Hårdnande attityder – eller när är ojämlikhet orättvis?

bil utanför bar med strippor i USA.

[Uppdaterad 17 och 19, samt 20 juli med länkar i slutet av postningen. Också uppdaterad 23, 25 och 29 juli]. S. började en lång utläggning om sakernas tillstånd här i stan där han bor (USA) innan han gick till jobbet igår. Vill försöka skriva om vad han sa, samt skriva om vad som stod artikeln "När är ojämlikhet orättvis?" i the Guardian nyligen.

Igår körde vi förbi ett av sjukhusen här. Byggnaderna såg ganska nya ut. Detta sjukhus byggdes för ungefär femton år sedan och nu har man snart byggt ett splitt nytt sjukhus på en annan plats. S. kan inte alls förstå detta, varför det gamla sjukhuset överges och undrade vad som kommer att hända med de ”gamla” byggnaderna och menar att de som får betala sjukhusbygget är försäkringstagarna via försäkringsbolagen, som är tvungna att betala de räkningar sjukhuset skriver för patienters behandlingar.

Och jag tror att man tyvärr kan lockas föreskriva behandlingar som inte är av nöden tvungna, men som kan dra in pengar till sjukhuset.

Man kan också undra varför man kostar på ett nytt sjukhus istället för att låta dessa pengar gå ner i ägarnas fickor?? Tillägg 23 juli: för att ståta med finare lokaler? Och därmed verka trovärdigare och få ännu mer intäkter, kunna skriva ännu saftigare räkningar, för att läkarna kräver bättre lokaler för att inte fly fältet, eller vad? För att man tror att detta ska generera ÄNNU mer pengar till ägarna än om man fortsätter i de gamla lokalerna?

Tillägg 25 juli: Gunnar Ågren, tidigare generaldirektör för Folkhälsoinstitutet, skriver i blogginlägget "Privatisering ökar vårdens kostnader" att:

”Privatiseringsanhängarna hävdar ofta att marknaden gör att privat vård blir bättre och billigare. Detta är en myt. Privatisering driver tvärtom upp kostnaderna och ger ofta sämre kvalitet. Internationella jämförelser visa att länder som satsat på privat vård har högre totalkostnader och sämre hälsoutfall än länder där vården är offentlig. I USA har man jämfört vinstdrivande sjukhus med sådana som drivs utan vinstintresse eller är offentliga. De vinstdrivande ger sämre vård vid likartade sjukdomar.

De som driver privata vårdbolag gör det inte av omtanke om folkhälsan. De vill ha återbäring på sina satsade pengar. Syftet med verksamheten är att ge vinst. De skattepengar som i allmänhet finansierar den privata vården skall räcka både till att klara kostnaderna och ge ett överskott.

Privat verksamhet är kostnadsdrivande på flera sätt. Ett vanligt sätt att öka vinsten är att ägna sig åt det som i USA kallas 'cherry-picking', ungefär plocka russinen ur kakan. Man sorterar bort de sjukaste patienterna, som får tas hand av den kvarvarande offentliga verksamheten som belastas med högre kostnader.

Inom privat vinstgivande verksamhet finns ingen anledning att avstå från att ge onödig vård om man kan få betalt för den. I USA är det till exempel mycket vanligare med kejsarsnitt än i länder där sjukhusen drivs i offentlig regi. Inom ramen för Vårdval Stockholm har man börjat sätta patienter på extra återbesök eftersom det ökar intäkterna.

Inom privat verksamhet finns inget intresse att sprida kunskaper som kan användas för att effektivisera verksamheten. Tvärtom behåller man kunskapen för att kunna öka sin egen vinst. Detta är särskilt allvarligt inom sjukvården där det är viktigt att alla får del av nya rön som medför bättre hälsa.

Privatisering skapar onödig byråkrati genom att man måste bygga upp nya organisationer för kontroll och upphandling. I och med att nya aktörer kommer in på arenan bryts ofta gamla kontaktmönster och lokalt förankrad kompetens går förlorad.

Inom privat verksamhet minskar intresset för förebyggande verksamhet eftersom detta ses som en onödig kostnad som dessutom minskar den framtida vinsten.”

Jag hittade ett födelsemärke på S.s rygg och frågade om detta. Att ta bort detta skulle kosta 2 000 dollar dvs. drygt 15 000 svenska kronor sa S. (i självrisk, vilket är den högsta självrisken). En chansning S. tar sa han. Han sa också att läkare säger att man bör ta bort alla sådana märken (???). Och här undrar jag också om det verkligen är riktigt att man bör ta bort alla födelsemärken för säkerhets skull? Eller om detta är ett sätt att få människor att kosta på sådana borttagningar.

Och apropå förebyggande vård?

”Människor ser till att få jobb där de har alla sociala trygghetsförsäkringar!”

fortsatte han.

”Som lärare till exempel.”

Vilket innebär att egna (små)företagare får betala för till exempel lärares sjukförsäkringar via skatt. Och alltså försörja alla dem som bara rullar tummar - och som grädde på moset erhåller alla förmåner!!??

Får man en chans så suger man ut allt och alla har jag en känsla av. Doktorer (och inte bara de?) stäms till höger och vänster och måste ta jättedyra försäkringar för att skydda sig här, vilket i sin tur gör att de är tvungna att ta mer betalt för sina tjänster. Och så går det runt, runt.

Baren här intill ser väldigt oansenlig ut, en grå, anonym byggnad. Men ägarinnan tjänar visst bra med pengar. Och det är klart så länge hon gör det finns det ju ingen anledning att fixa till den mer.

Det är en hel del som har fått mig att tappa hakan här.

Jag antar också att människor som kommer hit från till exempel Sverige mestadels kommer i kontakt med människor som har "allt på det torra" (medelklassen och uppåt) och som oftast inte ser ”allt det andra” riktigt?? Så de får intrycket att detta är möjligheternas land och att friheten är total?? Har man inte pengar så är den inte det. Jo,man kan ju välja att leva påvert!!(???)

Ja, de som har pengar har kanske ”frihet”?? Men i ett samhälle som USA:s lever människor under pressen att misslyckas och förlora allt!!?? Tillägg 21 juli: Se bloggen Do nothing day om den stackars "Medelklassens ständiga dilemma eller 2000-talets 'white man's burden' eller skriet från medelklassen.” Läs också om "The White Man's Burden." Om alla tunga plikter den vite mannen (=den "privilegierade") har!

Och som resultat av ojämlikhet så är inte bara brottsligheten högre i dessa länder, utan livslängd och hälsa är också sämre - inte bara hos de fattigaste utan också hos de välbeställda, jämfört med länder där ojämlikheten är mindre (som de skandinaviska länderna och Japan t.ex.).

Så alla människor och hela samhället vinner på att skillnaderna mellan människor inte är så stor! Även de som har bäst ställt vinner på det!!! Och varifrån kommer behoven att ha "allt" kan jag inte låta bli att undra också??? Och trots att man har allt så blir man aldrig nöjd?

Nu till artikeln ”När är ojämlikhet orättvis?” ur Guardian där artikelförfattaren Sunder Katwala skriver:

”Gapet mellan rika och fattiga i Storbritannien har ökat rejält, så {man kan undra?] varför tror de flesta människor att 'ojämlikhet som är förtjänt' är rättvis'?”

Han skriver att tre fjärdedelar av det brittiska folket tycker att gapet mellan rik och fattig är för stor. Ojämlikhet har ökat markant, men stöd för omfördelning har minskat och negativa attityder mot dem som lever i fattigdom har ökat och blivit hårdare.

Min kommentar: betydligt mer moralistisk över människors oförmågor!!

Han refererar till forskning som undersöker de värderingar och övertygelser som understöder allmänhetens attityder och denna forskning visar uppenbara paradoxer och föreslår argument och strategier som kanske skulle kunna skapa bredare stöd för att reducera ojämlikhet.

Oppositionen mot omfördelning karaktäriseras ofta av att den är baserad på självintresse. Forskningen föreslår att detta är mindre viktigt än konkurrerande idéer om vad rättvisa betyder.

Litet mer än en femtedel antar en 'traditionell jämlikhetssträvan' och främst en behovsbaserad syn på ojämlikhet, vilken betyder att denna femtedel är skeptisk över anspråk på (eller "från"??) de rika och stöttande i anspråken på (eller "från"??) de fattiga.

DVS. DE STÖTTAR KRAVSTÄLLANDE PÅ DE FATTIGA MEN INTE PÅ DE RIKA!!?? Borde man inte ha krav på BÅDA???

Ungefär lika många stöttar traditionella frimarknads- och för-ojämlikhet-argument; som säger att både de mer välbeställda och de fattiga i stort sett har vad de förtjänar.

Så omfördelning förkastas som att orättvist ta från de förtjänta (rika) och ge till dem som inte förtjänar (fattiga).

Men de flesta människor (som anser detta) befinner sig inte i någondera läger (varken de som stöttar eller förkastar?). Tillägg 29 juli: men jag tror att identifikation med de starka och förakt för de svaga har tenderat att öka det senaste decenniet (ja, de senaste decennierna). Vilket är en av sex nazistiska kärnkomponenter enligt filosofen Harald Ofstad. Vi slår oss för bröstet: det händer inte mig. Vi kanske tror att ensam är stark, att var och en får efter förtjänst, har det som de förtjänar. Lojalitet och solidaritet och att gå ihop och strida för allas vårt bästa, vadå? Men det finns strukturella saker som en enskild individ inte rår på. Något som dock inte är ofrånkomligt. Var finns den naturlag som säger att det måste vara så; att samhället måste vara si eller så? Det kan dock ligga i maktens intresse att vi lägger skulden på någon (eller oss själva). Men naturligtvis har vi alla ett ansvar, både de med makt som vi med betydligt mindre makt. Gäller verkligen "survival of the fittest"? De som tror på survival of the fittest visar faktiskt förakt för svaghet!?

Rättvisa är komplext skriver Fatwala, därför att idéer om behov, vad som är förtjänt och vad människor har rätt till skiljer sig åt. De flesta människor tror att 'förtjänt ojämlikhet' är rättvis, ett centralt argument blir vad som är rättvist.

Dock, vår kunskap om samhället är ofta skev. Nästan alla placerar sig själva som liggande nära 'mitten' vad gäller inkomstdistribution, när de i själva verket är hög- eller låginkomsttagare.

Storbritannien är ovanligt – och närmare USA än de europeiska länderna – i antal människor som anser att de flesta människor har en rättvis chans. 69% tror att 'det finns tillräckliga möjligheter för alla att skapa det liv de verkligen vill ha' så att det främst handlar om individen och hans/hennes förmåga att göra något av dessa möjligheter [se tidigare inlägg om individualismen och dess baksidor!!! Oerhört praktiskt att skylla på individen!! Men hur är det med utkrävande av ansvar från olika individer, inte bara av dem som 'inte lyckats', utan också och inte minst av dem som 'lyckats' undrar jag ganska ironiskt?? Ansvar av ALLA i ett samhälle! Och lika stort av alla! Finns det inte många motsägelser här!! Man ställer sig på den 'starkes' sida, dvs. den med makt och pengar, idealiserar denna rentav!!?? Associerar sig med den?], fastän 55% också tror att vissa människor måste arbeta mycket hårdare än andra med motsvarande talang för att lyckas.

Är detta "rättvisa"?

Ledaren för forskningen som refereras till ovan säger att de flesta människor vill tro att de lever i en rättvis värld. Därför antar de 'kognitiva copingstrategier' som rättfärdigar existerande ojämlikheter!!

Andra skulle kanske kalla denna strategi en psykisk försvarsstrategi??

Till exempel, vid diskuterandet av karaktärer man hittat på på olika ställen i inkomstskalan (ds. man utgick från fiktiva personer??), så uppfann deltagare [i diskussionen] spontant positiva fakta om inkomsttagare som tjänade mer, fakta som demonstrerade (och rättfärdigade) att de förtjänade dessa höga löner, fakta som bevisade deras enorma värde och förtjänster.

Som egentligen inte är några riktiga eller verkliga fakta. Dvs. man behövde tro och bevisa (för sig själv och andra) att den höga lönen var berättigad. Och försvara dem med mest makt i samhället. Vad är detta för psykologisk mekanism?? undrar jag ganska ironiskt.

Hur är det med alla människors lika värde och lika rättigheter?

Slående nog så skakade den finansiella krisen denna tendens att försvara och rättfärdiga meriterna hos de högst betalda och ersattes av ilska över överdrifterna i toppen och visade en mycket större villighet hos allmänheten att (med rätta) ifrågasätta om höga löner är förtjänta.

Vidare skriver artikelförfattaren att National Health Service visade sig vara mycket mer benägen att återhämta sig än största delen av uppgörelsen som kom efter Beveridges välfärdsstat (???) - därför att alla hade stora intressen att bevara denna!!!

Dvs. ett system som alla har intresse av att bevara återhämtar sig bättre!!!

Idén om 'rättvisa regler' är kraftfull. Vrede över bonusar handlar inte enbart om nivån på det som betalas; det är sättet på vilket dessa bestäms, vilka är helt annorlunda mot hur betalningen för de flesta av oss andra fungerar, bestämda på ett sätt som inte är begripligt.

Argumenten är opedagogiska, förvirrande och motsägelsefulla, inte tydliga och klara? Eller saknas helt? Somliga anser helt arrogant att de inte behöver redovisas?

Argumentet att ojämlikhet orsakar andra sociala problem kan visa sig vara kraftfulla. Och forskningen visade att människor till exempel spontant fann det rimligare att mer ojämlika samhällen har mer brott och mer mobbning i skolor.

Samt mer översitteri i övriga samhället!

Till slut, som svar på frågan vad som förändrats de senaste tjugo åren var ett slående drag bekymren över ökad materialism, och som ett resultat av denna särskilt den press man känner under denna.

Det är dock ännu inte klart om den specifika vreden, vare sig över bonusar eller parlamentsledamöters omkostnader, kommer att generera ett bredare ifrågasättande av belöningarna i vårt samhälle.

Men det allmännare obehag angående vårt samhälles värderingar som bubblar under ytan väntar fortfarande på att bli artikulerat i en politik där idén om att gå tillbaka till 'business as usual' efter recessionen fortfarande verkar ha ett starkt grepp.

Man fortsätter med 'mer av samma'!

Slutligen se denna film från Equality Trust i tre delar om vad ojämlikhet i ett samhälle genererar!

Tillägg 19 juli: Och hur var det med alla människors lika värde? Något vi alla har kommit att acceptera utan att ifrågasätta!!?? Somliga är värda mer och andra mindre!!?? Inte bara vad gäller betalning, utan också vad gäller behandling?

"Socialstyrelsen bryter mot grundläggande etik- Filosof om kampen mot svininfluensan: Socialstyrelsen nonchalerar den lagfästa principen om alla människors lika värde. Den av riksdagen beslutade människovärdesprincipen ger alla människor samma rätt till behandling i vården, oavsett position i samhället. Ingen ska ha större chans än någon annan att överleva en pandemi.

Men Socialstyrelsens nya etiska riktlinjer avviker från regeln och särbehandlar – förutom sjukvårdspersonalen, vilket är okontroversiellt – även 'personal inom övrig samhällsviktig verksamhet'. Det är inte vågat att gissa att denna grupp innefattar de egna tjänstemän, riksdag och regering, kungen och en och annan kommunal befattningshavare, skriver forskaren och docenten i filosofi Martin Peterson.”

20 juli: Läs också blogginlägget ”Vårt förakt för svaghet” från bloggen "Tankar från Västanbäck." Samt tidigare inlägg under kategorin Harald Ofstad.