Inlägg
Se föregående blogginlägg om "Att beundra högern." Mina ögon började glittra när jag läste artikeln jag refererar till och jag kan inte låta bli att skriva mer om den.
[Översättningen lätt bearbetad 22 augusti, se också uppdatering i slutet både 22 och 23 augusti]. Johann Hari skriver i ”Republikaner, religion och oförnuftet/dårskapens triumf – hur tränar de sig själva att bli så oemottagliga för verkligheten?” (i min amatöröversättning) om:
Något konstigt har hänt under de nio månader sedan Obama blev vald i USA. Det summeras bäst av komikern Bill Maher:
’Demokraterna har rört sig mot höger och republikanerna har flyttat till dårhuset.’
Valet av Obama – en färgad man med ett antikonservativt budskap – som efterföljare till George W. Bush har rört till det i kärnan av den amerikanska högerns syn på sitt land. I magkänslan såg de USA som en vithyad högernation för evigt formad som en Sarah Palin.
När denna bild tillbakavisades av amerikaner, i en massiv jordskredsseger för Obama, så stämde bilden helt enkelt inte. Hur kunde detta ske?
Ett drag som alltid har funnits där i amerikansk högers syn på världen – att förneka verkligheten och att argumentera emot en demonisk drömbild av deras egen skapelse – har blåsts upp. Nu är detta allt de kan se.
Sedan Obamas uppgång så har USA-högern ursinnigt hoppat från en fantasi till en annan, som en person i ångest före ett mentalt sammanbrott. Det började när de hävdade att Obama var hemlig muslim, och – på samma gång – att han var medlem av en svart nationalistisk kyrka som hatade vita människor.
Så fort dessa argument tillbakavisats och Obama vann, började de argumentera att han föddes i Kenya och att han i hemlighet hade smugglats in i USA som baby och att de hawaiianska myndigheterna konspirerade för att förfalska hans amerikanska födelsebevis. Så han kan inte komma ifråga för presidentposten, utan den borde gå till… republikanernas andreman, John McCain.
Detta är dock inte marginella fenomen: en vallokalsundersökning fann att majoriteten av republikanerna och sydstatsborna säger att Obama inte är född i USA, eller att de inte är säkra på att han är det. En stadig ström av republikanska kongressmän har pladdrat om att Obama har ”svar på frågor.” Alla tillförlitliga bevis i världen till trots – här är hans födelsebevis, här är ett foto av hans mor på Hawaii höggradigt gravid, här är födelseannonsen i en lokal hawaiiansk tidning – kan sticka hål på denna övertygelse.
Denna trend har nått sin apoteos (tillerkännande av gudomlig status) denna sommar med att det republikanska partiet nu hävdar en masse (som helhet) att Obama vill inrätta ”dödslistor” för att ge dödshjälp till de gamla och handikappade. Ja, Sarah Palin hävdade faktiskt – med orörligt ansikte – att Barack Obama vill döda hennes baby.
Man måste beundra oförvägenheten (fräckheten) hos högern. Här är det som faktiskt händer. USA är det enda större industrialiserade landet som inte förser alla sina medborgare med regelmässig sjukvård.
Istället krävs att dessa sörjer för denna själva – och 50 miljoner människor har inte råd med den. Som ett resultat av detta dör 18 000 medborgare helt i onödan i USA årligen, därför att de inte kan få den vård som de behöver. Det motsvarar sex elfte september varje år, år efter år.
Ändå har republikanerna anklagat demokraterna, som försöker stoppa all denna död genom att bygga ut sjukvården, för att vara ’mördare’ – och de har lyckats få dem på defensiven.
Republikanerna vill försvara det existerande systemet, inte minst för de enorma summorna pengar de privata medicinfirmorna drar fördel av i denna dödliga status quo. Men de kan dock inte riktigt ärligt göra detta: nästan 70 procent av amerikanerna säger att det är ”omoraliskt” att hålla fast vid ett system som inte täcker alla medborgare. Så de måste hitta på lögner för att få varje livräddande utvidgning av sjukvården att låta depraverad.
För några månader sedan så noterade den nya styrelsemedlemmen för åtskilliga sjukvårdsföretag, Betsy McCaughey, en klausul i den föreslagna sjukvårdslagstiftningen som skulle betala för att gamla skulle få träffa en doktor och skriva ett skriftligt förhandstillstånd till läkare att i händelse av obotlig sjukdom avbryta livsuppehållande åtgärder.
De kunde avtala när de (om någonsin) skulle vilja att vård skulle upphöra. Något som är helt frivilligt och något många människor vill ha. Hari skriver att han inte skulle vilja hållas vid liv i några månader om han bara skulle vara svåra plågor och oförmögen att tala.
Detta utsträcktes till att gälla de handikappade, som Palins yngsta barn, som hon hävdade skulle behöva ”berättiga” sin existens. Detta var direkt osant – men högern fick ett slagkraftigt argument, Palin deklarerade ett ickeexisterande förslag som ”regelrätt ondska.”
Detta har varit häpnadsväckande lyckat. Nu måste varje samtal om sjukvård börja med en demokrat som mycket utförligt måste förklara att, nej, de talar inte för att döda gamla – medan republikaner klara sig med att försvara en status quo som dödar 18 000 människor varje år.
Hyckleriet är häpnadsväckande: när Sarah Palin var guvernör för Alaska så uppmuntrade hon medborgare där att teckna skriftligt förhandstillstånd till läkare att i händelse av obotlig sjukdom avbryta livsuppehållande åtgärder.
Nästan alla republikaner som leder anklagelserna mot ”dödslistor” har tidigare röstat för skriftliga förhandstillstånd till läkare att i händelse av obotlig sjukdom avbryta livsuppehållande åtgärder. Men lögnen har gjort sin verkan: en slags distraherande konfetti har kastats ut, och stöd sipprar bort för planen som skulle rädda liv.
Dessa alltmer vanvettiga hävdanden har blivit så avskilda från verkligheten att det ofta ser ut som en svart komedi.
Högertidningen US Investors’ Daily hävdade att om Stephen Hawking hade varit brittisk så skulle han av dess ”socialistiska” sjukvårdssystem ha tillåtits dö vid födseln. Hawking svarade med en hövlig hostning att han faktiskt ÄR brittisk, och
”…jag skulle inte vara här utan National Health Service.”
Denna tendens att helt enkelt förneka obekväma och besvärliga fakta och uppfinna en fantasivärld är inte ny; den har helt enkelt (desperat) ökat. Den rann genom Bushåren som en skvätt bourbon i vatten. När det stod klart att Saddam Hussein inte hade några massförstörelsevapen, så hävdade USA-högern helt enkelt att dessa hade skeppats till Syrien.
Och när vetenskapliga bevis för global uppvärmning skapad av människohänder blev oemotsäglig, så hävdade de - som en republikansk kongressman uttryckte det – att det var ”det största skämtet i den mänskliga historien” och att världens klimatologer var ”lögnare.” Amerikansk media presenterade sig då som skiljedomare mellan ”rivaliserande sidor,” som om båda hade bevis bakom sig.
Se Paul Krugman i blogginlägget ”Shape of planet blogging”:
För länge sedan skrev han att om liberaler sa att jorden var rund medan konservativa sa att den var platt skulle vi få läsa i nyhetsrubrikerna ”Planetens form: båda sidorna har en poäng.”
Men han upptäckte en ny ”vinkling” den dag han skrev denna bloggpostning (4 augusti).
Han var försöksvis (preliminärt) schemalagd (bokad) för en TV-sändning som skulle handla om – nå, han vill inte genera de ansvariga med att berätta om vad!!
Först måste de dock hitta någon som hade motsatt syn mot Krugmans. Och det visade sig att de inte kunde göra detta! Vilket gjorde att hela denna del i TV-sändningen ställdes in. Så Krugman behövde överhuvudtaget inte komma till studion.
Fast på ett sätt så går detta bortom hans ursprungliga poäng skriver han; nämligen oviljan hos nyhetsmedia att agera skiljedomare i en kontrovers genom att faktiskt rapportera fakta. Men det verkar som om fakta inte är värda att rapportera såvida någon (annan) inte är beredd att (också) förneka dessa fakta.
Hari tycker att detta är skamligt, därför att det finns vissa områden i vilka en konservativ filosofi – som påminner oss om begränsningarna i stora mänskliga ordningar samt tillrådd försiktighet – skulle kunna vara användbara korrektiv. Men det är inte vad dessa så kallade ”konservativa” förser oss med: istället så pumpar de upp en hysterisk fantasi som tjänar som en tunn hinna som täcker råa ekonomiska intressen och tarvlig motvilja mot att förbättra för alla amerikanska medborgare.
För många människor i partitoppen så är detta rätt och slätt cynisk manipulation. En av Bush’ tidigare rådgivare, David Kuo, har sagt att presidenten och Karl Rove skulle gyckla med evangelister (de stridbara, brinnande, glödande för en sjukvårdsreform) som ”knäppskallar” så fort de lämnat Ovala rummet.
Men den ordinarie republikanska basen tror på sådana här saker. Man får dem att med list opponera sig emot sina egna intressen genom falska rädslor och påhittade demoner.
Förra veckan så började en av de republikaner, som skickats för att störa i stadshuset angående sjukvård, ett slagsmål och blev skadad – och då klagade han över att han inte hade någon sjukvårdsförsäkring. Hari skrattade inte; han ville gråta. Se inledande videor, med störande, buande människor. Tillägg 23 augusti: Och se SEIU -Service Employmees INternatinal Union. Och även här om just denna händelse. Samt motståndarsidans syn.
Hur tränar de sig för att bli så oemottagliga för verkligheten? Hari misstänker att det börjar med religionen. De lärs från tidig ålder att det är bra att ”ha förtröstan” – vilket per definition är att tro utan några bevis som backar upp.
Man har inte förtröstan att Australien existerar eller att eldar brinner: för detta har du bevis. Du behöver bara förtröstan för att tro på det osanna eller obevisbara. De lärs verkligen att förtröstan är den högsta strävan och den noblaste sak. Är det då förvånande att detta tränger igenom i politiska åsikter? Förtröstansbaserat tänkande sprids och förorenar det rationella.
Hittills har inte Obama svarat bra på detta våldsamma angrepp av dårskap. Han har haft en strategi med två uddar: att blidka den ekonomiska elitens intressen och skoja om den fanatiska marginal de får med sig.
Han har (skamligt) försäkrat läkemedelsbolagen att ett expanderat sjukvårdssystem inte kommer att använda regeringsmakt vid upphandling för att få vrakpris på medicin, medan han syrligt sagt i offentligheten att han ”inte vill döda mormor.”
Snarare än att aggressivt utmana dessa hårda intressen och bisarra fantasier, så han har försökt att smickra och lirka med dem. Den här sortens mani kan man inte bara ta upp (absorbera): den kan bara åsidosättas. Ibland kommer du att ha fiender i politiken och de måste besegras demokratiskt. Det politiska systemet kan inte förstöras av ett behov att nå ut till de galnaste människorna eller de girigaste kretsarna.
Det finns inget sätt att expandera sjukvården utan att förarga Big Pharma och Republicaloons.
Ske alltså! Som Arianna Huffington sa, “Det är som om du, på höjden av medborgerliga rättighetsrörelsen, trodde du skulle behöva fösa ihop Martin Luther King och George Wallace och få dem att hålla med varandra. Det är inte så förändring sker.”
Hur konstigt det än ser ut, så ger det republikanska partiet en spin off-effekt som resulterar i en bisarr kult som tror att Barack Obama är barnamördare som i en hemlig plan försöker skapa dödslistor för Amerikas mormödrar.
Tillägg 22 augusti: Avaaz skriver angående Obamas sjukvårdsplan
"Dear friends,
American corporations are spreading lies about our public health care system to kill Obama’s health plan — and with it his whole movement for change. Sign a message to Americans about how much we value our healthcare in Europe. Let’s set the record straight!"
I somras pratade jag med en äldre vän i New Hampshire, USA, och han pratade om USA och politik. Att somliga drog paralleller mellan Obama och Hitler. Jag förstod inte vad som orsakat detta. Blev fundersam. Men det kan ha med saker som dessa ovan att göra: politiska motståndare som sprider rena lögner? Som dessa om eutanasi av gamla? Med medel som de ovan?
Tillägg 23 augusti: Här följer länkar från Avaaz angående den föreslagna sjukvårdsreformen I USA.
Myths about the proposed health care reforms,
extreme tactics of the conservative right,
the extent of the health care lobby,
health insurers stocks rise as health care plans fade, och
Se också The Universal Declaration of Human Rights eller deklarationen om de mänskliga rättigheterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar