tisdag 28 oktober 2008

Girighet och hårdnande attityd…

Lars Nyberg, vice Riksbankschef.

Läs Göran Greider i ledaren ”Carnegie och girigheten,” om makten som leker med samhällsekonomin:

”Nej, girigheten har inget hemland: Den är universell. Förra året, innan finanskrisen exploderat, hamnade svenska investmentbanken Carnegie i blåsväder när dess bonussystem drev ledningen att dikta ihop vinster för att ge extra bonusar.”

Och också Kulturhyllan i DD om ”Vad är det för fasoner”:

”Sverige framställs ofta som ett okorrumperat samhälle. Men hur karakterisera det allt vanligare systemet med allehanda förmåner som lojalitetsbinder den anställde gentemot arbetsgivaren.

Och se mer om girighet i Robert Sundbergs ledare ”…och friskolorna och girigheten”:

Friskolorna gick med i snitt fem procent i vinst./…/


Fem procent är mer än vad man fick i avkastning på bankbesparingar.


Det var även mer än de genomsnittliga löneökningarna. Det var också bra för att röra sig om tjänstesektorn, som är personalintensiv och svår att rationalisera./…/


Dessa fakta /…/ reser flera frågor.


Kan det vara så att friskolor gärna tar sig an att främst undervisa elever som är så problemfria som möjligt och därmed drar låga kostnader? Alltså elever som kommer från bra hemförhållanden, från familjer där föräldrarna är välutbildade och har studietradition som gör att de kan hjälpa barnen med skolarbetet./…/


Om en friskola satsar hårt på marknadsföring tvingar det väl andra friskolor, och kommunala skolor, att marknadsföra sig mer varvid mer av utbildningsanslagen läggs på reklam.”

Läs Roger Mörtvik i ”Inkomstklyftor och klassresor”:

”Myten är att de stora ekonomiska klyftorna är bra för ekonomin, att det stimulerar människor med låga inkomster att arbeta hårdare för att kunna klättra uppåt på samhällsstegen. De flesta seriösa studier av den sociala rörligheten visar på en helt annan bild. I själva verket är den sociala rörligheten uppåt som störst i länder med små inkomstklyftor och stora välfärdssatsningar på skolan och utbildningssystemet. Lägst är rörligheten uppåt i USA och Storbritannien av de rikare länderna. Den amerikanska självbilden av att vara 'The land of opportunity' är inte bara seg, den är också fullständigt fel.


I Sverige har många av TCO-förbundens medlemmar gjort en klassresa. Utbildning har gjort det möjligt. Starka trygghetssystem har bidragit till att vi inte får fler klassresor nedåt. De nordiska länderna ligger i topp när det gäller både social rörlighet uppåt och när det gäller gemensamma välfärdsambitioner.


Det är värt att slå vakt om.

Och se också Greiders ledare ”Också vi sitter i de där fängelserna” om den hårdnande attityden när det gäller brott och straff:

” Ett samhälle där attityden hårdnar mot brottslingar, hårdnar också i sina attityder mot alla andra människor. Detta är alltmer vår tids förhärskande människosyn: Vi är oföränderliga, vi är oförbätterliga, vi är oförlåtliga.

Också vi sitter, mentalt, i de där fängelserna.”

Ett hjärta RÖTT skriver också bland annat om skolan… Kommentator nummer 4 där skriver något så bra och tänkvärt, kan inte låta bli att citera henne:

”…själva vitsen med att driva företag, [är ] att de ska gå med vinst. Varför sedan skolverksamheten ska upplåtas till detta är ju en gåta. Så mycket gnäll över att staten driver företag och så tyst om skattefinansierade vinster till privatbolag. Om staten äger ett välskött bolag som Vin&Sprit, så kommer ju vinsten från detta statskassan till godo, i stället för tvärtom. Vad är så helsickes fel med det?”

Ja, varför gnälls det över att staten driver företag?


De första artiklarna finns också här.


Kolla länken "The land of opportunity" ovan!! Och se artikeln “Intergenerational Mobility in Europe and North America.” Samt blogginlägget om vilka som (framförallt) har tid att göra sig hörda på nätet "Would You Blog From the Unemployment Line?" Läs också kommentarerna till denna bloggpostning, t.ex. nummer 17, om vad som kanske skulle befordra kreativitet! Ja, och vilka röster är det vi hör mest överallt och följaktligen vilka åsikter trumfas ut?

Inga kommentarer: