckla ett kortfattat, självadministrerat test

För mätande av graden i vilken en vuxen med normal intelligens har drag associerade med autismspektrum /…/

Rapporten slår fast:

’I en grupp på 840 studenter fick forskare högre poäng när det gäller autismspektrumdrag än humanister och socialvetenskapsstudenter, vilket bekräftade en tidigare studie som visade att autismdrag är kopplade till forskarskicklighet.

I undergruppen med forskarstuderande fann man att matematiker, ingenjörer, fysiska [???] och dataforskare hade de högsta poängen, följda av biologer, experimentella psykologer och medicinska studenter.

Dessa fynd reser frågan: ’Är biomedicinska forskare och experimentella psykologer läggningsmässigt väl passande för uppgiften att förstå mänskliga emotioner och känslor?’ /…/

De har inga svårigheter att uppfinna/hitta på nya sätt att kategorisera och etikettera symtom, men har de gjort några större genombrott för att kurera mentalt dålig hälsa? För de tillstånd för vilka antidepressiva medel typiskt skrivs ut är svaret ’Nej’. Likadant är det med schizofreni. De har inte kommit till det stadiet än. De samlar fortfarande statistik /…/

Undantaget värt att notera är psykiatri [när det gäller framsteg i behandling], medicinska praktiker i andra fält har progressivt utvecklat behandlingsresultaten för varje nytt decennium. Medicinsk forskning har levererat spektakulära framsteg som artificiella hjärtklaffar, syntetiskt skinn för brännskadade och ny stamcellsbehandling [men inom psykiatrin har inga motsvarande framsteg gjorts - kanske alls!!!].

Som kontrast hävdar biopsykiatriker existensen av hypotetisk ’kemisk obalans’ och ’genetiska predispositioner’ för vilka de inte har några ickekontroversiella bevis. Brett ignorerar de familje- och sociala faktorer. De är nöjda med att administrera droger av tvivelaktigt värde till vuxna och barn oavsett etiologin i deras symtom. En del av problemet är att i medicinsk utbildning blir de huvudsakligen undervisade om anatomi, fysiologi, biokemi och genetik. Så de försöker tränga in förklaringar för alla typer av plågor som med ett skohorn genom att droga människor [Prokrustes säng!?].

Ett liknande problem uppträder i psykologin. En ambitiös psykologistudent kan uppnå enastående akademisk framgång trots att han/hon visar empatiunderskott just under tröskeln för en formell klinisk diagnos för ’högfungerande autism’. Det borde inte komma som någon överraskning att en sådan individ tenderar att favorisera kognitiv terapi och mekanistiska genetiska hypoteser, därför att dennes kognitiva förmågor inte är skadade [medan förmåga till empati är det!? Vilken troligen har en orsak som dessa individer inte är i kontakt med kanske ett enda dugg? Litet mindre än genomsnittet?]/…/ Poängen är att vissa personlighetstyper inkluderande dessa som typiskt attraheras av att studera medicin eller experimentell psykologi – troligen inte är de som är bäst lämpade för att arbeta med människor som faller i kategorin ’mentalhälsokonsumenter.’ /…/

Drömmer psykiatriker och kognitiva forskare i den verkliga världen om en framtid i vilken emotioner och känslor kontrolleras och hanteras med droger och social ingenjörskonst? Kan psykologiskt välmående frodas i materialistiska kulturer som underminerar stabiliteten i ömsesidigt stödjande samhällsnätverk?”

*) Forskningsstudien fastställde fyra grupper av subjekt:

Grupp 1: 58 vuxna med Aspergers syndrom

Grupp2: 174 slumpvis utvalda som kontrollgrupp

Grupp 3: 840 studenter vid Cambridgeuniversitetet.

Grupp 4: 16 vinnare av Storbritanniens matematikolympiad.

Johan Sjölander funderar om viljan att skänka pengar ökar med lägre skattetryck!!! Svaret är troligen "Nej!" Lilla Sorsele i Västerbotten (??) hade skänkt 96 kronor per innevånare till "Världens barn" och Solna hade inte ens skänkt EN KRONA per man (om jag kommer ihåg siffororna rätt)!!! Det där med trickle-down... Hmmm...

Tillägg 15 oktober: se blogginlägg om subjektivitet-objektivitet (dvs. känslor) i politiken och i nedre halvan av blogginlägget om empati och autismstörningar. Och där står också om alexitymi, dvs. avsaknad av känslospråk...