Om att måsta acceptera ojämlikhet som ett sätt att åstadkomma mer möjligheter och välstånd för alla…

Equality Trust skriver att i tisdags deltog Lord Brian Griffiths, som är vice ordförande i Goldman Sachs, i en paneldiskussion om reglering och moral. Han sa (följande är min något fria amatöröversättning):

”Vi måste acceptera att ojämlikhet är en väg för att åstadkomma större möjligheter och välstånd för alla.”

Detta är professor Richard Wilkinsons svar:

”Lord Griffith har fel. Vi ’behöver inte acceptera att ojämlikhet är en väg för att åstadkomma större möjligheter och välstånd för alla.’ Snarare tvärtom.

Beläggen [se Richard Wilkinsons och Kate Picketts forskning] visar att samhällen med större inkomstskillnader mellan rik och fattig har lägre social rörlighet, inte har snabbare inkomstökningstakt och är mindre nyskapande.

Men det de har är sämre hälsa och mer av nästan alla sociala problem: fler människor i fängelse, fler tonårsfödslar, sämre mental hälsa, fler drogproblem, lägre nivåer vad gäller barns välmående och ett svagare samhällsliv.

Hans nåd är allvarligt ute och cyklar – utan tvivel delvis beroende på hans enorma inkomst. Snarare än att gagna oss alla, så ökar bonuskulturen statustävlande och skadar oss alla.”

Se Maria-Pia Boëthius I ledarkrönikan “Jämlikhet utan massmord.” Och artikeln "Vad gör bonus med psyket?", samt "Bättre chef med bonus?" och inte minst "Hotet finns kvar. Björn Elmbrant: Bonusdebatten skymmer sikten." Ja, "Öppna din högra hjärnhalva"!