Fortsättning på “Det som inte dödar dig, gör dig starkare”:
Hjärnan utvecklas på ett sådant sätt att den görs sårbar för dessa negativa inflytanden (som beskrevs i den första postningen).
Hjärnan hos fostret utvecklar ett överflöd av nervceller, av vilka somliga blir grundligt eliminerade innan 4-årsåldern.
I en liknande process så byggs mängden synapser mellan nervceller under tidig barndom för att sen skrumpna de följande 30 åren i livet (ny hjärnforskning har visat att nervceller kan nybildas dock?).
Dessa två processer störs av förhöjda nivåer av stresshormoner.
De två centra i hjärnan med de största förändringarna efter födseln, inklusive tillväxt av nya nervceller efter födseln, är hippocampus, som är del av det limbiska systemet, och cerebelar vermis.
Hippocampus tar hand om skapandet och återfinnandet av minnen, och arbetar med de andra delarna av det limbiska systemet, som amygdala, som registrerar känslorna som kopplats till varje minne.
Cerebelar vermis kontrollerar produktionen och frigörandet av två av de katekolamina signalsubstanserna, dopamin och noradrenalin.
Både cereberal vermis och det limbiska systemet har högre koncentrationer av receptorer för stresshormonet kortisol än någon annan del i hjärnan.
På grund av detta faktum så är dessa delar, fortfarande är under utveckling, de mest sårbara för skadan som de höga nivåerna av stresshormoner innebär.
Det limbiska systemet visar i högst grad den dramatiska effekten som barnmisshandel innebär för hjärnan.
Som visats tidigare så kommer en överexponering av stresshormoner att orsaka förtvining och eventuellt förstörelse av nervceller, samtidigt som det stoppar tillväxten av nya nervceller.
Denna effekt kan klart visas i MRIskanningar av hjärnan hos vuxna som misshandlades som barn: den vänstra sidan av hippocampus är markerat mindre än den högra.
Intressant är att notera att när liknande MRItester utfördes på en grupp unga människor, I åldrarna 18-22, som också hade genomlidit misshandel i barndomen, så hade vänstra hippocampus samma storlek som den högra.
Det finns flera hypoteser om varför så är fallet.
En är att den ständiga tillväxten av hippocampus under tre årtionden förhindrar att en förändring kan ses förrän senare i livet.
En annan tänkbar förklaring är att missbruk av alkohol eller bruk av kokain, som använts som flykt från smärtsamma minnen av misshandel, kan orsaka minskningen i hippocampus i äldre objekt.
En annan alarmerande effekt av skada av det limbiska systemet kan ses i abnormiteter hos hjärnvågor som upptäckts av ett elektroencefalogram (EEG).
Tidsbestämd lobepilepsi är ett tillstånd i vilket det limbiska systemet utsatts för en ’elektrisk storm’ av nyckfulla hjärnvågor, som orsakar flera olika symtom av kväljningar (vämjelse, äckel), stickande känslor (sveda) eller yrsel.
Test som utfördes av Martin Teicher 1994 på 115 barn och unga, misshandlade och ickemisshandlade, visade att 54 % av de som hade utstått misshandel tidigt i livet visade abnormiteter/avvikelser i EEG, medan 27 % av de som inte misshandlats visade abnormiteter/avvikelser (se ACE-studien, t.ex. denna rapport, och den amerikanske neurologen Jonathan H. Pincus som funnit att de värsta seriemördarna i USA gör allt för att inte kompromettera sina föräldrar trots horribel misshandel).
Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar