Mer om USA-krisen och medierna...

Robert Sundbergs skriver idag i ledare om ”USAs kris påverkar oss”, han avslutar denna så här:

”Den borgerliga regeringen har berömt sig över att skattekvoten har sänkts.
Eftersom de svenska statsfinanserna är känsliga för konjunktursvängningar kan dagens budgetöverskott snabbt förbytas i stora budgetunderskott och växande statsskuld när skattekvoten sänkts.

Blir det på det viset så blir det en upprepning för borgarna i regeringsställning. De kan, likt i valen 1982 och 1994, få möta väljarna 2010 med statsfinanser i förfall. USAs finanskris kan bli till en kris för den borgerliga regeringens utsikter att bli återvald. När det gäller att klara Sverige ur ett ekonomisk kärvt läge har ju socialdemokraterna bättre meriter än borgarna”.

Och apropå medierna och mediebevakningen läs ”Brev till ledarsidan” apropå Robert Sundbergs ledare om ”de nya moderaterna”. Där står bland annat:

”Men Fredrik Reinfeldt hanteras med silkesvantar, precis som om det han sade var sant!

Trots att den förda politiken efter valsegern är klassisk högerpolitik, bara serverad med en annan demagogi.

Man frågar sig om den borgerliga ägardominansen över propagandaapparaten har så stark makt över våra medvetanden, och därmed över våra föreställningar om omvärlden, att oberoende och till och med vänsterorienterade media faller in i en verklighetsbeskrivning som är uppenbart absurd?/…/

Du har rätt i att politiker till vänster om mitten ofta granskas hårdare än borgerliga politiker av massmedier som domineras av borgerliga ägare och som styrs av chefer med borgerliga värderingar.

Att moderatledaren Reinfeldt lyckades med pr-tricket med nya moderaterna / nya arbetarpartiet före valet 2006 är ett av flera exempel.

Reinfeldt och hans allians granskades väldigt lite före valet 2006, vilket bidrog till deras valseger. Inför valet 2006 var medierna på nyhetsplats positiva till de borgerliga partierna.”

Demagogi är att argumentera efter slående men osakliga agument...

"Demagoger använder demagogi som en strategi att skaffa makt och inflytande genom att appellera till folks känslor och fördomar, vanligen genom användande av kraftfull retorik och propaganda.

H.L. Mencken, en amerikansk kritiker, definierar en demagog som 'en som predikar doktriner han vet är osanna, till folk han vet är idioter [hans biografi på Wikipeida är intressant! Han var nog en sorts elitist... Dvs. han menade att vissa människor står över andra...].'"

Fast:

"Ordet används numera mest för politiska förolämpningar: politiska opponenter beskrivs som demagoger, medan folk som anses seriösa ses som 'män av folket,' eller duktiga talare."

På den engelska sidan står det om demagogy:

“Demagogy (also demagoguery) (Ancient Greek δημαγωγία, from δῆμος dēmos "people" and ἄγειν agein "to lead") refers to a political strategy for obtaining [erhålla, förvärva] and gaining [vinna, erhålla, uppnå] political power by appealing [vädja till] to the popular prejudices [fördomar], emotions [känslor], fears [rädslor] and expectations [förväntningar] of the public [hos allmäneten] — typically via impassioned [lidelsefull] rhetoric and propaganda, and often using nationalist or populist themes.”

Se också Ali Esbati om den kommersialiserade journalistiken.

Det dumma folket, ja... (alliansen bryr sig inte om "folket" för fem öre? "Det sovande folket"!!??). Ja, det är som Naomi Klein skriver "Information är motstånd mot shock" och inte bara mot chock, utan också mot manipulation och att föras bakom ljuset med en massa knep? Läs mer om "Det sovande folket" här. Och läs också om Reinfeldts skrift "Stenen i handen på den starke" där han argumenterar emot civil olydnad utom då den gäller fortkörning och skattefusk!?

Vi skulle behöva införa träning i kritiskt tänkande igen i betydligt högre grad??? Tillsammans med att vi fick mer nyanserad information och rapportering i medierna (väl underbyggd, inte bara snabbt hoprafsad?).

Se också Robert Sundbergs ledare ”Utred medieägandet!” (mina kursiveringar):

”När Marita Ulvskog, nu s-partisekreterare, var kulturminister försökte hon få till stånd en lag mot ägarkoncentration inom massmedierna. Hon motarbetades då av de stora mediernas ägare samt deras opinionsbildare. Ändå behöver man inte gå längre än till Norge för att hitta en lagstiftning som hindrar att ägarna av medierna blir alltför få och stora. Där får ingen äga mer än en tredjedel av ett medieområde, som dagspressen eller televisionen. På båda de områdena är Schibsted uppe i de taken. Denna typ av lagstiftning för det positiva med sig att ingen ägare blir för stor och mäktig på det i en demokrati viktiga medieområdet. I Italien kan man se hur det kan gå när en medieägare, Silvio Berlusconi, blir för dominerande och även ger sig in i politiken.

Sverige är nu ett av de länder där massmedierna har minst regleringar. Kanske är det därför som ett fåtal aktörer är på väg att lägga under sig merparten av medieområdet och tillskansa sig en stark maktställning rörande information och opinionsbildning."