Lyssna på barnen! Är vi kapabla (eller ens villiga) till det?

klicka på bilderna för att göra dem större.

[Uppdaterad 11 oktober].

”Varför inte ta och lyssna på barnen?”

slog mig när jag började läsa boken ”Barnet och leken” av Gabriella Ekelund. Och jag tänkte på att vår nuvarande skolminister Jan Björklund kanske skulle börja göra detta. Om han nu förmår det? Förmodligen skulle han förändra en hel del i sin egen skolpolitik då. Mer utgå från barnen och deras behov och inte stirra sig blind på föräldrarna - och deras behov.

Hon skriver på sidan 10:

”Att skriva den [en tidigare bok ’Skarpa lägen – om barn i svåra situationer'*], och att intervjua alla dem som är med i den gjorde att min syn på barns ställning förändrades, eller snarare min syn på vuxnas makt. Vår makt är ofattbart stor. Det är skakande att inse detta. Men det finns också en möjlighet i det. En enda vuxens vakna blick kan leda till att ett barns liv förändras från outhärdligt till uthärdligt./…/

… i FN:s konvention om barnets rättigheter artikel 12 står de att: ’Konventionen skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet.’”

*handbok för pedagoger, om familjer som har en problematik eller ett sätt att leva som man antingen tycker är provocerande eller främmande. Barn som är utsatta för barnmisshandel och som bevittnar våld, om funktionshinder, utanförskap, upplevelser av krig, fattigdom eller psykisk sjukdom.

Ja, hur är allt detta för ett barn, att växa upp i? En kaotisk värld som de kanske måste hantera på egen hand, utan någon som ser dem, och hur faktiskt utsatta de är. Undra på om många av dessa får problem senare! Men jag tror att det inte bara är i traditionella problemfamiljer barn upplever svåra saker, som går spårlöst förbi nästan för omgivningen och dessa barn får sedan problem i vuxenlivet som varken de eller omgivningen förstår, men som skulle klarna om man kom åt de tidiga upplevelserna och fick hjälp och rätt att se dem, ifrågasätta dem och betrakta den som fel.

Här kan man också läsa om denna konvention på UNICEF:s sida.