Om enorma skillnader mellan människor i USA...

under 20 minuters promenad tog jag dessa kort.

Det spöregnar på Independence Day här. Så vi hade picknick inne. De två senaste dagarna har jag varit och promenerat på egen hand i stan här och blivit enormt häpen över de risiga husen - och MÄNGDEN risiga hus.

I andra halvan av stan (på andra sidan the river) ser husen liksom hela stan ut helt annorlunda ut. Ungefär som i Sverige.

Här finns verkligen människor som bor påvert och de är inte bara några enstaka, utan många. Och till största delen vita!

Jag tror också att ganska många drabbas av hopplöshet förr eller senare, för de kommer ingen vart. De är fast i de förhållanden de befinner sig i. Ganska litet kommer att ändra detta.

S. sa efter att ha läst lokaltidningen imorse att han befarar en våg av självmord de kommande åren. Han var allvarligt oroad över detta.

Han kan ha rätt. Och det gäller inte bara de fattigaste. Hans första fru som gifte om sig med en läkare (som dog i bilkrasch, självförvållad?) har varit orolig denna vinter att måsta sälja sin farm (med en massa djur). Och hon var riktigt deprimerad och har också pratat om självmord och om det är någon idé att leva. Och detta verkar vara en tuff kvinna.