Kall teknik eller varma människor...

foto på Maria-Pia Boëthius.

Diverse artiklar (hann inte plöja igenom alla tidningar eller tidskrifter som samlats under julledigheten och har ännu inte gjort det helt) som jag vill spara för min egen skull: Maria-Pia Boëthius skriver i ETC om ”Den råa kapitalismens ödesår” och de allt fler högerkalkonerna (sidospår: om släkten Boëthius här!! Det var litet intressant!)...

I artikeln ”Regeringen väcker svenska folkets olust” också i ETC skriver den socialdemokratiska riksdagsledamoten från Örebro Ameer Sachet (mina kursiveringar):

”Många, också välbärgade, vill gärna vara med och betala mer i skatt för att ha ett tryggt samhälle och en värld som omfattar alla människor. Det är genom att minska klyftorna i samhället som välfärden tryggas i landet. Alla människor vill vara med och bidra i samhällsbyggnaden på sitt sätt, alltifrån små barn till pensionärer [ja, det tror jag också! Kan de månne bidra med något högst väsentligt, även om de inte är produktiva i den mening som många/vissa ger ordet produktivitet?? Undras ironiskt!! Kan vi 'produktiva' behöva dessa individer rentav? Och vad är att ’vara produktiv’ egentligen??].

Istället för att investera i forskning, infrastruktur och annat, som kan driva samhällsutvecklingen framåt, tar den borgerliga regeringen ett steg bakåt. Våra gemensamma skattepengar går till orättvisa skattesänkningar, exempelvis till att subventionera tjänster som välbeställda alltid har haft råd till. /…/

Ett effektivt samarbete mellan människor för gemensamma ändamål är nödvändigt för att garantera framtida välstånd i landet. När tilliten mellan medborgarna är stark, ökar social gemenskap och aktivt deltagande i samhället. Det innebär att alla får det bättre och alla tjänar på att samarbeta [men detta ska slås sönder!? Är på väg att slås sönder!? Och vi låter detta ske? Vi låter oss spelas ut mot varandra/splittras?? Och vilka vinner på det? Men vinner egentligen någon på det i slutänden? Vinner de 'välbärgade' på det - heller? Kan materiella saker eller pengar kompensera allt? Men vi behöver ett visst mått av materiella resurser också, var och en av oss]. /…/

Folket vill betala skatt efter bärkraft, få vård efter behov och ha rätt till kunskap och livslångt lärande för alla. Förändringar som den borgerliga regeringen har bestämt sig för bemöts därför med olust och passivitet. Folket gillar inte dessa långtgående inslag av egoistisk fördelningspolitik som gynnar de rika och drabbar de svaga i samhället. /…/

…effekten av de politiska besluten leder till vidgade klyftor och ökade orättvisor i samhället.”

Och i artikeln ”Ekonomijournalistik färgad av företagen” står det, om forskning vid Uppsala universitet av forskaren i företagsekonomi Josef Pallas, att ekonomiredaktionerna i media inte ville låta sig granskas när det gäller sitt arbete, företagen var öppna, men ekonomiredaktionerna var mindre öppna (se ytterligare artikel om hur en ekonominyhet skapas här):

”Från början var det även tänkt att medierna skulle bli intervjuade, men detta visade sig svårare. Ekonomiredaktionerna ville inte låta sig granskas.”

Det står också i den artikeln att:

...stressade reportrar samarbetar. /…/ Men vad har då medierna att vinna på detta nära samarbete?"

Enligt Josef Pallas – som är noga med att påpeka att hans studie riktat in sig på den vardagliga rapporteringen och inte på mediernas bevakning vid skandaler – är det

"...mediernas tidsbrist som möjliggör företagens stora inflytande över innehållet. – Det finns inte utrymme för någon större research då man hela tiden måste producera nyheter. Då är det tacksamt att företagen kommer med sin information, säger han. [hur demokratiskt är detta? Eller snarare: gynnar detta demokrati? Äsch, jag vet inte...]."

Pallas menar att

”Som läsare måste man vara medveten om vad man läser. Särskilt när det gäller ekonomijournalistik spelar många andra aktörer en stor roll [dvs. det gäller att ta denna rapportering med en nypa salt och anta att företagen själva står för rapporteringen så att säga!?]

Ofta handlar det om en rapportering snarare än om journalistik.”

Ja, det där med stressen i arbetslivet och vad den kan resultera i - och resulterar i… Och kanske också utnyttjas för!?

I DD fanns en insändare om "Byt kall teknik mot varma människor!" Där skriver en polis, Claes Mankler, att inbrott och skadegörelse ökar så här vid skolstarten. Min nyckelknipa är ganska stor, mot hur den var... Och jag har också flera olika nyckelbrickor i den. För bara dryga femton år sedan behövde inte skolorna larmas alls. Och mina morföräldrar (i norra Sverige) låste inte ytterdörren på dagtid alls och ibland inte på nätterna heller när vi växte upp eller under hela vår tonårstid (och vi växte ändå inte upp på stenåldern...)!!

"För att minska dessa brott, vill jag hellre se att föräldrar och andra vuxna rör sig kring skolorna, än att det sätts upp fler övervakningskameror. Jag är medveten om att statistiken talar för kameror. Där kameror finns minskar brotten. Jag vill ändå inte medverka till att vi får ett samhälle, där vi tar till enkla och kortsiktiga lösningar."

Och slutligen en tänkvärd insändare igår "Är vårdnadsbidraget kristet?". Där står (också denna insändare handlar om komplexa fenomen (som inte heller löses med enkla eller kortsiktiga lösningar!?):

”Varifrån kommer ideologin som tanken om kärnfamiljen och vårdnadsbidrag bygger på? Jesus själv lämnade ingen norm för hur en familj skall se ut. Tvärtom bröt han mot normen för nutida kärnfamilj, när han på korset tröstar sin mor Maria genom att peka på en lärjunge (Joh. 19) utanför sin familj och säga: - Se där är din son. Till lärjungen sade han genom att peka på Maria: - Se där är din mor.

Vad bygger vissa kristna tankar, ideologin, vårdnadsbidrag på? Lydia i NT [Nya testamentet] var en kvinna, som var yrkeskvinna med en egen ägd tygaffär. Just detta innebar att Lydia kunde bistå Paulus som andra män med stödåtgärder ur sin kassa.

Självklart betyder en familj, hur den nu ser ut, mycket för det uppväxande släktet. Men varför skall kvinnan stanna hemma med barnen? För så blir det ju, för det mesta eftersom mannen tjänar mest.

Det pläderas så mycket för frihet i vår tid. Det är fullständigt fel att äldre skall (till vilket pris?) bo i sitt hem. Vi spär ju bara på antalet demenssjuka.

Familjer skall ha frihet att välja förskola eller vårdnadsbidrag. Plötsligt förändras livet och där står kvinnan, utan utbildning.

Äldre blir allt fler. Detta får, enligt demografin, en topp 2020. Vi behöver allt fler i arbete.

Uppväxt på 1930- och 40-talen såg jag det enorma pris kvinnor fick betala i patriarkatet. Med utbildning och ekonomiskt oberoende har kvinnan ökad möjlighet att bärga hem livet, både sitt eget och sina barns vid eventuell skilsmässa eller annat oförutsett.

Frågan är komplex. Vilka val vi önskar och gör, har sina konsekvenser. Tyvärr räcker pengarna inte till allt. Kristna bör dock betänka att barn, som vuxna, gör sina egna val. Stark prägling kan ge negativ effekt, oavsett religiös eller partipolitisk.

Jag överlämnar vårdnadsbidragsfrågan till förtroendevalda. Ingegerd Hellberg."

PS. Apropå kyla och värme? Stefan Fölster skriver också i krönikan ”Lyxen som räddar världen” (hittar den inte på webben - än?) att:

”Visst är det knepigt att vara antikonsumist?”

Vilken tur vi har rika mäniskor som kan, vill och är beredda att konsumera? Vi borde vara dem evinnerligen tacksamma?? Tack och tack! Mer orkar jag inte läsa av hans krönika…

PPS. Som en kommentar till Fölsters krönika se Ali Esbatis "Monkey Business" i Flamman! Där står i inledningen (se tidigare blogginlägg om biologism; ”The Vulnerable Human Being” och ”Biologism”):

"Tyska forskare har tydligen fastställt att schimpansen är mer självisk än människan. När Frodo vid Leipzigs zoo erbjöds russin, gjorde han inga spontana ansatser att dela med sig. Inte heller förkastade han och hans flockkamrater skeva fördelningar i ett så kallat ultimatumspel: En fördelning görs av någon part, medan den andre parten har att acceptera eller förkasta förslaget. Om förslaget avvisas får ingen några pengar, eller russin. Människor brukar tydligen avvisa alltför ojämna anbud, medan schimpanserna glatt resonerade att två russin ändå är bättre än inga, åt upp och lullade vidare mot nya äventyr."

Samt i avslutningen:

"Vi behöver inte ta oss ned i nationalekonomernas hjärnor för att förklara dessa absurditeter, utan i makthavarnas plånböcker. Dagens nationalekonomiska ortodoxi är ett uttryck för att kapitalismen gör oss mindre mänskliga, också i betydelsen dummare, mer begränsade. Det är hög tid att de höga herrarna tvingas sluta apa sig."