De fattiga och de rika och miljön…

[Snabbloggning och översättning igår kväll, nu en liten uppdatering 30 september. Samt uppdaterad med en länk i slutet 17 oktober]. Lennart på bloggen ”Det progressiva USA” skriver i ”Slutet nära för Hummerbilarna, den mest groteska av alla USA-symboler?” om

”…General Motors bensinslukande militärinspirerade Hummerbilar i vilka labila amerikanska män på högerkanten kunde leka soldater i förorterna. Om man måste invadera främmande och helst muslimska länder för att hålla nere bensinpriserna så de här galningarna kunde fortsätta att tuta och köra, så var det inga problem med det.

Men nu verkar det trots allt som om Hummern som en symbol för de allra sjukaste dragen i det amerikanska samhället äntligen kan vara på väg till historiens skräphög”.

Han citerar en artikel i vilken man kan läsa:

“’Hummer drivers believe they are defending America’s frontier lifestyle against anti-American critics,’ the study notes, adding that Hummer owners employ the ideology of American foundational myths, such as the ‘rugged individual,’ and the ‘boundless frontier.’”

Men hopp finns, man ser allt oftare hybridbilar och s.k. smartbilar i Silicon Valley och även rena elbilar.

Och britten George Monbiot skriver i ”The Population Myth” (”Befolkningsmyten”); att människor som hävdar att befolkningstillväxten är den stora orsaken till miljöförstöring har växlat från klander av de rika till klander av de fattiga.

Han skriver att det inte är någon tillfällighet att de flesta som är upptagna av befolkningstillväxten är de som inte har för avsikt att skaffa så många barn (eller kanske inga alls) och som är välmående och vita: för det är den enda miljöfaktor för vilken de inte kan klandras! För de har vanligtvis inte så väldigt många barn!

En enligt Monbiot (annars) briljant vetenskapsman James Lovelock hävdade till exempel nyligen att de som inte ser att befolkningsökning och klimatförändringar är två sidor av samma mynt antingen är okunniga eller inte vill se sanningen. Dessa två enorma miljöproblem går inte att separera och att bara diskutera en samtidigt som man ignorerar den andra är irrationellt.

Men en avhandling i tidskriften Environment and Urbanization visar att de platser där befolkningen har växt snabbast är de i vilka koldioxiden har växt långsammast. 63 % av befolkningstillväxten ägde rum på platser med väldig låga utsläpp (David Satterthwaite, September 2009. The implications of population growth and urbanization for climate change. Environment & Urbanization, Vol 21(2): 545–567. DOI: 10.1177/0956247809344361).

Denna avhandling pekar också på att omkring en sjättedel av världens befolkning är så fattig att den inte producerar några betydande utsläpp alls. Detta är också den grupp vars befolkningstillväxt sannolikt är störst.

Många av utsläppen fattigare länder klandras för borde i rättvisans namn höra till oss. Skogskövlingen i fattiga länder till exempel drivs för det mesta för att kommersiellt leverera timmer, kött och djurfoder till rika konsumenter. Fattiga på landsbygden gör långt mindre skada.

Medan det finns svaga samband mellan global uppvärmning och befolkningsökning så finns det en stark koppling mellan global uppvärmning och välstånd. Monbiot har tagit sig en titt på några superyachter för att underhålla ministrarna i Labourregeringen på ett sätt som de är vana vid som han skriver, dvs. tala ett språk så att de förmår ta in fakta.

Och han visar exakt hur mycket dessa yachter förbrukar i bränsle till exempel. Och för att riktigt övertyga så brassar han på med ett av de värsta exemplen, en WallyPower 118, som förbrukar 31 liter bensin/km om den körs på maxhastigheten som är 60 knop (ca 111 km/tim? Det är 310 liter på en mil!).

Han fortsätter med att naturligtvis måste en ägare av en sådan båt punga ut med teak- och mahognyinredning, ha med några vattenskotrar på båten, transportera gäster till marinan med privatplan och helikopter och bjuda dem på sushi och kaviar och naturligtvis visa vad ett sådant här vidunder kan prestera och därför köra så snabbt att han/hon gör mos av halva det marina livet i Medelhavet. Som ägare av en sådan här yacht kommer jag att skada biosfären mer på tio minuter än de flesta afrikaner tillfogar under en livstid.

En person som umgås med de mycket rika berättar att bland bankirerna i de rikare delarna runt Thames brukar människor värma sina utomhuspooler till badtemperatur året runt. De gillar att ligga i poolen på vinterkvällar och titta på stjärnorna. Kostnaderna för detta är 3000 pund/månad (vilket är nästan 34 000 svenska kronor/månad i dagens växelkurs).

Etthundratusen människor som lever som dessa bankmän skulle knäcka vårt livsförsörjningssystem fortare än 10 miljarder människor som lever som afrikanska bönder menar han. Men de superrika har i alla fall det fina sättet att de inte förökar sig särskilt mycket, så rika gamla män som slår på människor angående mänsklig förökning (som James Lovelook?) bryr sig inte om dem, de superrika alltså.

James Lovelock är precis som Sir David Attenborough beskyddare av Optimum Population Trust (OPT). Det är en av ett dussin kampanjer och stiftelser/välgörenhetsinrättningar vars enda syfte är att avskräcka folk från att föröka sig i namn av att rädda biosfären. Men Montbiot har inte lyckats hitta en enda kampanj som riktar sig mot effekterna efter de väldigt rika.

I maj fanns det visst en artikel I Sunday Times med rubriken ”Miljardärklubb utmanar för att tygla överbefolkningen.” Den avslöjade att några av USA:s ledande miljardärer har mötts i hemlighet för att bestämma vilken god sak de skulle stödja. Konsensus framgick där de skulle backa upp en strategi i vilken befolkningstillväxten skulle tacklas som ett slumrande katastrofalt miljömässigt, socialt och industriellt hot. De ultrarika har med andra ord bestämt att de väldigt fattiga är de som skräpar ner planeten, är de som skapar miljöförstöringen.

The Optimum Population Trust kommenterar över faktumet att världen går igenom en demografisk övergång: befolkningstakten saktar nästan överallt och antalet människor i världen kommer att nå sin toppunkt i detta århundrade, troligen omkring 10 miljarder människor. Största delen av befolkningstillväxten kommer att äga rum bland dem som konsumerar knappast någonting.

Men ingen emotser en konsumtionsövergång. Människor förökar sig mindre när de blir rikare, men de konsumerar inte mindre de konsumerar mer. Som de superrikas vanor visar finns det inga begränsningar vad gäller mänsklig extravagans.

Konsumtionen kan väntas öka med ekonomisk tillväxt tills biosfären slår tillbaka (??). alla som förstår detta och fortfarande anser att befolkningen, inte konsumtionen, är det stora problemet gömmer sig, med Lovelooks ord, från sanningen. Det är den värsta sortens förmyndarmentalitet som klandrar de fattiga för de rikas excesser.

Så var är de rörelser som protesterar mot de motbjudande rika som förstör vårt levande system? Var är de direkta aktionerna mot superyachter och privata jetplan? Var är klasskriget när du behöver det?

Det är på tiden att vi vågar sätta ord på problemet. Och det är inte sex; det är pengar. Och det är inte heller de fattiga; utan de rika.

Och de fattiga får betala priset!

Läs också om "Musen som röt i Pittsburgh."

Och Birgitta Hambraeus i ”En bluff att staten har ont om pengar”

Hambraeus tipsar också om ”Ekonomisk reform” (där hon särskilt tipsar om ”Torsten Svenssons ESO-rapport DS1996:37, Finansdepartementet ’Novemberrevolutionen - om rationalitet och makt i beslutet att avreglera kreditmarknaden.’” och James Robertson inför G20 mötet våren 09 i ”G20 Agenda Must Include Monetary Reform, A Crash Campaign”) och Ulf Lundén i ”Gå och se Jävla finnar!” i Dalademokraten.

Se Ekonomisk reforms blogg och ”James Robertson – Working for a sane alternative.”

Tillägg 17 oktober: Se Only a blockhead i postningen ”It’s not sex, it’s money.”