Det där med telefoni...

Är på språng här... En massa teman som jag har tänkt skriva om ligger sparade i dokument. Men helt spontant ville jag skriva (av mig) om detta med telefoni... Med en stor, stor suck.

Var jag måntro med om ett nytt fenomen här runt trettonhelgen? Det ringde nämligen på dörren när jag hade återvänt hem efter julledighet. Och jag öppnade faktiskt. Där stod en - försäljare! Som undrade om det fanns någon i hushållet som hade mobiltelefon med Comviq-abonnemang.

"Jo, jag..."

svarade jag med viss tvekan.

"Du kan nu få en ringpott på 100 (eller 200) kronor extra om du..."
"Hmm..."

Om jag gick över till Parlino, men jag skulle fortfarande kunna tanka kortet (kontantkort) med Comviq. Med mycken tvekan gick jag med på detta.

Att sms:a skulle nu inte kosta något alls (knappt?).

"Jaha, och vad har du för fast telefoni?"

Denna försäljare var försäljare för det telefonbolag jag betalar samtal till.

"Hur mycket ringer du för?"

Jag gjorde en vild uppskattning... Har tusen andra grejer än att tänka på dylika saker (om nu inte kostnaderna verkligen blir orimliga)!!?? Med oerhörd ironi.

"Eftersom du använder den fasta telefonen så litet kan du få detta (minipris). Telefonbolagen brukar inte automatiskt ändra såna här saker, folk måste själva kolla efterhand och ändra..."
"Hmmm...",

svarade jag, fortfarande oerhört skeptiskt.

"Jag kan ända detta nu"
"Hmm, så bra..."

Jag tillade:

"Men jag vill fortfarande ha kvar x som operatör (och betala samtalskostnaderna hos y)!!"

(har fått flera påringningar om att flytta över också detta!! Trots att jag har anslutit mig till Nix-telefon!! Dvs inte vill få påringningar om telefonförsäljning alls! Men har de nu hittat på att uppsöka folk hemma istället?? Eller också??).

"Jaha, men varför då? Du skulle tjäna på att ha allt hos samma operatör!"
"Hmmm, jaha... Men jag vill fortfarande ha det så här! Därför att jag är osäker på vilken tjänst jag egentligen vill utnyttja!"
"Jo, men då kan du få vara det..."

Jaha, okej då, om det är så så...

Jag fick papper i veckan i två omgångar, mitt i en massa andra sysslor och tankar, på alla plan.

Och så ringde en representant från telefonbolaget i torsdags tror jag. Minns nu inte med allt som timat denna vecka. Jag undrar om hon också ringde precis efter sedan jag hade fått ett dödsbud (se nedan). Och vi skulle därför ha minnesstund på jobbet (så jag hade ännu mindre hål att ringa någonstans överhuvudtaget och än mindre någonstans där det kanske också är kö och man måste göra en massa val!!! Och eventuella hål behöverjag använda till att öva inför stundande konsert, fast just dettaär väl helt obegripligt för ganska många, att det finns folk som sitter och övar piano, samt slänga i mig en macka eller en frukt). Så mitt tålamod var sannerligen NOLL!!! (jag ville bara explodera? Av allt! Det bara blev för mycket!!?? Och en nära anhörig har också gjort en opration som jag undrar över och är sjukskriven och hon är yngre än både jag och min döde vän).

"Det ser ut som om ni har bytt operatör??"

sa jag after att bara ha kastat en snabb blick på pappren jag erhöll via posten.

"Jo, så är det!"
"Jamen, så ville jag inte ha det!"

Jag skulle fortfarande kunna ångra det hela. Och jag sa att det var vad jag gjorde.

"Då måste du ringa detta nummer!"

Jag blev så arg så jag höll på att explodera, snart på väg till jobbet. Smart!! Hur många ger inte upp här???

Men jag kunde inte låta bli att pysa ut min ilska och tala om att jag inte hade möjlighet - eller tid heller för den delen - att ringa till något som helst telefonbolag eftersom jag strax skulle iväg till jobbet och bli där till 18-tiden och då är väl ingen kundtjänst öppen. Och i ärlighetens namn ingen lust heller!!! Och undrade varför inte den person som ringde upp mig kunde göa denna ändring direkt!? Fast det frågade jag inte så där rakt på... Hmmm...

Vidare: Häromdagen upptäckte jag att nummerpresentionen inte fungerade. Undrade om presentatören pajat eller om batterierna börjar ta slut, trots att jag nyligen bytt dem (till nya, fräscha när jag tänker efter).

Jag började ana ugglor i mossen, så igår testade jag telefonsvararen. Fick besked att tjänsten inte var inkopplad!!! Dvs. den var urkopplad! Ju!!

Så nu har jag varken nummerpresentation eller telefonsvarare. Bekvämt för folk som vill lämna meddelande. Eller nå en.

Och jag har en massa annat att ägna mig åt än att eventuellt installera dessa tjänster i det andra bolaget. Och kostar de extra där??? Andra tekniska grejer att lösa har jag också, förutom en massa annat jag hellre vill ägna min tid och energi åt!! Inte minst mitt jobb!

Som den känslomänniska jag är (???!! Måste ju skylla på något; att jag är kreativt arbetande) känner jag att nu byter jag telefonbolag helt!! Så fort de första tre månaderna har gått. Nu kommer de att förlora mig som kund helt och hållet!!! Även om jag skulle förlora ekonomiskt på detta!!! Hur fördelaktigt det än är med detta nya abonnemang. OM det nu är det?? Och hur mycket jag nu än egentligen tjänar? Några tior?? Eller??

All dålig reklam man kan ge till t.ex. telefonbolag (och djungeln av begrepp där!) och andra krångelfenomen, som är sagda ska vara så ekonomiskt fördelaktiga!!?? (Ja, för dem som har tid och resurser??) borde ut i ljuset!!

Och medlen att få kunder... De kan tydligen ändras...

Och till mobilen fick jag nytt Sim-kort som ska installeras!!! Samt ett nytt telefonnummer!! Så det var ju inte så bara heller! Nu funderar jag på vad som händer om jag inte installerar det eller byter telefonnummer??? Har inte orkat läsa högen med papper jag fick (en hög för fasta telefonen och en hög för mobilen, inkl. skiva för installation av internet, somjag inte alls bad om att få). Om jag får någon liten räkning?

Att jag inte får någon ringpott kan jag väl utgå ifrån... Och den ger jag blanka fan i!!!

Och nu har jag använt en god del av min tid till att blogga om detta också!! Istället för att ta en promenad i en solig vårvinterdag eller för att öva inför stundande konserter (och för all del för att installera om telefonerna!!??) eller skriva om annat som ligger mig närmre hjärtat.

Saker sker ju också i ens liv vid sidan av jobb och dylikt... Både av sorgligt och mer uppbyggligt... Och vi konstaterade i veckan att livet är bräckligt... Har jag ens hunnit ta in att en vän dog mitt i livet helt hastigt?? Fullständigt oväntat. Mitt i en repetition inför föreställningar på Scalateatern i Stockholm segnade jazzpianisten Lars Dylte ner i en hjärnblödning som tog hans liv... Bara 46, 5 år och med en familj med bara 5-årig son...