torsdag 24 september 2009

Om demokratiförakt - att dutta ut om budgeten i media innan den presenterats för riksdagen samt mer om kulturpolitik...

klicka på bilderna för att göra dem större.
läs artikeln här också

[Uppdaterad under dagen]. En snabbloggning igen. Se tidigare blogginlägg om det nya sättet att dutta ut om budgeten i media (som också villigt presenterar den) innan den presenterats för riksdagen i ”Om att man känner sig själv på andra.” Något som är inget mindre än förakt för demokratin?

Se också Motvallsbloggen i ”Den nya budgeten – ett ruttet valfläsk”, där det finns fler länkar.

Att socialdemokratin är så oerhört tandlös (OCH nyliberal) betyder inte att jag skulle rösta på något av allianspartierna eller sverigedemokraterna - heller. Inte ens på någon av deras vettigare företrädare, något som en närstående till mig säger sig kunna göra, men verkar inte inse att det på samma sätt kan finnas mer vettiga företrädare bland socialdemokraterna - också, som man lika gärna kunde rösta på i logikens namn (om det nu bara handlade om vettiga politiska företrädare och inte partiets hela politik), därför att deras politik trots allt är NÅGOT bättre än högerpartiernas. Och att det lika gärna kunde gälla att hitta dessa (vänsterpartiet är helt uteslutet, för de anses inte ha någon verklighetsanknytning ALLS! Och man är väl ingen kommunist, eller ens socialist, heller?).

Denna person läser två rejält liberala tidningar (en stor blå morgontidning och en blå lokaltidning - i ett RÖTT län!!!), tidningar som knappast har några kritiska perspektiv alls på vad nuvarande regering gör och vad denna politik kan leda till. Jag klarar inte av att ens bläddra i dem. När jag läst dessa har jag velat kräkas.

Denna person tror att

"...om nuvarande regering missköter sig, så kommer den inte att bli omvald."

Jag bara tappade hakan. "Sköter de sig" nu, dvs. "missköter sig inte"? På vilket sätt? Finns det bara EN enda väg att gå? Bara en enda "rätt" väg för ekonomisk politik? Vad som är moraliskt kan vi kanske lämna därhän? Och vad leder den politik som nu förs till? Kanske inte redan nästa år eller näst nästa? Utan på sikt? Den fulla effekten ser vi kanske på sikt (efter ytterligare regeringsperioder)? Och vad gör vi då? Hur vänder vi skutan då? Jag tror deras politik kommer att leda till en utarmning, på ALLA sätt. Ett torftigare samhälle. Inte minst kulturellt (den sektor jag jobbar i).

Fundering: Hmmm, det där med förvirring och logiskt tänkande. Och det är så vi blivit uppfostrade många, även i min generation (jag är 50-talist); att se upp till auktoriteter vare sig de förtjänar det eller inte, inte ifrågasätta dem (hur berättigat den än var/är). Kanske snarare se upp till dem ju mindre de förtjänar/förtjänade denna tilltro? Blint beundrande och seende upp till. En nykonservatism, med ganska klart nyauktoritära drag? Lyd och var tyst! Ifrågasätt inte!

Hanteringen med budgeten är respektlöst och faktiskt ganska arrogant - och NONCHALANT (som Lena Ohlsson säger i artikeln ovan menar, något de kan göra därför att de blir så oerhört LITET ifrågasatta av mainstream högermedia) - kan spelregler köras över, inte minst demokratiska!? Vadå verkligt samförstånd och förankring?

Där valda delar av budgetens innehåll har kunnat duttas ut. Och duttats ut oerhört medvetet och i än högre grad än någonsin tidigare till allmänheten, inte bara läckt ut och media har lydigt presenterat detta. "Godbitarna" har duttats ut, men annat som kanske är "mindre gott" (för oss gräsrötter, dvs. för oss i medelklass, som är ganska lurade tror jag precis som en vän som också tillhör medelklassen, samt arbetarklassen) har man inte presenterat misstänker jag?

