Några morgonfunderingar angående att göra skillnad på folk och folk (apropå föregående blogginlägg) och det där med kollektiv bestraffning, dvs. att straffa en hel grupp. Idag finns en tendens att försvara höjdarna? Deras tuffa och utsatta sits och höga löner, arvoden, bonusar. Och att kraftigt ifrågasätta gräsrötterna och deras rätt till ersättningar från sjuk- och arbetslöshetsförsäkringar.
Man har liknande (eller kanske exakt desamma!!) diskussioner i USA om folk som ”missbrukar systemen”, dvs. som missbrukar de allmänna försäkringssystem som finns där. Så låter det i alla fall på min pojkvän.
”Man” har lyckats med strategin söndra och härska (inte bara där, utan också här), dvs. att spela ut människor mot varandra och splittra människor och därmed rikta blickarna bort från vad höjdarna gör. Och faktiskt tror jag att detta inte skett helt omedvetet.
Och när jag igår reagerade med förskräckelse på hur min pojkvän resonerar om muslimer och försökte påpeka något om önskan att hitta syndabockar och rikta bort blickarna, så började min pojkvän försvara CEO:s dvs. VD:ar för företag. Och min pojkvän tillhör definitivt inte de högavlönade.
Detta fick mig att börja fundera… Om att skydda dem med makt.
Har vi verkligen samma krav på alla människor? Borde vi inte ha det? Lika höga - eller låga – på alla, oavsett ställning i samhället. Varken högre ELLER lägre. Men har vi det och varför inte? Ja, tenderar vi att dra alla över en kam? Antingen misstänkliggör man alla gräsrötter och deras utnyttjande av systemen eller så misstänkliggör man ”alla” höjdare? (Ja, det var det där med att slå nedåt och slicka uppåt??)
Borde vi (och inte minst media) ifrågasätta det/dem som verkligen borde ifrågasättas och inte liksom dra alla över en och samma kam? Faktiskt anstränga oss (sig) att sätta dit de som förtjänar att sättas dit (oavsett var i samhället de befinner sig)? Nu spelas vi ut och polariseras? Och detta görs medvetet?
Jag står dock på den lilla människans sida vill jag bara tillägga! De riktigt välbeställda och rika klarar sig nog alltid.
Dessutom slog mig angående att tänka fritt. Att en psykohistoriker skrev i ett psykohistorikerforum om hur amerikanska barn är hjärntvättade i skolan. Så hur är det egentligen med frihet och fritt tänkande i frihetens stamort på jorden? Nu hittar jag inte den postningen i hastigheten. Men hittade en annan angående ”Freedom of Speech.”
Är muslimer den nya tidens judar? Vilket inte innebär att jag inte funderar över fenomen där, i den kulturen/religionen! Men finns det inte många andra kulturer - och religioner - vi borde rikta blickarna mot – också, och ifrågasätta? Bland annat en massa fenomen i den amerikanska, ryska, kinesiska, kanske östasiatiska kulturen osv.? Somliga terapeuter ifrågasätter också österländska religioner och det de kan tänkas åstadkomma psykologiskt.
Och ifrågasätta fenomen i vår egen kultur och de religioner som praktiseras här kanske också?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar