Inlägg
Under flygresa från Västerås till Poznan i Polen för musikfestival i Wroclaw började jag bläddra i senaste Pedagogiska magasinet (nr 3/2008). Ledaren ”Det var bättre förr – ju förr desto bättre” (sid. 4-5) var mycket väl värd att läsa. Chefredaktör Leif Mathiasson skriver om tidskriften Axess, den svenska nykonservatismens högborg som han kallar den, vlken i några artiklar nu i vår har tagit fram slaktkniven vad gäller skolan, artiklar i vilka de menar att det var bättre förr.
Han ifrågasätter om vägen framåt är reträtt,
”…som vore gårdagens lösningar svaret på morgondagens frågor. Arenorna för en alternativ och seriös utbildningsdebatt är få.”
Håller helhjärtat med!!! De diskussioner som förs är föga inspirerande eller kreativa och totalt ointressanta.
Han fortsätter:
”Jag hade väntat mig betydligt mer av kvalificerad analys och utmanande tankegångar i en tidskrift som Axess.”
Han skriver om
”…den gamla sorteringsskolan som i grunden byggdes för att garantera de privilegierade eliterna tillgång till högre utbildning och maktpositioner och som lämnade en nödtorftig, sexårig folkskola till resten av befolkningen.”
Och det är vad man vill skapa idag igen?? Eliten vill skapa elitskolor för sina egna barn!?
”Totalitära och despotiska regimer har i alla tider insett utbildningssystemets betydelse.”
Så sant som det är sagt!
”Utbildning och bildning, kunskaper och undervisningsinnehåll är inte objektiva, statiska företeelser. De formas och präglas av sin samtid./…/
I det växande släktet inpräntades överhöghetens gudomliga mandat och att ’hvar och en vare underdånig den maktägande övferheten.’ Den som satte sig upp mot överheten satte sig upp mot Gud [!!!].
Utbildningsväsendet och dess utformning är ett politiskt projekt. Varje epok, varje samhällssystem och dess makthavare definierar genom skolan sin syn på samhället i allmänhet och dess människor i synnerhet. Det gäller också i vår egen tid.”
Han skriver vidare om skolans demokratiska uppdrag, att fostra till demokrati och om
”…ett samhälle som på allvar värnar människors lika värde och som visar ömsesidig respekt och självständigt tänkande…”
på ett sätt som är mer än bara högtidlig retorik.
”Den svenska enhetsskolan var – och är – ett politiskt projekt för att ge alla barn en bred och gedigen grundutbildning. Den har ett dubbelt demokratiskt uppdrag. Dels att ge barn och unga kunskaper och redskap för att förstå det samhälle och den värld de lever i.
Demokratin bygger på kunniga och välutbildade medborgare som aktivt kan utöva sitt medborgarskap./…/
…ett sätt att leva och verka tillsammans [och som inte bara stannar vid fint prat].
Det finns förvisso mycket att kritisera och ifrågasätta i dagens skola. Det görs också – inte minst av lärarkåren själv. Det är ett naturligt inslag i allt utvecklingsarbete. Men frågan är om redskapen för att hantera dagens utmaningar står att finna 30, 40 eller kanske 50 år tillbaka i tiden. Jag betvivlar det.
Det var inte bättre förr. Det var annorlunda. Låt oss lära av det – men låt det inte stå modell för framtiden.”
Läs också
”REGERINGENS SKOLPOLITIK UNDER LUPPEN
(s. 12 och framåt)
Regeringen ställer en felaktig diagnos på skolsystemet och utifrån den ordinerar en rad felaktiga åtgärder. Det menar docent Hans-Åke Scherp som gjort en granskning av regeringens skolpolitik utifrån ett forskningsperspektiv.
Läs hela granskningen i nya numret av Pedagogiska magasinet.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar