Inlägg
klicka på bilden för att göra den större.
Nej, vi ska inte tänka själva, utan bara bli mekaniska dockor som lyder och säger ja och ser upp till auktoriteten (vare sig denna förtjänar det eller inte). Nej, vi ska inte tro att vi är något!? Är det inte just det vi ska lära oss (att inte ifrågasätta makten, ens när den förtjänar att ifrågasättas och genomskådas, eller kanske framför allt då)? Vadå, respekt? Och vadå, integritet? Eller empati, medkänsla, solidaritet, med det och dem som förtjänar det? Äkta.
Läs Göran Greider i ”Beatrice Ask stiftar en klasslag!” Jo, för välbeställda föräldrar är det kanske ingen större sak att betala för ens barns skadegörelse, men för lågavlönade föräldrar kan det bli ett hårt slag. De lågavlönade föräldrarna blir tvungna att hålla i sina barn hårdare än vad välbeställda föräldrar behöver? Och klasskillnaderna förstärks dessutom ännu mer med lagar som dylika?
Frågar sig någon varför ungdomsbrottsligheten ökar? Borde man inte snarare ta itu med orsakerna till denna?
Hur är kontakten med och insikten i verkligheten i vår nuvarande regering? Vad driver dem? Vad sysslar de med? Skapar ett alltmer repressivt samhälle, som tror på straff och hårda tag? Men löser detta några problem? Eller skapar det istället ännu större problem? Finns det andra sätt att lösa problem? Och vad handlar dessa behov hos våra nuvarande makthavare om? Deras tro på hårdare tag och straff. Förnekade behov av hämnd? Som riktas mot oskyldiga (dvs. mot människor som inget har med det ursprungliga behovet av hämnd att göra)?
Och det var det där med samhälleligt bifall (makthavare/politiker som ger sitt bifall) och vad detta kan resultera i. Ursprungsproblemet behöver inte lösas i och med att skadade människor får ett utlopp för sina hämndbehov genom att samhället ger sitt bifall (och samtidigt behöver inte det omgivande samhället ta itu med dessa saker, kan fortsätta förneka det, just för att så många har anledning att göra det, inte minst bland dem som nått högsta makten ofta).
Och jo, istället för en utveckling av samhället så ser vi snarare en samhällelig backlash i en massa avseenden, till en massa saker som inte var bra.
Ja, se till exempel Judith Lewis Herman om studiet av psykologiskt trauma och vad misshandel i hemmet kan leda till på en politisk nivå. Perioder av aktiv undersökning växlar med perioder av amnesi (glömska och förmodligen fullt förståeligt förnekande. Problemet är bara att detta förnekande kan få stora konsekvenser, inte minst på politisk nivå och då är det mindre förståeligt eller ursäktbart. Och det får förstås också problem i alla sammanhang där vi får någon form av makt; från det som förälder över ens eget barn och uppåt).
Och vad för människosyn ligger under den politik som förs nu? Att vissa av oss är födda bättre än andra? Att vi är födda med olika drifter, som måste kontrolleras (se inlägg om Freud och Melanie Klein)? Att somliga har mer att kontrollera från början?
Men varifrån kommer dessa så kallade ”drifter”, till våld och förstörelse osv.? Sitter de i några gener?
Malin Hansson skriver också om denna nya lag i blogginlägget ”Brotts&Straff”:
”Efter att ha suttit nämndeman i Stockholms Tingsrätt i flera år vet jag att det allt som oftast inte är de fattiga barnens föräldrar som dyker upp i rätten och som på ordförandens förfrågan berättar om hur skötsamt just deras barn är. När det gäller straffpåföljden finns en tendens bland mindre privilegierade att välja samhällstjänst framför böter, trots att detta gör att prickarna i brottsregistret hänger kvar längre i livet. Att ha en prick kan spela stor roll för en ung människa och försämra hennes möjligheter att få arbete eller bostad. Jag kan naturligtvis inte tala för alla som väljer ett bötesstraff där möjligheten att välja finns, men jag misstänker att långt ifrån alla dessa bötespålagda ungdomar betalar hela summan själva [så föräldrarna betalar redan nu för sina barns skadegörelse?].
Vi har idag ett system som redan tidigt skiljer människor åt, även inom de instanser där alla enligt lag ska behandlas lika. Att tvinga föräldrar att betala för sina barn skulle bara fungera i ett samhälle där alla familjer lever under samma förutsättningar.
Det finns en rent praktisk, social och ekonomisk problematik i Asks förslag. Ponera att en kriminellt belastad ungdom begår ett brott. Anledningen till att detta brott begås står antagligen att finna i personens sociokulturella och ekonomiska bakgrund. Att ytterligare belasta familjer där kriminalitet förekommer skulle kunna få oönskade konsekvenser. Den unge brottslingen skulle kunna hamna i en beroendeställning till sina föräldrar. Det är inte ens säkert att det finns några föräldrar närvarande i personens liv. Det är inte ens säkert att brottsligheten bland unga minskar.
Hela förslaget är ett uttryck för konservativa värderingar. Ask talar om föräldraansvar. Jag undrar om hon har hört talas om samhällsansvar. För mig är det ett mer relevant begrepp när det gäller att minska brottsligheten bland unga.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar