Kulturskymning...

från Vadstena-akademin.

Tonsättaren Fredrik Österling och dramaturgen Magnus Lindman har börjat arbeta på operan "Näsflöjten" som ska utspelas ”i ett fiktivt Sverige med en fiktiv kulturminister i huvudrollen” och ska sättas upp på Vadstena akademin.

"Som förebild har valts den högst reella Lena Adelsohn-Liljeroth. Under två dagar har duon slagit följe med henne för att på ort och ställe se vad hon egentligen har för sig om dagarna.

Kanske blir fru Adelsohn en ny Carmen, dagarna i ända uppvaktad av stiliga särintressen? Eller kanske blir hon en grekisk gudinna, som smaskar vindruvor på sitt gemak allt medan marknadskrafterna spelar för fullt i stora salen?"

I Corren.se står det att:

"Vi vill på ett seriöst och humoristiskt vis gestalta de drivkrafter som ligger dolda bakom begreppet Kulturpolitik. Vi kommer också att avslöja vad näsflöjter har med kulturdepartementet att göra, [säger?] upphovsmännen lite kryptiskt."

I artikeln "Kulturskymning över LO" står det om kulturpolitiken i Sverige.

"Fler(a) exempel kunde anföras på hur svårt det är att på ett förnuftigt sätt tillämpa ideologiska tumregler på det sårbara kulturlivet. Med några förhastade beslut raseras lätt vad som byggts upp under decennier. /.../

För att vända på steken vill jag peka på att kommunernas rätt stora ekonomiska satsningar på kommunala musikskolor torde vara den viktigaste förklaringen till att musikexport av olika slag blivit en av våra större inkomstkällor inom utrikeshandeln. Under ett antal år har lilla Sverige legat etta på världens musikmarknad.

Men allra tydligast blir den hotande kulturskymningen om man ger sig in på att granska hur det regionala och lokala kulturlivet blir behandlat. Jag väljer att ta ett alldeles dagsfärskt exempel från Brunnsvik, som alltifrån starten 1906 med särskilt framgång lockat till sig intellektuella begåvningar ur arbetarklassen. 'Brunnsviksparnassen' från Dan Andersson till Stig Sjödin och Marit Paulsen har blivit ett begrepp inom svensk litteraturhistoria. /.../

Ekonomisidan inom LO-styrelsen lyckades nyligen få igenom ett beslut som innebär att organisationen vänder ryggen till den skola, som man på olika sätt (bl.a. genom att dit förlägga ett stort antal av sina konferenser), har satsat på i drygt hundra år.

I LO-styrelsen är styrkeförhållandena mellan ekonomi och kultur uppenbarligen förändrade.

Styrelsens ursäkt blir att peka på att Dalarnas LO-distrikt väl får rycka in och att man vill renodla kulturfrågorna till Arbetarnas bildningsförbund (ABF). Men saken är bara den, att vederbörande saknar de nödvändiga ekonomiska resurserna. /.../

Just i kommuner och landsting är det lätt att se, hur kulturskymningen nu hotar att breda ut sig.

Men betänk att utan bredd och lokal förankring i kulturlivet får vi inte fram någon elit, vars prestationer på olika fält blir uppmärksammade ute i världen och även kan ge betydande ekonomisk avkastning till vårt land.

Exempel på detta är främst utförseln av musik men också litteraturexporten från vårt lilla språkområde."

I artikeln står det om nedläggningen av En bok för alla... Istället belastas Kommunernas förskolor och skolbibliotek med ökade kostnader om man vill upprätthålla oförändrad standard i sina bibliotek och andra kulturfrämande verksamheter. Och vad kan detta innebära? Bland annat att det blir ännu mer ökande klasskillnader? Skillnader över vilka som läser böcker till exempel? Med allt vad det kan föra med sig.