Inlägg
| The Daily Show With Jon Stewart | Mon - Thurs 11p / 10c | |||
| Barbara Ehrenreich | ||||
| ||||
[Uppdaterad 17 oktober i slutet]. Ehrenreich säger att hon aldrig har tyckt att självbedrägeri är okej. Nej, vi borde ha rätt till alla vår känslor, hela spektrat. Sen är det ju en annan sak om vi spelar ut dem på andra och hur?
Läs hennes bloggpostning/artikel ”How Positive Thinking Wrecked the Economy” samt den tidigare bloggpostningen här ”Positivt tänkande..." och om hennes nya bok ”Bright-sided: how the relentless promotion of positive thinking has undermined America”.
Användandet av antidepressiv medicin har ökat paradoxalt nog, trots det positiva tänkandet. Se artikeln ”The Medicated Americans: Antidepressant Precriptions on the Rise. Close to 10 percent of men and women in America are now taking drugs to combat depression. How did a once rare condition become so common?”
Eller kan kravet på positivt tänkande ha bidragit? Vi ska hela tiden vara presterande och på topp på alla sätt.
Läs också denna artikel.
Tillägg 17 oktober: Och positivt tänkande kan verkligen bli ett hån för många människor, se här, här och här. Berättigad kritik och ifrågasättande kan bli tystat. Något som tål att upprepas och påminnas om. Alltså missbrukas av makten. Och faktiskt bli förtryck.
Makten som arrogant seglar ovanför "verklighetens folk" (eller alla oss gräsrötter, från medel- till arbetarklass). Där maktpersonen har noll koll på gräsrötterna och deras liv och noll känsla för det heller (empatiunderskott i maktberusningen) eller ens minsta intresse för det heller. Trots att folket har gett honom och hans gelikar förtroendet att leda landet.
Ulf Lundén skriver idag i ”Lyckan kommer, lyckan går…” om en annan variant på detta tema, nämligen om lycka (mina kursiveringar):
”Svenskarna var ett av de lyckligaste folken i världen så sent som 2004. Det visade internationella frågeundersökningar om självuppskattad lycka. Men alla svenskar var inte lika lyckliga. Det handlade om klass, kön, etnicitet, ålder, arbetsplats och bostadsort. Droger ger lyckorus och är en global handelsvara av stora mått.
Den slår mot alla men störst utslagning sker i de mest utsatta delarna av samhället, i förorter och brukssamhällen med hög arbetslöshet.
Om dessa förhållanden tiger Johan Norberg. Han föredrar att kalla oss för ett 'vi'. Han tycker sig däremot se att vi är gnälliga i onödan.
Jag finner tvärt emot att vi påfallande ofta håller masken och spelar upp glättiga sidor av oss själva. Hur många gånger svarar vi ärligt på frågan 'hur är läget?'
Lycka kan självfallet inte köpas för pengar. En oreflekterad jakt på högre standard skapar inte någon lycka, utan i stället avundsjuka och bitterhet.
Ja, Norberg skriver själv att det är direkt skadligt för hälsan att som främsta drivkraft ha som mål att enbart tjäna pengar.
Den otyglade nyliberala kapitalismen, med vinstmaximering som enda mål, skapar heller ingen allmän lycka. Den förutsätter en stor utslagning och stora sociala spänningar. Ett samhälle med ökade orättvisor tjänar ingen på.
I vår hyperkommersiella samtid har lyckojakten skapat en ny bransch för hurtfriska självhjälpsböcker, livsstilsmagasin om mat, hälsa, motion, positivt tänkande och skönhet.
Aktiebolaget Jag gäller överallt. Det är upp till dig själv att hitta lyckan och meningen med tillvaron.
Så har nyliberalerna också lyckats putta undan begreppet solidariteten. Att se dig själv i andra, att finnas till för andra, för i morgon kan det faktiskt vara du som behöver en hjälpande hand.
Johan Norberg drar den felaktiga slutsatsen att egot måste gå först. Sannare och tydligare än så kan han inte bli.
Denna nyliberala världsbild ser först till egoistiska behov. Nej, varför inte försöka göra någon annan lycklig utan krav på motprestationer.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar