Vad är verklig frihet? Samt om utarmning av samhället, ekonomiskt, socialt och kulturellt…

klicka på bilderna för att göra dem större.

[Uppdaterad 3 oktober]. Roger Mörtvik på bloggen Utredarna skriver i ”Ensidig utbudspolitik ökar klyftorna och skadar ekonomin” om regeringspolitiken som skyller arbetslöshet på felaktiga utbudsstimulanser. Lösningen mot detta är att avreglera marknaden allt mer och mer.

”Starka fackliga organisationer, löneökningar, höga skatter och välfärdssystem som ger inkomstrygghet har pekats ut som orsakerna till arbetslösheten.

Krisen är istället framdriven av en enorm kollaps när det gäller efterfrågan i ekonomin. Just frånvaron av starka fackföreningar, välfärdssystem och löneökningar är en viktig underliggande förklaring till att denna tsunamivåg av efterfrågekollapser startade. Under snart två decennier har t.ex. merparten av amerikanska löntagare knappt fått någon reallöneutveckling, resultatet har blivit att allt fler tvingas till två jobb eller stora lån t.o.m. för att kunna betala för basala saker som sjukvård, mat, utbildning eller boende.”

Och han fortsätter:

”Resultatet av denna utbudsfixering riskerar inte bara att blir ett sämre samhälle med större sociala klyftor, utan också en mindre dynamisk arbetsmarknad och en sämre ekonomisk utveckling. Det blir inte bara de lågutbildade, arbetslösa och sjuka som får betala notan om Sverige går åt det hållet. Även de rika blir förlorare om fler blir fattiga.

Vi får hoppas att de finns krafter i regeringsalliansen som ser riskerna innan det är för sent att reparera skadorna.”

Ja, jag tror att effekterna på amerikaner har blivit att när du kommer till en viss gräns vad gäller hur mycket du ansträngt dig och din ekonomi ändå är ganska medioker (för att inte säga riktigt låg), så tappar du all geist, kreativitet och initiativförmåga, blir handlingsförlamad. Och jag ser ju med egna ögon att konsumtionen hos dessa individer också blir noll. Tillägg 3 oktober: se sist i detta inlägg om att hungriga lejon inte jagar bäst (och gör det definitivt inte när de kommit till en viss punkt).

Och, jo, svensk medelklass är också ganska lurad tror jag. Den tror att den inte kommer att bli drabbad av den politik som förs, att den vinner på jobbskatteavdragen. Men med tiden så kommer dessa jobbskatteavdrag (och möjligheter att konsumera) att ätas upp. Samtidigt som tryggheten blir betydligt sämre, kanske oerhört liten. ”Vinnarna” är bara de som tjänar rejält bra. Dvs. möjligen övre medelklass. Precis som det är i USA. Tillägg 3 oktober: Fast egentligen är de inga vinnare heller för ett samhälle med stora klyftor skapar stress för all dess invånare, att man kan förlora allt och ständigt måste hålla sig på topp, vilket avspeglar sig i sämre hälsa inte "bara" för de fattiga utan också för de rika.

Läs också Eva Franchells ledare ”Friheten är röd.”

Ingvar Persson skriver också i ledarkrönika 22 september ”Det är dags att säga ifrån nu Westerberg” om att riksdagen, dvs. svenska folkets representanter och dess talman har fått tagit del av budgeten via tidningarna. En budget som bara regeringen läst. Och därför har varken journalister, allmänhet eller den politiska oppositionen på allvar kunnat ifrågasätta den. Dvs. regeringen med Anders Borg i spetsen har (medvetet?) kört över riksdagen.

Borg kallade dessutom helt frankt till presskonferens dagen innan han skulle ta den klassiska promenaden över riksbron.

”Det fick oppositionen att gå i taket, och till sist också Westerberg att reagera, om än försiktigt. Talmannen kallar till partiledaröverläggningar och hoppas - betecknande nog - på en ’gentlemens agreement’.

Samtidigt försöker han släta över förnedringen av riksdagen. Westerberg talar om en ’glidning’, och att också gamla regeringar syndat på nåden [men nuvarande regering har syndat rejält denna gång och att andra regeringar har gjort detta, men i (betydligt?) mindre grad, är ingen ursäkt och bör inte heller ske?]. Just där blir Westerberg det han inte ska vara, en partipolitiker.

Det må finnas gränser för talmannens befogenheter. Han ska svara inför riksdagsstyrelsen, och inför samma riksdagsmajoritet som utgör regeringsunderlag. Men det finns knappast någon som skulle kritisera Westerberg om han ställde sig upp och värnade riksdagens anseende när regeringen nonchalerar det.

Inte ens om det gjorde att han hamnar på kollisionskurs med den moderata partiledningen.

Så om Westerberg vill kunna se sig själv i spegeln, och se tillbaka på sin tid som talman med stolthet, borde han säga ifrån nu.”

Ja, tala om arrogans hos politiker. Och att inte förankra utan köra över samarbetspartners är ju väl känt för att ge dåliga resultat på diverse sätt.

Och jo, vår nuvarande regering uttnyttjar krisen som chockterapi!

Och jag ser en utarmning av det (sociala och) kulturella livet i vårt av en högerregering styrda samhälle.

Tillägg 3 oktober: Peter Gustavsson skriver i debattartikeln ”Borg vill ha hungriga lejon” i ETC bland annat att

”Högerekonomer har alltid hävdat att arbetslösheten beror på att de arbetslösa ställer för höga lönekrav. Mot detta satte Keynes och andra på sin tid att låga löner bara leder till minskad köpkraft och förstärker nedgången.

Höga löner är en motor i ekonomin. Den som är trygg vågar sig på att pröva på det nya. Mätta människor är friskare människor som kan utföra ett bättre arbete. Hungriga människor jagar faktiskt inget vidare.”

Och jag tror att han har rätt. Se också Barbara Ehrenreichs bok "Barskrapad."