Reinfeldt menade att socialdemokrater ringt runt till landets alla tidningsredaktioner för att be dem ställa frågan om och om igen, och inte sluta ställa denna fråga, om alliansen kommer att samarbeta med sverigedemokraterna, något som han "ha hört". Men vem har läckt ut om budgeten? Och förmodligen gjort det oerhört medvetet och strategiskt? Är det någon som faktiskt suttit och ringt runt till redaktioner runt om i landet och läckt ut om budgeten och gjort det ganska medvetet?

Är detta respekt för demokratin? Att gå före riksdagen, som vi, det svenska folket, har valt som våra representanter. Snarare ett uttryck för förakt för demokratin skulle jag vilja påstå. Och det vore ju lika dåligt om det vore en annan regering (med helt annan politik och kanske motsatt) som gjorde samma sak!

Jag som egentligen har tusen andra saker att göra än att sitta här och blogga!

Jo, jag tror att medelklassen också är ganska blåögd! Den tror att det som nu sker inte kommer att drabba dem? Men tyvärr tror jag att det inte är så. Så småningom kommer vi att se (har redan börjat se) att jobbskatteavdraget snart har så gott som ätits upp av ökade avgifter (som dock är småpotatis för dem som tjänar allra bäst och som fått största effekterna av skattesänkningarna), samtidigt som vi kommer att se att trygghetssystemen inte fungerar så vidare värst bra. Och att även vi i medelklassen kan komma att ha behov av dylika!

Och att privata försäkringar är hutlöst dyra. Och det kommer att drabba oss i medelklassen lika mycket som dem som tjänar mindre än vad vi gör. Hmmm, solidaritet och lojalitet lönar sig? Och betalar sig bra också? Eller? Eller i vart betydligt bättre än det som denna politik leder till. I samhällen med minst klyftor är hälsan bäst genom ALLA samhällsklasser. Dvs. vi mår bäst där. Och presterar bättre där - också!

Sidospår: och att vi bara tros prestera bra för pengar är ganska oförskämt (fast vi behöver alla något att leva av och på, v kan inte bara leva på luft)! Mot alla dem av oss som jobbade (och fortfarande jobbar) passionerat för ganska medioker lön. Men, som sagt man känner sig själv på andra!? Och människan är kanske betydligt mer komplex än så!!?? Se Paul Krugman om ”Neoklassicistisk ekonomisk teori är mycket överförenklande – om att göra både individer och samhälle ickekomplexa…”

Men detta är inget som är ofrånkomligt eller enda vägen till lyckosam samhällelig ekonomi, vilket vi fått oss itutat (inte minst av högerns alla organ). Kanske snarare tvärtom. Vi håller på att överge en modell som har varit bra ut väldigt många synvinklar: hälsa, ekonomi, liten kriminalitet, välstånd också...

Läs Ingvar Perssons ledare igår "Inte friskt, Hägglund" om apoteket och om så kallad konkurrens.

Tillägg på eftermiddagen: Och apropå retorik och propaganda läs Rebecka Bohlin om att ”Krossa Las-myten” om att använda ungdomsarbetslösheten som slagträ i debatten - och dessutom på felaktiga grunder:

”I måndags presenterade Akademikerförbundet SSR nya siffror om hur ungas arbetslöshet kan, respektive inte kan, relateras till Lagen om anställningsskydd, Las.
De visar att 40 till 60 procent av de unga som är arbetslösa aldrig tidigare har haft ett jobb. Och att en stor del av de resterande blev av med jobbet eftersom anställningen var tidsbegränsad. Deras arbetslöshet kan alltså inte förklaras av att de skulle missgynnas av turordningsreglerna i Las.

SSR:s slutsats är att endast 1–10 procent av de unga har blivit av med jobbet på grund av personalinskränkningar och inom denna grupp finns det ju fler orsaker än just Las till att de blivit av med jobbet./…/

I Sverige är de lägsta lönenivåerna 51 procent av genomsnittslönen. Det är högt i en internationell jämförelse. Men Jenny Lindblad visar i sin rapport att det inte är lönenivåerna som stoppar unga. I länder med relativt höga minimilöner, som de nordiska, är sysselsättningen tvärtom ganska hög, i synnerhet bland dem med lägst utbildning.


Inga kommentarer: