Mer om hårdnande attityder...

[Uppdaterad och lätt redigerad 24 juli]. Precis hemkommen från USA idag vid lunch sjönk jag ner framför TV:n och hamnade i Uppdrag Granskning, om Gulli, mirakeltanten, som återkom från de döda, och om äldrevård i Sverige idag - hur finanskrisen slår mot de gamla. Och blev riktigt upprörd, så upprörd att jag fick tårar i ögonen.

Hårdnande klimat är inte ofrånkomligt för det första var en tanke som slog mig. Och det amerikanska samhället är ganska hårt!

Jag hoppas att de som beslutar om bantningar och nedskärningar själva får prova på resultaten av vad de beslutar!!! Liksom att de som röstar på dessa politiker får göra detta!!! Nu vidtog den granskade kommunen omedelbart åtgärder, kosmetiska menade den journalist som gjort programmet. Ögontjäneri!!?? För att behålla röster???

Äldrevården i USA är så urusel att människor bävar för att hamna där - något som dock blir ett måste för dem som inte har pengar eller anhörig(a) som kan ta hand om dem, om de inte dör innan de hamnar där.

Och bantningar i kommuner sker inom verksamheter där arbetstagarna till stora delar (största delen??) är kvinnor (=skola och omsorg). För man kan ju inte utsätta män för dessa saker (att slimma och banta arbetsplatser där män dominerar)?? För hur skulle det gå? Om en massa män började bli utbrända?

Och "brukarna" (vilket fult ord!!!) på dessa arbetsplatser är dessutom svaga dvs. de kan inte föra sin egen talan och skrika och protestera. Men de som skulle drabbas (vad gäller t.ex. service) då mäns arbetsplatser slimmas på samma sätt som kvinnors slimmas, är röststarkare i det här samhället, tillhör inte de svaga, beroende, hjälpbehövande och då drar man inte ner där. Spelar detta någon roll för beslutsfattandet? Dock kanske inte medvetet!!?? (eller?? Kanske görs detta medvetet oftare än vi tror? Fast detta är inte heller ofrånkomligt! Vi skulle kunna protestera mot dylika politiker!!! Och sluta rösta på dem! Rösta på andra istället!).

Fler kvinnor än män är sjukskrivna och därför kan man också ge sig på gruppen sjukskrivna på det sätt som skett och ifrågasätta sjukligheten på sätt som gjorts och görs?

Slår mig också: småfolket börjar titta snett på varandra (kvinnodominerade mot mansdominerade arbetsplatser, samt män mot kvinnor på samma arbetsplats, arbetstagare på samma arbetsplats) och då har ju makthavarna lyckats! Och tyvärr låter sig många spelas ut?? Istället för att gå ihop och stå på varandras sida. Lojalt och solidariskt.

Fast usch och hu och fy för allt som luktar det minsta kollektivt och solidariskt och lojalt!!! Man är väl självständig!!?? Och ingen trygghetsnarkoman??? Utesluter det ena det andra? Behöver det göra? Kan individen existera i ett kollektiv på ett genuint sätt? Jo, jag tror det! I ett friskt, hälsosamt kollektiv respekterar man varje enskild individ djupt och ärligt och riktigt. Ett kollektiv som inte gör det är kanske lika sjukt som ett samhälle där man inte vågar bry sig om andra människor eller bli beroende, utan bara ser till sitt egna hela tiden och totalt, för "ensam är stark." BÅDA dessa ytterligheter visar att sammanhanget inte är riktigt friskt eller sunt!!?? Men inte heller detta är ofrånkomligt! Ett mindre friskt sammanhang KAN göras sundare och friskare!

Mmmm, det är smart att individualisera allt.

Och apropå kollektiv, solidaritet, lojalitet (vad är vi lojala mot??? ganska ironiskt. Se tidigare inlägg om vilka som visas solidaritet och lojalitet!) och jämlikhet (och vilka som lever i skyddade verkstäder, ironin riktar sig mot den vars bok recenseras i länken nedan) så

"... om man är feminist eller tror på jämlikhet så betyder det inte att alla människor är/ska vara likadana. Varenda dagisunge får lära sig att alla är olika men lika värda ändå, en distinktion självklar för min sexåring men inte för x [ja, exakt! Det är detta varje dagisbarn borde lära sig! Och får lära sig??? Precis det vi alla i samhället borde inse, eller anse!! Något som borde vara naturlig att tycka, ungefär lika naturligt som att andas!? Eller kanske inte (observera ironin)]."