Inlägg
[Uppdaterad 5 december]. På nyheterna imorse pratade de om att över 4.500 personer kan förlora jobbet när kommuner och landsting skär ner.
Samtidigt skriver
”Regeringen jobbar hårt och snabbt – men inte för att lugna all de som nu står varslade i det stora löntagarsverige. Nej, regeringen är snabbast när det gäller åtgärder som direkt gynnar de egna väljarna.
Igår kom beskedet att det ska bli enklare att köpa hushållsnära tjänster. Den som köper ska inte behöva krångla med skatteverket för att få ut sin subvention, det är istället säljaren som får skattepengarna frånskatteverket. Allt för att göra livet lättare för samhällseliterna.
På sätt och vis är det ju bra. Det nya upplägget visar mycket klarare att gemensamma skattepengar används direkt för att subventionera de bättre ställda.
Skattepengar som skulle behöva gå till exempelvis äldreomsorg går till dem som har så viktiga jobb med så pass höga löner att de varken orkar städa själva eller betala vad det egentligen kostar.”
Ja, tala om arroganta eliter!? Jag tänker på Bildts barnflicka igen… Och äldrevården i det stora landet i väster verkar vara så usel så människor där vill inte hamna där… Anhöriga får rycka in (OM man har sådana) eller så har somliga inga val alls, p.g.a. avsaknad av pengar och/eller anhöriga som kan och vill ta hand om dem (och som de vill tas om hand av)!? Vadå, ”frihet”?*
Greider skriver också i en annan ledare om ”Lärarutbildning som spekulationsobjekt”. Han har också läst Pedagogiska Magasinet (precis som jag), där en förtvivlad student på lärarutbildning undrar vad denna nu är värd, när lärarutbildningen nu ska ändras - igen.
Lärarutbildningen har blivit något av spekulationsobjekt menar Greider, för politiker som vill göra karriär, något som i synnerhet gäller för Jan Björklund. Och Greider har ju rätt här, om skolan som används för att vinna politiska poäng.
Greider reagerar också på tjatet, som han skriver, om lärarnas förlorade status. Och menar att många tycks vilja ha tillbaka den auktoritära lärarroll som en gång tog ifrån eleverna både nyfikenhet och frimodighet. I DEN meningen är det snarast ett stort framsteg att lärarstatusen har sänkts.
Greider reagerar också, med rätta, över något som han ser som en stor konstighet i den nya lärarutredningen som kommit med buller och bång, nämligen att det verkar som om ämneskunskaper för att undervisa de yngre barnen inte verkar behövas. Något han tycker är fel! Han tror att kunniga lärare kan öppna okända stigar för ett nyfiket barn – även i låg ålder. Och jag håller med Greider här fullt och helt!
Min tysta kommentar: detta speglar också hur man värderar arbete med mindre barn!?
Han är också skeptisk till förslagen om mer lämplighetstester och antagningsprov och menar att det som testas vanligtvis bara är hur bra en student är på att göra test och att de gynnas som kommer från mer studievana miljöer. Men skolan behöver lärare från andra miljöer. Och det är också något som man diskuterade för över 20 år sedan: att lärare ofta kom från just mer studievan miljö, dvs. från medelklassen, och därför kunde ha svårt att förstå barn och ungdomar från andra miljöer (arbetarklass).
Jag vill bara tillägga i det sammanhanget att studerande på musikhögskolor alltid har gjort ansökningsprov och ens betyg har bara spelat en viss roll när man tagits in på (vissa) lärarutbildningar.
I den kommun där jag bor ska visst något slags nytt centrum skapas, där mödra- och barnavård ska kombineras med stöttande av föräldrar i sina föräldraroller. För att motverka och förebygga senare problem. Och den tanken är ju jättebra. Men där ska föräldrar lära sig att sätta gränser MOT sina barn… Det där populära med gränssättning… Varför behövs gränssättning alls kan jag inte låta bli att undra? Är det p.g.a. för litet gränssättning som vi har en stökig ungdom till exempel, eller stökiga barn? Som vi har problem på arbetsplatser osv.?
Eller skulle föräldrar behöva bli stöttade på annat sätt? Och informerade om andra ting – än gränssättning…Se tidigare postning om barndomens betydelse...
Ja, vi har fått rejäl återgång till konservatism och att vara auktoritära på en massa områden i samhället. Att vara pekpinniga mot varandra. Blivit alltmer polariserade av den retorik som förts, indelade i ett "vi och dom." Spelade ut mot varandra av dem med makt. Samhälleligt bifall till detta, inte minst av dem med makt.
Helt snabb bloggning igen, trots att jag har tusen andra saker att göra.
Ledarna hittar du också här.
Se "Fattigstuga nästa innovation?":
"1918 förbjöds i lag att auktionera ut oförsörjda barn och äldre. Innan dess var det vanligt att den som begärde minst betalt fick ansvaret för barn eller gamla som anhöriga inte kunde försörja. Nu vill alliansen återinföra samma princip på all kommunal verksamhet i Skövde. Den som vill driva en skola eller äldreboende billigare än kommunen ska få göra det. Endast om kommunens pris är lika ska man ta hänsyn till kvaliteten [så om den private entreprenören gör det billigare får denne uppdraget oavsett kvaliteten på verksamheten?]."
Från Institutet för språk och folkminnen en ögonvittnesskidring om hur det var på fattigstugan, se här. Se Utredarna om "Blir 'JUG:en' den nya tidens fattigstuga?"
Tillägg 4 december: * Pensionerna verkar vara så låga i vissa av våra större "i-länder" för vissa, trots att de jobbat ett helt yrkesliv, att de måste fortsätta jobba efter sedan de pnsionerats. Som en 67-årig vän i USA. En vän som funderat på "flipping hamburgers." Denne vän har försörjt en familj med fem barn. Så han måste trots allt ha haft den sortens inkomster under sitt yrkesliv och med hänsyn till vad han jobbat med tycker jag han borde ha en pension han skulle kunna leva på...
Amerikaner verkar få höra liknande saker som vi, dvs. om horderna av pensionärer som vi måste försörja, vi stackare som har arbeten... Den propagandan har gått hem både här och där. Jag undrar hur det är med detta egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar