lördag 20 februari 2010

Om avpolitisering av samhället, företagsamhet/entreprenörskap och rädsla för demokrati, och litet om s.k. individualism - och konformism…

Göran Greider skriver i ledaren ”Det moderata valfusket har en ideologisk komponent” om att det inte är svårt att associera till företag och entreprenörer när moderaterna i Stockholm skakas av skandalen med köpta medlemmar. Han tycker att det de gjort inte minst sagt är företagsamt! Ja, moderata riskdagskandidater har helt enkelt försökt göra långsiktiga investeringar i en välbetald riksdagsplats.


En revisionsfirma är inblandad när det gäller utredandet av skandalen. Steget känns inte långt till att moderaterna noterar sig på börsen tycker han. Även om skandalen inte ska överdrivas så återkommer frågan om det inte finns en ideologisk komponent i det hela.


För det handlar om ett parti som värderar marknaden högre än något annat och detta partis medlemmar ser helst att politiken makar sig så mycket som möjligt till förmån för denna marknad. Och i ett sådant klimat blir den demokratiska rösten knappast lika helig, som i andra rörelser där politikens och demokratins makt ses som mer central. Är de egentligen (liv)rädda för demokrati? Får de en chans att underminera den så tar de den?


”Demokratins omstörtande formel lyder ju:

En människa - en röst. Det betyder att den lågavlönades röst är lika mycket värd som miljardärens när de går och röstar.

I marknadssamhället är det däremot miljardären som har större inflytande. Men vad händer om miljardären använder sina större resurser för att köpa röster?

Då klappar politiken samman. Demokratin invaderas av ett för den väsensfrämmande system: penningens.

I ett land som Italien har detta inträffat, när mediemogulen Berlusconi styr politiken med sina pengar och sina medier.

Någon sådan härdsmälta är det inte fråga om här. Men den moderata skandalen i Stockholm har onekligen idépolitiska innebörder.”


Ulf Lundén skriver i ”Hej, jag heter Ulla” om samma sak:


”På tal om pajaskonster men av betydligt allvarligare art.

Här hittar vi valfuskarna i Nya moderaterna. De vill ju innerst inne avpolitisera samhället helt. Det är ju själva ’affärsidén’ att den representativa demokratins beslutsfattare skall ha så lite inflytande som möjligt över samhället.


Så har den strama högern resonerat ända sedan det här landet fick allmän rösträtt.”


Och apropå hyllandet av individualitet (ja, kollektiva problem individualiseras, man klandrar offer för system) se Robert Sundbergs ledare De fyras likriktade gäng”:


”Vi får underligt nog att partier som ideologiskt står för utstickande individualitet för egen del går in för en utslätande konformism.”

Nej, det där pratet om individen och individuell frihet hos (ny)liberaler m.fl. handlar bara om dem själva. Ger de andra samma rättigheter som de själva kräver och anser de sig själva ha motsvarande skyldigheter?


Läs ”Nej till nollavtal”:


”Vi vill ha löneökningen fastlagd i de centrala avtal som vi ska snart ska träffa.

En lönehöjning som medarbetarna har gjort sig förtjänta av och som är möjlig för näringslivet att bära. Då ser vi till att de anställda på arbetsplatserna får mer i plånboken att handla för och vi bidrar till ökad fart i samhällsekonomin.


Men arbetsgivarna svarar reflexmässigt noll, de vill inte ha några löneökningar alls i avtalen. De vill låta varje företag själv bestämma hur stora lönehöjningarna ska bli. Den modellen säger vi nej till.”


Och apropå pensionärer och skatt se ”Sacrédeus har försämrat för pensionärerna”:


”Sacrédeus skriver att han vill värna välfärdssamhället. Jaså – vill han det? Är det därför han har tryckt på knappen för att göra a-kassan så dyr att nästan en halv miljon människor tvingats lämna arbetslöshetsförsäkringen. Är det därför han röstat för slopad förmögenhetsskatt? Är det därför kristdemokraterna sänkt skatten mest för de som har högst inkomst och dyrast fastigheter? Är det därför Sacrédeus tillsammans med övriga i den borgerliga majoritetens fattat beslut som innebär, för att citera Annie Johansson, med. dr. ’Fk flåsar folk i nacken ända in i döden’?/../


…’ nu är skattesänkningar för pensionärer på gång’. Det skall prioriteras under 2010. Om man är ledamot av Skatteutskottet borde man väl åtminstone veta att skatteskalorna för 2010 de fastställde ni i Riksdagen i höstas. /…/


Du som läser detta ser att för den som har haft oturen att bli sjuk, arbetslös eller är hemma hos sina barn och har ersättning för föräldraförsäkringen blir skillnaderna ännu större än för den som har uppskjuten lön, alltså pension.


Dessutom kan jag tala om för Sacrédeus att olika skatteuttag för lön och pension är ett brott mot pensionsöverenskommelsen./…/


Man är bra fräck om man först ’trycker på knappen’ i Riksdagen för förslag som ökar klyftorna i stället för att minska dem, som ställer generation mot generation, som ställer stad mot land.”


Som JAG förstod detta så har t.ex. de som är föräldralediga ÄNNU högre skatt än pensionärer.


Ja, och syftar välgörenhetsjippon främst till att låsa fast folk i fattigdom och ge rika ännu dyrare vanor? Ja, det finns kanske skäl att undra


”…vad skulle dessa organisationer och de parasiter som lever på dem, jobba med när fattigdomen utplånas, vem skulle de skänka en parfymflaska för ca 600:- till, eller sin nya julskiva?”


Och i bilen mellan jobb slog mig om moderatkvinnan här i stan, som har en massa skog, radhus, fritidshus. Hur hon ondgjorde sig privat över kommunen och att hon måste betala för sophämtning i sitt fritidshus fast hon knappast är där under vintern eller något dylikt (detta ägde rum för nästan 15 år sedan).


Tja, "kommunen" kan nog vara stelbent. Men denna kvinna och många med henne vill varken betala skatt ELLER betala de avgifter som alla andra tvingas betala!? Och kan de t.ex. betala barnens instrumentallärare så litet som det någonsin går även om de själva antagligen har höga löner (att döma av deras sysselsättning högt i samhället) så tar de den chansen.

Inga kommentarer: