Repression (förtryck) och integritetskränkning...

klicka på bilderna för att göra dem större.

[Uppdaterad 19 oktober i slutet av postningen och lätt redigerad]. Barbara Ehrenreich skriver också om det förmenta (påstådda, förmodade, inbillade) behovet av en repressiv (förtryckande) ledarstil och integritetskränkande åtgärder. Och hur mycket alla dessa åtgärder kostar; bland annat minst 20 000 dollar för en chef, vilket är 140 000-150 000 kronor (låter litet för en chef dock, så jag undrar om hon menar andra kringkostnader?), samt 100 dollar för drog- och personlighetstester (av vilka många är inte bara integritetskränkande, utan också förödmjukande*), vilket är ca 700-800 kronor , vilket i sig leder till en ökad press att hålla lönerna nere.

Samtidigt intar samhället samma onda cirkel; man skär ner på samhällsservice för de fattiga, det som ibland kallas ”the social wage” (den sociala "lönen"), medan man satsar alltmer på fängelser och polisväsende.

Och vi ser också samma trender här.

Repressions- och kontrollåtgärderna kostar så mycket att man måste dra ner på kostnaderna på andra ställen (löner för de anställda t.ex., sociala trygghetssystem för oss alla). Och vad för samhälle och arbetsplatser skapas av detta?

Kommer att tänka på George Monbiot som skrev om de ledande klassernas paranoia.

Hon menar att även i det större samhället så blir kostnaderna för repressionen ännu en faktor som talar emot en utbyggnad eller återuppbyggnad av nödvändiga samhällstjänster (bra dagis för alla bland annat). Vilket är en tragisk utveckling som dömer alla amerikaner till en allt större ojämlikhet, och i det långa loppet är det knappast någon som vinner på det, annat än repressionens agenter själva.

Men inte heller de gör det, för forskning visar att i de mest ojämlika samhällena (USA Storbritannien och Portugal) så blir hälsan sämre även bland de mest välbeställda. Ett sådant här samhälle skapar otrygghet för ALLA. Samt sociala spänningar med allt vad det kan innebära.

Social rörlighet blir sämre i de samhällena, antalet patent är fler per invånare i mer jämlika samhällen. Man ser ner på och med förakt på de ”misslyckade” (hur mycket de än är offer för strukturer som ligger helt utanför deras kontroll) som man anser var skuld till sin egen olycka. Klander av offret.

Och vad är detta för frihet, för fritt samhälle eller land? Vi är moderna slavar?

Läs ev. också vidare på sidorna 10-17 här.

Och Ehrenreich skriver att när de som beslutar om allt detta, de som sitter på högsta makten politiskt, högsta makten på (ganska många) arbetsplatser (eller storföretag) osv., dvs. de översta 20 procenten, talar så lyssnar folk. När de klagar är det mestadels någon som skyndar sig att rätta till problemet och be om ursäkt och klagar de tillräckligt ofta kan någon långt under dem i rikedom och inflytande bli utskälld eller rentav avskedad.

Hon menar att de rika utövar en omåttligt stor makt över de mindre rika och över i synnerhet de fattiga, och deras tillvaro – bestämmer vilken sorts samhällstjänster, om några, som ska finnas tillgängliga, var minimilönen ska ligga, vilka lagar som ska styra arbetstagarnas villkor.

Den politiska eliten är också inbegripen i något som liknar en tystnadens konspiration vad beträffar fattiga och fattigdom (om eliterna över huvudtaget ser dessa människor).

Man vill inte erkänna att den socialbidragsreform som genomförts i USA (låter som om något liknande skett där, fast kanske delvis från en annan startpunkt, som nu sker här) har varit misslyckad (inte minst mänskligt) och vad den faktiskt lett till menar Ehrenreich enligt min tolkning av henne.

*Stilla undran: Undrar hur många som INTE se det integritetskränkande eller förödmjukande i dessa tester? Därför att de är så vana att bli respektlöst behandlade?

Tillägg vid lunch: Läs ”Välfärd till folket istället för skattesänkningar till direktörer.” Och nej, det stämmer inte att de som arbetar alltid får äta!

Uppdaterad 19 oktober: Läs artikeln ”Vem bryr sig om vår tids slavar?”

Michael Moore i videon:

"It's called a pyramid scheme, because only a few people can sit on top of the pyramid. Their job is to convince everybody else in the pyramid to work really hard because 'maybe you, too, can be up there in the pyramid with me some day,' but of course we all know that's not gonna happen. ... This whole system is set up to make sure that the people at the very, very top get away like bandits. ... You're asking the foxes to mind their own henhouse ... That's essentially what I feel we have, when you have the Rubins' and the Summers' and these guys still around. ... I think there is something boiling beneath the surface out there -- there is an anger. You can't throw that many people out of their homes ..."

-- Michael Moore on The Charlie Rose Show, Friday, October 9th, 2009