”Sådana män som Johannes Döparen hade ändå en genial idé som var genomströmmad av hela den enorma symboliska kraften i det Gamla testamentets värld: Den som döps i floden Jordans vatten återvänder till det ockuperade landet som en potentiell befrielsekämpe, redo att gå till uppror den dag tiden var mogen. Från öknen lät han människorna återvända över floden, just som en gång Moses rört sig in i det förlovade landet: Historien legitimerade en framtida frihetskamp. Därför avrättades till sist Johannes döparen. Men Jesus hann bli döpt.
Det budskap han sedan förde ut i sin frihetstörstande och utblottade värld var mindre militant än Johannes, även om han då och då fick sina revolutionära utbrott, som när han välte månglarnas bord i Templet i Jerusalem - dessa bord, där de ekonomiska skulder som folk pådragit sig bokfördes (ett slags kronofogdemyndighet), var en avskydd symbol för den koloniala övermakten.
Det var alltså inte någon småkommers han blev förbannad på, utan på en finansiell institution i ockupanternas tjänst. Till och med i evangelierna smög sig faktiskt ekon av denna antiimperialistiska kamp fram i den djupa politiska tystnad som där annars råder. När Jesus driver ut demoner ur en besatt ger demonen sig själv ett namn: Legion. Alltså ordet för den militära romerska makten. De förtryckta judarna blev, många av dem, helt enkelt traumatiserade av sin vanmäktiga underordning.
Budskapet Jesus förde ut var trots det märkligt fredligt. Några mirakler som kortslöt naturlagarna sysslade han naturligtvis inte med. De som återges i evangelierna äger dessutom alltid rum när någon av Jesu självutnämnda påläggskalvar är med - för att stänka legitimitet och utvaldhet över dem.
Nej, hans mirakler var rätt och slätt sociala. Han åt med dem som man inte fick äta med. Han talade med dem man inte fick tala med. Han inneslöt dem som var uteslutna. Han var den jordlöse mannen från Nazareth som i allt han företog sig upphävde den rådande maktordningen i ett ständigt, liksom kringvandrande socialt mirakel.
Detta är den utopiska kärnan i de suddiga och förvridna bilder av Jesus som evangelierna ger oss: Upphävandet av egendomen, hävdandet av den sociala gemenskapens primat, det jämlika delandet av de frukter som jorden erbjuder.
Rivandet av alla hierarkier. Det är alla utopiers kärna.
Han avrättades på det grymmaste sätt som antikens tortyrtekniker hade kunnat komma på, genom korsfästning. Ingen överlevde det. Utdragna plågor, förblödning och till slut döden i mörkret utanför stadsmurarna. När döden inträtt dröjde det inte länge förrän rovfåglar och vilda djur närmade sig och började äta av kroppen.
Jesus kropp hade utplånats ur historien. De fördolda orden fortsatte att vandra.”
Watch pictures which I took from a Christmas Market December 9, 2007, with my cell-phone camera, here.
PS. Here an article (in Danish) tipped by a friend "The Hostile/Inimical Language" ("Det fientliga språket" in Swedish). About the language used in therapy and psychiatry. The author means it can be (and often is!?) anti-therapeutic. He had reread the book "Communication. The Social Matrix of Psychiatry" by Ruesch & Bateson from 1951, with a foreword by Paul Watzlawick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar