Arv, miljö och rättvisa – och ett meritokratiskt samhälle…

Snabbloggning igen.

Paul Krugman skriver I bloggpostningen ”Arv, miljö, rättvisa” om en bloggpostning av professorn i ekonomi vid Harvard Greg Mankiw som hänvisar till ett diagram (se ovan) som visar att barn i höginkomstfamiljer får bättre resultat i test och framkastar att detta till största delen handlar om nedärvda talanger: smarta människor tjänar massor av pengar och får också smarta barn.

Dvs. tjänar man en massa pengar så är det (eller snällare uttryckt: kan detta vara) ett tecken på att man är smart?? Men barn från välbeställda hem kan ju också göra bra ifrån sig, men trots höga testresultat inte lyckas. Eller hur menar jag nu?

Och hur viktig är smarthet? Behövs en massa andra egenskaper - också? Egenskaper som vi borde värdera högt!? Och att ens börja resonera i dessa termer, värderingar av människor på detta sätt...

Vad har vi för människosyn? Vad är människovärde? Vadå, äkta, genuin respekt och aktning för varandra?

Och ungdomar borde varken bli gynnade eller missgynnade beroende på sin bakgrund eller familj. Fast så har skett, både i positiv men också negativ riktning. Och så sker fortfarande? Kan kanske komma att ske ännu mer igen på grund av samhällsklimat och samhälleligt bifall (behov att utse syndabockar?).

Makten har intresse av att söndra och härska? Kan detta slå tillbaka på dem själva? Vad för samhälle skapar detta syndabockstänkande (som jagandet av "fuskare" och "missbrukare av systemen", men "fuskarna" och "missbrukarna av systemen", men kanske andra system dit vi vanliga dödliga kanske aldrig når, med störst makt och flest resurser hur är det med dem)?

”Men,”

skriver Krugman,

”vet ni, det finns en massa bevis på att det inte är fullt så enkelt. Till exempel så är sannolikheten något högre för studenter med låga testresultat som kommer från höginkomstfamiljer att de kommer att genomföra universitetsstudier än för studenter med höga testresultat som kommer från låginkomstfamiljer.”

Dvs. sannolikheten för studenter med höga testresultat som kommer från låginkomstfamiljer är något lägre än för studenter med låga testresultat men som kommer från höginkomstfamiljer att de genomför påbörjade universitetsstudier. Och konkluderar, ganska syrligt och ironiskt att:

”Det är trösterikt att tänka att vi lever i en meritokrati. Men det [är bara det att det] gör vi inte.”

Se tidigare inlägg om ett ”Allt ojämlikare samhälle…”

Ja, samhället idag (makthavare och och allehanda auktoriteter) bidrar till ett uppdelande i "vi" och "dem", som kan leda till allt starkare fascistiska tendenser. Jo, Kerstin på Motvallsbloggen bland annat har rätt där?Och, jo, precis som hon också skriver det finns också en kompetensskräck hos makthavarna. De vill egentligen inte konkurrera!?? Inte ge alla samma möjligheter?? Snarare tvärtom?

Se George Montbiot om de ledande klassernas paranoia."