Inlägg
”Arbetarrörelsens idétradition bygger på tilltron till människans rätt och förmåga att i gemenskap skapa ett samhälle där alla människor tillmäts lika värde och möjligheter.
Rörelsen har därför slagits för social utjämning, jämställdhet mellan könen och solidarisk fördelning av samhällets resurser. Visionen har varit att var och en skall ha makt över sitt liv, sin vardag och samhället i stort. Människans frigörelse är den grundläggande tanken.
De sista tjugofem åren har marknadsekonomin tagit en allt större plats i styrningen och utvecklingen av samhället. Politiken har tillåtit sig bli helt beroende av kapitalets beslut, politik har därför utvecklats till att bli en särskild verksamhet som bedrivs av arvoderade politiker vid sidan om människors vardag och arbetsliv.
Det är avvecklingen av den representativa demokratin jag har upplevt och jag är förvånad och har förvånats över att så många nöjer sig med det [ja, det är märkligt!? Eller inte? Man har sett till så att människor har så mycket att göra att de har fullt sjå att bara hålla nästippen ovanför vattentan!? I början av min yrkesbana var föräldrar betydligt mer solidariska med varandra, bland annat vad gäller nya prylar och märkeskläder. Det känns också som om fler ungdomar jobbar på helger och kvällar vid sidan om skolan för att finansiera alla 'måsten'. Vilken trall hamnar de i redan som unga? Eller kommer de att senare ta avstånd från detta?].
I det senaste valet blev det också tydligt att en majoritet av befolkningen har lockats att fullt ut tro på ett system där marknaden styr och enbart ser den starkes möjligheter och rättigheter på bekostnad av demokratin och rättvisan [ Ja, och det är riktigt skrämmande!!! Vadå, solidaritet med 'de svaga'? Vilka som nu är svaga eller inte svaga!? Och vad svaghet och styrka nu är? Den 'starkes' möjligheter, ja!! På bekostnad av demokrati och rättvisa!! Sant!]/…/…starka organisationer för grundläggande trygghetsfrågor som social rättvisa, skola, vård och omsorg mm. /…/
...det kan ibland kännas som om politiska olikheter och trätor hetsas fram för att motivera ett partis existens [”exakt!! Så känns det! Folk spelas ut mot varandra och ska jaga fuskare! Usch, vad illa jag tycker om det! Det där med uppfyllande profetior; vad man tror om folk... Och vi har råd med solidaritet och kommer inte att leva dåligt om vi skulle vara mer solidariska än vad nuvarande regering är. Tror jag.].
Tillägg på kvällen: Några bra kommentarer från kommentatorer på bloggen Ett hjärta RÖTT i inlägget "Att falla mellan stolarna":
”Moraliskt sett så är detta agerande gentemot sjuka och arbetslösa i klass med ren misshandel. Fast med den skillnaden att det finns juridiskt underlag för tillåtelse av det.
Som grädde på moset finns även en och annan tjänsteman som får utlopp för sin sadistiska ådra när stämpeln med ’avslag’ viner i luften, kanske pga den egna pressade arbetssituationen.”
Och detta på samma blogg (men jag hittar inte var nu):
”Det påminner mest om sektmedlemmen som följer ledaren som hävdar att han blivit bortförd av utomjordingar, att jorden är platt eller att månpromenaden är en bluff och att alla som påstår något annat ljuger.”
Nej, som Kerstin Berminge skrev, det gäller att inte bli uppgiven och apatisk!! Utan fortsätta ifrågasätta och skärskåda!? Inte "vara lydig och hålla tyst"!? Övriga blogginlägg över essäer av Arthur Silber.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar