Hedern att vara människa: Varför stöttar du?

frimärke med Hannah Arendt.

[A short update in the end January 4]. Oj, vad det snöar! Min bil hade några decimeter snö på sig! Har skottat alla gångar här, men nu är det redan ett nytt lager snö i dem.

Skönt att julen snart är slut! Och att vi går mot ljusare tider…

Arthur Silber i sin essä "The Honor of Being Human: Why Do You Support?" (min fria översättning):

”Jag beskriver ’lydnad’ på följande sätt av en mångfald komplicerade
anledningar, av vilka varje anledning skulle behöva flera längre essäer för att
förklara. Det som var viktigast för mitt omedelbara syfte, var att jag ville att
denna beskrivning skulle omfatta åtminstone tre fundamentalt olika sorters
relationer, men isolera den dynamik i lydnad som är gemensam för dem alla.
De tre relationerna är: förälder till barn; en vuxen till en annan vuxen; och
den vuxne till staten. Här är den beskrivning jag har kommit fram
till:

Lydnad är den term som används för att beskriva kravet från
en person i överordnad/överlägsen ställning (överordnad/överlägsen psykologiskt, rättsligen/lagligen och/eller med avseende på den makt han/hon äger i någon annan form) att en person i en underordnad/underlägsen ställning beter sig på ett särskilt sätt. Lydnadens väsen är kravet utan något mer: en orsak kan ges, men en orsak/ett skäl [till lydnaden] är inte nödvändigt. Dessutom kan orsaken vara föga övertygande eller inte sammanhängande, och det kan motsäga andra orsaker som ges för andra krav. Viktigast, orsaken behöver inte vara en som personen i den underordnade/underlägsna ställningen samtycker med/håller med om.

Informerat, frivilligt medgivande inträffar/äger rum när en person presenteras skäl/orsaker att agera på ett särskilt sätt; han förstår och är till sist övertygad om giltigheten i orsakerna och handlar/agerar därför på det föreslagna sättet.”

Den auktoritära, kanske rentav totalitära föräldern eller föräldrafiguren redan tidigt livet, som inte anser sig måsta motivera eller förklara något. Barnet måste tankeläsa. Och om det inte förstår bevisar det bara sin ondska, hur förtappat det är.

”Lydnad är motsatsen till frivilligt, icke påtvingat samtycke: förståelsen och samtycket från personen i underordnad/underlägsen ställning behövs inte, och
är ofta inte eftersökt heller. Personen i den underordnade/underlägsna ställningen kan också vara djupt oense med anledningarna som ges för kravet, om några sådana ges. När personen i den underordnade ställningen lyder, gör han så på grund av det särskilda vetandet att om han inte gör detta kommer han att bli straffad på något sätt: psykologiskt, med rättsliga åtgärder, socialt eller på
något annat sätt. Sålunda är den primära (men dock inte enda) motivationen som
försäkrar om lydnad negativ till sin natur: det är inte ett löfte om en belöning
(även om vissa belöningar kan ges), utan försäkringen att han/hon inte kommer
lida konsekvenser som är smärtsamma i varierande grad, det vill säga att han/hon
inte blir straffad.

Jag har diskuterat det centrala i lydnad som det sätt med vilket nästan alla barn uppfostras /…/

Man måste inse att barnet är i en unik position, en som är unikt försvarslös och beroende. Som jag ofta noterat, barnet är bokstavligen beroende av sin första vårdgivare för att tillfredsställa alla behov, inklusive för livet självt [och därför ska det vara tacksamt, ytterst tacksamt!!?? Obs! ironin]. På grund av beroendet som är inneboende/medfött i barnets ställning (speciellt det hos en väldigt ung,
liten), har barnet inget annat val än att lyda; om han inte gör det, befarar han
bortdragande av vårdgivarens tillgivenhet och skydd, vilket i sista hand betyder
förlust av barnets liv. Fastän barnet kanske inte inser detta i uttryckliga
termer, känner han/hon säkerheten i denna vetskap mycket djupt inom sig. Jag
kommer strax att undersöka mer i detalj det ofta tragiska och destruktiva
resultatet av dessa fakta, vilka försätter barnet i allvarlig risk för övergrepp, vilka kan vara psykologiska och/eller fysiska till sin natur.

Man måste också se att när barnet blir vuxet kommer relationen att bli fundamentalt annorlunda. Den vuxne är inte försvarslös och beroende [men kan uppleva det så. Jo, i vissa mycket speciella förhållanden kan även vuxna vara försvarslösa och beroende]. Det finns många särskilda situationer i vilka det bästa rådet till den vuxne är att lyda – och för den vuxne, den auktoritet som han/hon mest troligt är tvungen att lyda är staten. Om en person är hotad med möjligheten att bli torterad eller även med död – till exempel i betydelsen av en ”taser” [fanns inte i min gamla ordbok från Prisma!! Och har ingen annan ordbok här] utövande inflytande av en tjänsteman genomsyrad/besjälad av statens auktoritet att utdela tortyr och död under straffrihet, även av skäl som är triviala eller icke existerande – kan det vara fullt förståeligt och försvarbart att personen helt enkelt gör som sägs åt honom/henne. Men sedd med hänsyn till bredare frågor rörande lydnad – lydnad från vuxna – blir frågan mycket mer komplex.”

Härefter diskuterar Silber förhållanden i USA, lagen och om den påstådda friheten där osv. Och han menar att om du till exempel får order att döda oskyldiga mänskliga varelser som aldrig har hotat dig eller ditt land då måste du säga Nej. Och om du får order att tortera en annan mänsklig varelse måste du också säga Nej.

Han rekommenderar Hannah Arendts essäer för ”värdefull guidning rörande bredare frågor” och nämner ”Personal Responsibility under Dictatorship” (ungefär ”Personligt ansvar under en diktator”). Dessa saker gäller även på lägre nivåer!? Och vi lär oss dessa mönster redan tidigast i livet. Att våga gå emot makten/auktoriteten i motsvarande situationer på andra nivåer, ha modet att göra det och ett barn vågar eller kan sällan det, möjligen med hjälp och stöd.

Silber citerar Arendt och fortsätter:

”I det sammanhang som är vårt, så är allt som betyder något insikten att ingen människa, hur stark, aldrig kan åstadkomma någonting, gott eller dåligt, utan hjälp av andra. Vad vi har här är föreställningen om likvärdighet som räknar med en ’ledare’ som inte är mer än primus inter pares, den första bland jämlika. De som verkar lyda honom stöttar i själva verket honom och hans företag; utan dylik ’lydnad’ vore han hjälplös, då däremot i barnkammaren/plantskolan eller under slavförhållanden – de två sfärerna i vilken föreställningen om lydnad verkar förnuftigt och ur vilket det sedan gjordes om till politiska frågor – så är det barnet eller slaven som blir hjälplös om han vägrar att ’samarbeta’. Även i en strikt byråkratisk organisation, med sin bestämda hierarkiska ordning skulle det verka mycket mer vettigt att titta på hur kuggar och hjul fungerar i termer av övergripande stöd för ett allmänt företagande/handlande än i våra vanliga termer av lydnad mot överordnad. Om jag lyder lagarna i landet, stöttar jag i själva verket dess konstitution, något som blir iögonenfallande uppenbart i fallet revolutionärer och upprorsmän/rebeller, därför att de har dragit sig undan detta tysta medgivande.

Sedd på dessa sätt kommer icke deltagande i det allmänna livet under ett diktatorskap att vara de som har vägrat sitt stöd genom att undvika de platser av ansvar där sådant stöd, under namnet av lydnad, krävs. Och vi behöver bara för ett ögonblick föreställa oss vad som skulle hända någon av dessa former av styre om tillräckligt många människor skulle agera ’oansvarigt’ och vägra att stötta,
även utan aktivt motstånd och uppror, för att se hur effektivt vapen detta skulle vara. Det är faktiskt en av många variationer av ickevåldsamt agerande och motstånd – till exempel den potentiella makten i civil olydnad - som upptäckts i vårt århundrade. Orsaken, dock, att vi kan hålla dessa nya kriminella, som aldrig begick ett brott ut ur eget initiativ, trots allt ansvariga för vad de gjorde är att det inte finns något sådant som lydnad i politiska eller moraliska angelägenheter. Det enda område där ordet möjligen kunde appliceras på vuxna som inte är slavar, i vilket människor säger att de lyder ordet eller budet från Gud, är på religionens område, därför att relationen mellan Gud och människan kan ses på liknande sätt som det mellan vuxen och barn.

Sålunda skulle frågan som riktas mot dem som deltog och lydde order aldrig vara ’Varför lydde du?’ utan ’Varför stöttade du (denna regim)?’ Denna ändring av ord är ingen semantisk brist på sammanhang för dem som känner de konstiga och kraftfulla inflytande rena ’ord’ har över sinnen hos män som, först av allt, är talande djur. Mycket skulle vara vunnet om vi kunde eliminera det fördärvliga/ödeläggande ordet ’lydnad’ från vår moraliska och politiska tankevokabulär. Om vi tänker igenom dessa saker, kunde vi återvinna några delar av självförtroendet och till och med stoltheten, dvs. återvinna det forna tider kallade värdighet eller mänsklig heder: kanske inte av mänskligheten men av ställningen att vara mänsklig.”

Ja, vad bör vi ”lyda” och vad inte lyda? Terapeuten Konrad Stettbacher talar om att bevara ”livets väktare” hos barn, genom att behandla dem så att de inte har anledning att tränga bort känslor – och upplevelser.

Och helt privat sa en civilingenjör nu privat om privat verksamhet (som ska vara så allena saliggörande??),om skyddad verkstad (i min tolkning) och effektivitet/ineffektvitet (också min tolkning):
Även i privat verksamhet handlar det om bidrag och ekonomiskt stöd av en massa sorter, konstgjord andning, vilket också stöder inkompetent folk! Men ägarna kan ta ut pengar. Ta ut ersättningar, tjäna på det, kan konsulter också bland annat. Ta ut skyhöga ersättningar.

Behöver månne privat verksamhet konkurrens av offentlig också??? Och jag skulle definitivt inte vilja bli vårdad, om jag blev sjuk, eller som gammal, i en verksamhet där meddelarskyddet är inskränkt kanske det minsta.

Och slutligen, återigen: se det Jonathan Pincus skriver om bigotteri eller trångsynthet, vilket han också menar är en fråga om uppfostran och i vilken miljö man växt upp. Men upplysta vittnen kan moderera saker som sker under uppväxten mer eller mindre, vilket förklarar varför somliga klarar sig förhållandevis bra och kanske också blir mindre sjuka, psykiskt och fysiskt, trots att de växt upp under samma förhållanden och i samma familj rentav? Se föregående inlägg om upplysta vittnen.

Addition January 4: I have translated parts of an essay by Arthur Silber, and have drawn parallels to conditions here in this part of the world and to parallels between conditions early in life and phenomena in society later.
The links linked are both in English and Swedish.