Kultur och välbefinnande...

landskapsmålning av Winston Churchill.

I dagens DD står det i kulturdelen om ”Winston och Adolf” och att de båda var amatörmålare. Artikelförfattaren menar att det konstnärliga värdet dock är ringa i deras produktion (Churchill målade i över 40 år!), även om han anser att det finns tämligen halvbra målningar också, men naturligtvis kan de större målningarna av dem inbringa sexsiffriga belopp. Och han skriver också att i ett avseende skiljer de sig åt rejält;

”Hitler han ’rensade undan’ konstnärer som hade den stora förmånen att inte vandra i de ariska leden.

De med förhöjd färg och politiska motiv låg risigt till medan Churchill föreslog att höja kulturbudgeten mitt under brinnande krig, när de flesta styrandes stämmor talade om att det behövdes fler kanoner.

Lugnt yttrade han de allt mer aktuella orden:

’Vad har vi då för något att kämpa för?’”

Se också artikeln ”Sång för alla - ett friskhets tecken” där DD: s kulturredaktör Ulf Lundén tar ton på nytt i dubbel bemärkelse (mina kursiveringar nedan):

”Vi behöver ett samhälle med aktiva medborgare som får chansen att uttrycka sig på olika sätt. Körsång är en demokratisk och hälsosam syssla. /… /

’Du har något
ingen annan har,
du är helt unik.
Varje mänska har nå't
att dela med sig av
ingen är
nån annan lik.’

Varje människa borde ägna sig åt sång lika ofta som fysisk motion. Det är nämligen vetenskapligt bevisat att vi mår bra av att sjunga. Det är rena rama hälsokuren. Det går att mäta i blodet. Tyska forskare vid Frankfurts universitet presenterade en studie, där man undersökt medlemmarna i en kammarkör. Blodet mättes före och efter repetitionen av Mozarts vackra Requiem.

Resultatet visade bland annat att körsångarnas immunförsvar fick sig en rejäl ’kick’ efter en timmes sång. Mängden antikroppar, som spelar viktig roll i försvaret mot infektioner, ökade i blodet.

När forskarna intervjuade sångarna visade det sig också att de allra flesta av dem var på mycket bättre humör efter sångövningen än när de kom dit. /…/

Den stora idén om att alla människor har skaparkraft och behov att uttrycka sig är inget som längre är givet. Nej, synen på människan som en kulturellt aktiv varelse är något som vi måste återerövra. /…/

Den tillåtande leken skulle vara avgörande i kulturutövandet./…/

…andra samhällsvindar. Tidsandan är annorlunda nu. På teve visas talangtävlingar i parti och minut. En stenhård jury gallrar bland sångarplantorna. Ingen pratar om sång som en livsbejakande och kollektiv kraft. Nu skall det framför allt levereras nya ansikten till den kommersiella nöjesindustrin. Deras överlevnad i rampljuset blir allt kortare./…/

Nu har sången tystnat i leden ungefär i samma takt som visionerna tonat bort i fjärran. Undantag sker dock. /…/

Kulturen inom arbetarrörelsen är något man gärna pratar om men sällan ser till att prioritera. Landsorganisationen, LO, har som bekant bestämt att lägga ned kulturen på central nivå.

Att sjunga i kör skulle kunna vara en ny väg in i det kollektiva tänkandet. Arbetsplatskörer skulle främja arbetsmiljön.

De vetenskapliga bevisen borde räcka i argumentationen gentemot arbetsgivaren som helst av allt vill ha friska anställda. Körsång borde vara en avdragsgill löneförmån för alla. Det socialdemokratiska rådslaget omfattar även kulturen.

Vågar man på allvar lyfta upp körsång [och kulturutövande överhuvutaget!?] på dagordningen? Det är framför allt en demokratisk och hälsosam syssla. Ja, vi borde på nytt prata om människors rätt till eget skapande. Det är från de breda folkliga djupen som kulturen måste hämta sitt syre och energi. Då vinner man även folkligt stöd till den offentliga kulturen.

På vägen hem nynnar jag på en melodi. Den annalkande vårförkylningen har stött på patrull i form av nya antikroppar. Väl hemma igen hämtar jag gitarren och sätter mig en stund och plockar med ackorden. Nej, det är inget hokus pokus bara en vilja att uttrycka sig i största allmänhet och jag känner mig frisk på nytt.”

Läs också ”Röstens kraft och sångarnas känslor”:

”Vad händer i kören? Vad känner körsångaren? Hur arbetar körledaren? Hur påverkar välbefinnandet det konstnärliga uttrycket?

Ett unikt seminarium på Kungliga Musikhögskolan [nu på onsdag 2 april?] knyter samman frågor om psykologi, ledarskap och musik i körsången, en av våra största folkrörelser. Ungefär 600 000 människor sjunger i kör. 135 000 personer är organiserade körsångare. - Den psykologiska forskningen har av tradition ofta varit inriktad på problem och mänskliga riskfaktorer av olika slag. Det här är i stället ett uttryck för den ökade intresset för positiva krafter, för välbefinnandets betydelse.”

Se artikeln ”Musik som omvårdnad” av sjuksköterskan, PhD ochassistant professor Ulrica Nilsson, Örebro. Se också hennes "Musical intervention to improve surgical care."