Den amerikanska filmregissören Courtney Hunt i intervju om sin film ”Frozen River” (eller ”Frusen flod”) i ETC:
”De stora bolagen anser att sådana berättelser är för deprimerande. Istället produceras produkter som lockar stor publik. Sett till vilka filmer som säljer bäst så föredrar amerikanska biobesökare underhållningsvåld snarare än realistiska skildringar av livet, speciellt om de har dyster ton./…/
Det finns en stark strömning av individualism, att vi alla är separata öar som kan klara oss utan att någonsin be varandra eller myndigheterna om hjälp. Jag tror att vi kommer att översköljas av världsfrånvänd fiktion, av fantasins eskapism./…/
Det låter hårt, men jag välkomnar en ekonomisk kris. Jag hoppas att den kommer att ge oss alla nödvändig förståelse: Det är inte eftersträvansvärt att bli rik till varje pris och med alla medel, samt det är inte skamligt att vara fattig.”
Undra på om många människor vill ha verklighetsflykt i detta samhälle! Och vilka gagnar detta?
Om huvudpersonerna:
”Båda är marginaliserade, satta under omänsklig press.”
Vilka gagnar detta?
Läs också Gudrun Schyman i ”Jämställdhet skyddar mot framtida kriser.” Ja, behöver vi samarbeta för att hantera de problem vi ser framför oss vad gäller miljö, ekonomi osv.? Istället för att konkurrera med varandra?
Vilka har "hittat på" att detta att konkurrera ligger i människans natur? Gör det verkligen det? Jag tror inte det egentligen. Vilka gagnar detta att vi konkurrerar med varandra? När har vi lärt oss detta? Väldigt tidigt? Är det därför denna idé är så hårdnackad?
Och vi har fått - och gett - motstridiga (och förvirrande) budskap: barn ska lära sig samarbeta, fungera socialt, men samtidigt konkurrera. Hur fungerar detta ihop? Fungerar det? Kan det vara en anledning till att vi har de problem i har? Inklusive att föräldrar till våra nittiotalister hade så tufft under nittiotalet? Och dessa nittiotalister har utvecklat en större egoism än tidigare generationer?
Mer om kultur stod det i artikeln ”Regeringen vill ha sponsrad kultur” i ETC. Hittar den dock inte. Kulturen ska bli kommersiell, helt ofarlig och menlös? Vi ska sitta och titta på Feelgoodfilmer och/eller actionfilmer? Ingenting som oroar oss?
Ja, det finns en rädsla för kompetens hos makten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar