Inlägg
”…en motsättning mellan hårdför marknadsliberalism och den värdekonservatism där familjen står i centrum, som borde orsaka en och annan rämna i Alliansfasaden. Men icke. Jag tror att de njuter av alla slags hårdare tag. Det där är två exempel på ett alltmer konservativt politiskt klimat: De som på ett eller annat sätt är svaga ska bestraffas, kontrolleras eller övervakas. Piskor åt de svaga så att de anstränger sig. Men åt de välbeställda för att de ska anstränga sig: Morötter.”
Johan Ehrenberg skriver också i sin ledare "Hur mycket får man ljuga" om att man misstänkliggör föräldrar och sprider en bild av medelsvenssons som omoraliska fifflare:
”Det finns något obegripligt nonchalant med hur regeringen hanterar fakta.
Som om man fortfarande trodde att man satt i en ’tankesmedja’ eller pr-byrå som i skuggan av organisationens särintresse kan slänga ur sig påståenden för att 'starta debatt'. Ni vet uttalanden som ’arbetsrätten kostar 10 000 jobb’. Eller ’skatterna skrämmer bort företagare’. Eller ’etanol får barn att svälta’.Uppenbara provokationer för att försöka synas i medieflödet.
Men när en regering agerar så blir det farligt. Med lögner som argument formas en politik som faktiskt påverkar människors liv.
Av en regering kan man kräva lite mer än av en pr-byrå.
Kommer du ihåg fusket i Sverige? Kommer du ihåg ministern som gick ut och sade att fusket var oerhört upprörande, att – kanske – så mycket som 20 miljarder 'försvann' i fuskande svenskars giriga fickor?
Värst var sjukersättningarna till icke sjuka och alla dessa lata föräldrar som fuskar till sig VAB dagar fast barnen gick på dagis.
Ministern gav instruktioner till tjänstemännen. Försäkringskassan måste bli mycket hårdare mot sjuka. Slapphet ska bytas mot nit.
Nu gjorde tjänstemännen också undersökningar. Man kollade barnbidragen – nej, det fanns inget stor fuskande där – man kollade sjukersättningen – nej, inte heller där fanns ett hål av omoral och fusk.
Och redan INNAN ministern gick ut hade VAB granskats av Försäkringskassan. Det stora problemet med VAB var att föräldrar inte stannade hemma med sjuka barn, alltför få utnyttjade rättigheten vilket gjorde dagis – barn samt personal – sjukare och föräldrarna ännu mer stressade.
När sedan ministern ställs inför kamerorna och ska förklara sig så hänvisar hon bara till siffror som inte visade sig vara sanna och lägger till att det är fusket som sådant man ska komma åt. Plötsligt är det inte storleken på fusket som är argumentet utan allt fusk i sig.
Som om det inte var skillnad på miljarder och miljoner i en statsbudget.
Alltså: först bygger man upp en myt om ’försäkringsfusket’ som ett stort samhällsproblem. Sedan ’stramar man åt’ och gör livet till ett helvete för sjuka och utslitna, man misstänkliggör föräldrar och sprider en bild av medelsvensson som omoralisk fifflare.
Och sedan låtsas man som inget – som om det bara var en ’principfråga’ – och låter tumskruvarna sitta kvar hos de drabbade som om det regnade.”
Denna insändare var också bra, om skillnaden på rånare och rånare.
Ali Esbati tipsar också om ett blogginlägg om Lost och alliansens politik (se också här om Lost).
Greider skriver också i en annan ledare om skogspolitiken (girighet och kortsiktigt tänkande):
”Skogspolitiken har ju två mål: ett miljömål och ett produktionsmål. De ska vara jämställda, men är det i praktiken inte; tillväxten segrar alltid och de flesta skogsägare tänker tyvärr mest på vinsterna de kortsiktigt kan göra ur skogarna. Så inte denne Harald Holmlund.
Skogsstyrelsen har blivit skogstokig.”
Se också artikeln ”Se över sjukersättningen igen” (ur Lärartidningen, en tidskrift jag dock inte är odelat förtjust i på grund av chefredaktörens grundvärderingar. Jag undrar också om människor har blivit ”friskare”, vilket han tror i artikeln, eller vad ”friskheten” består i. Ja, vad är egentligen friskt och sjukt?):
”Det behövs en översyn av sjukförsäkringen. Regeringens drastiska och kontroversiella förslag riskerar att skapa en utslagning från arbetslivet.
Några effekter av den ekonomiska krisen under 90-talet var hårda offentliga nedskärningar och slimmade organisationer. Detta orsakade i sin tur att sjuk- och ohälsotalen ökade mycket kraftigt. Alltför många anställda fick för hård belastning i arbetslivet och i livet i övrigt./…/
Kraven skärps ensidigt för den anställde men inte för de andra aktörerna i vårdkedjan. De föreslagna reglerna är dessutom mycket krångliga och svårtolkade vilket kommer att leda till en sämre rättssäkerhet för den enskilde.
Remissvaren är samfällt mycket kritiska till regeringsförslagen. Det är inte bara de fackliga organisationerna som är skarpa i sitt omdöme utan också många andra tunga remissinstanser som Socialstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut, Arbetsmiljöverket och Försäkringskassan har en rad allvarliga invändningar. Att det behövs en översyn och förenkling av det nuvarande regelverket i sjukförsäkringen råder det ingen oenighet kring. Men de förändringar som nu föreslås är alldeles för drastiska och de kommer att få mycket stora och svåröverskådliga konsekvenser för de sjukskrivna. Risken är mycket stor att förändringarna är kontraproduktiva för samhället och att de kommer att orsaka en ökad utslagning från arbetslivet.
Socialförsäkringarna är en av grundpelarna i den svenska samhällsmodellen och när de reformeras måste det ske med gott omdöme och i största möjliga enighet.”
I lärartidningen står det om serien ”Klass 9A”:
”De problem som lärarna i klass 9A ställs inför är komplexa och det finns inga enkla lösningar. Höga och positiva förväntningar på eleverna, ett tydligt ledarskap, tydliga mål, en stabil organisation och ett gott samarbete med föräldrarna är några grundförutsättningar som forskningen brukar framhålla och som har starkt stöd i lärarkåren.
MEN DET SOM tv-dokumentären framför allt pekar på är vikten av kompetenta, behöriga och välutbildade lärare. Läraryrket är mångfacetterat och det behövs en rad olika kunskaper för att bli en skicklig lärare. Därför är det synnerligen viktigt att den översyn av lärarutbildningen som nu sker ser till hela vidden av lärarkunskaper: ämneskunskaper, den pedagogiska excellensen och relationsbyggandet. Detsamma gäller för den fortbildning och kompetensutveckling som behövs kontinuerligt under ett yrkesliv.
Bilden av den svenska skolan är ofta svart och onyanserad och det är de enkla lösningarna på de svåra utmaningarna som lyfts fram. Kan dokumentären om klass 9A medföra att fokus sätts på de mer komplexa frågeställningarna kring läraryrket och vidga debatten.”
Jag har inte sett serien, bara läst och hört om den. Ja, kan denna serie bredda debatten?
Ingmar Bergman om sin skola (apropå filmen "Hets", mina kursiveringar, länk till texten ovan!):
"Först var det alltså 'det 12-åriga helvetet' (ruggigt uttryck förresten. Inte använt av mig utan av den som intervjuade mig. Jag vill minnas att jag sade 'helsike', och det är skillnad det). Ja! Jag var en mycket lat gosse och mycket rädd därför att jag var lat, därför att jag sysslade med teater i stället för med skolan och därför att jag avskydde att passa tider, stiga upp om morgnarna, läsa läxor, sitta stilla, bära kartor, ha raster, skriva skrivningar, tugga förhör, kort sagt och utan krusiduller: jag avskydde skolan som princip, som system och inrättning. Jag har sålunda absolut inte velat komma åt min egen skola utan alla skolor. Min skola var som jag tydligt påpekade i den olycksaliga intervjun efter vad jag förstår varken bättre eller sämre än andra inrättningar för samma ändamål.
Min vördade rektor skriver också (nog så skarpt): 'En skola kan ej vara avpassad för drömmande bohemer utan för normalt funtade arbetsmänniskor'.
Vart skall de stackars bohemerna ta vägen 'Skall elevmaterialet uppdelas: Du är bohem, du är arbetsmänniska, du är bohem o.s.v. Slipper bohemerna'.
'Det finns lärare man aldrig glömmer. Gubbar man gillade och gubbar man avskydde. Min vördade rektor hörde och hör fortfarande (i mitt fall) till den förra kategorin [gubbar man gillade!]. Jag har också en känsla av att min älskade rektor inte har sett filmen än. Vi borde kanske gå och se den tillsammans!'"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar