Jag blev tipsad av en vän om den brittiske psykologen Oliver James. Hans hemsida se här.
Denne Oliver James har skrivit en essä om George W. Bush “So George, how do you feel about your mom and dad?” En essä som är väl värd att läsa. Om Bush (och andra med maktbehov) drivkrafter. Rekommenderas.
I videon ovan pratar Oliver James om sin bok "Affluenza - How to Be Successful and Stay Sane", översatt blir det något stil med “Affluenza – hur man kan vara framgångrik/lyckad och ändå förbli sund/klok.”
I den sista artikeln står det bland annat (min snabba amatöröversättning):
”Bortom en särskild nivå av materiellt välstånd, finns det inga likhetstecken med lycka; faktiskt är begär efter mer helt säkert patologiskt. Där denna traktan ackompanjeras av en ökande ojämlikhet och ekonomisk osäkerhet, blir resultaten ännu mer digra. Om man till detta adderar den lömska makten i marknadsföring/reklam, den nya kändiskulturens elektroniska cirkus och workaholism i oreglerade ekonomier så har vi, som vi vet, stora problem.James menar att Blairs uppmuntran av fri marknadskapitalism har puffat fram en spiral av mentalt/psykiskt dåligt mående hos britterna. Han tycker att man ska sluta låtsas, Blatcherismen (som han kallar det, vilket jag tolkar som en form av Thatcherism, men i Blairform) har varit en oursäktlig möjlighet att föra Storbritannien i en helt annan riktning (mot Danmark snarare än USA) och det har påtagligt bidragit till en spiralformig grad av ökande mental sjukdom.
Oliver James argumenterar att spridandet av USA-modellens kapitalism är ansvarig för epidemin av känslomässiga nödlägen som har svept fram över den utvecklade världen och som hotar att uppsluka det nya Kina och Ryssland, bland många. Vår förmåga att forma autentiska, kärleksfulla relationer, att känna oss säkra och balanserade, är förstörd. Anomi, alienation och beroende av div medel är vad som väntar oss.
Stående ansikte mot ansikte med denna pandemi, erbjuder James oss en serie vaccin som kan skydda oss mot den psykologiska destruktiviteten i vår förvridna ’affluence’./…/
Som kontrast till den sinnesjuka/galna perfektionismen och prestation-bara-orienteringen i amerikanskt liv, pekar han på vikten av insikt om när bra är tillräckligt bra och visdomen i att inse de verkliga sociala begränsningarna i våra liv. I Danmark hittar han ett mer egalitärt/lätt samhälle som fortsätter förkasta de falska gudarna berömmelse och varumärken, till förmån för solidaritet, integritet och autencitet.”
Han har upptäckt att innevånare i engelsktalande länder har dubbelt så stor sannolikhet att komma att lida av mental sjukdom än de som kommer från fastlandet (mainland som han säger på videon) dvs. övriga Västeuropa.
Han skriver (och säger?) att hans analys avslöjar att över en 12-månadersperiod så kommer nästan en fjärdedel (23 %) av engelsktalande att må mentalt dåligt, jämfört med 11, 5 % hos dem på kontinenten i Västeuropa.
Han undrar vad som förklarar denna massiva skillnad. Han säger att det är extremt otroligt att detta beror på gener, för engelsktalande kommer till största delen från samma genpol som andra européer.
WHO har studerat mental sjukdom i 15 nationer och det är på denna som James' analys baserar sig och han anser att denna starkt låter oss förstå att gener spela liten eller ingen roll för att förklara de nationella skillnaderna vad gäller mental sjukdom och att bland utvecklade länder är ekonomisk ojämlikhet starkt betydelsefull.
USA är med viss marginal den mentalt sjukaste nationen, av vilka 26, 4 % lidit den senaste 12-månaders perioden. Detta är sex gånger så mycket som förekomsten i Shanghai och Nigeria, en enorm avvikelse anser James. Och han menar att återigen så förklarar inte gener denna skillnad, för inom få generationer så visar Nigerianer som flyttat till Amerika samma grad av psykiskt dåligmående.
Han skriver också att direkta DNA-studier (som han skriver) har motbevisat idén att det finns enskilda gener för nästan alla mentala sjukdomar och dessa studier till slut kan visa att gener spelar liten eller ingen roll alls.
Han menar att det är egoistisk kapitalism som i hög grad förklarar den större förekomsten bland engelsktalande nationer. Med detta menar han en form av politisk ekonomi som har fyra huvudkaraktäristika:
- att bedöma affärssuccé nästan uteslutande genom ”share price” (aktiekurser?);
- privatisering av allmännyttiga företag;
- minimal reglering av affärsverksamhet; dämpande av unioner (?) och väldigt låg skatt för de rika, vilket resulterar i en massiv ekonomisk ojämlikhet;
- ideologin att konsumtion och marknadskrafter kan möta mänskliga behov av nästan alla sorter.
Han menar att egoistisk kapitalism orsakar mental sjukdom därför att den lägger stor vikt vid och högt värderar pengar, ägodelar, det intryck man gör (socialt och fysiskt) inklusive berömmelse.
Engelsktalande länder är mer infekterade av detta virus än de européer som lever på kontinenten som han skriver. Studier i många nationer visar att människor som starkt skriver under dylika värderingar (se ovan) löper en större risk att utveckla depression, ångest, missbruk av diverse medel och personlighetsstörningar. Men vad är hönan och vad är ägget?
Och vad har skett här i spåren av 90-talets kris? Alla sjukskrivningar till exempel... Istället för att verkligen ta itu med orsakerna, har skulden lagts på individen och samhället fortsätter nu med ännu mer av den medicin som den som användes under 90-talet, men i accelererad takt och ännu beskare. Nu ska samhället snabbt och desperat radikalt omformas? Och vad kan detta leda till?
Och Göran Persson var varm anhängare av Tony Blair? Oliver James verkar nästan jämställa Blair och Thatcher? De förde inte så radikalt olika politik?
James rekommenderar Alice Miller och hennes böcker i sina böcker enligt min brittiske vän.
Fick ett väldigt tråkigt meddelande när jag satt och skrev detta, så om översättningen är sämre än den brukar kan det kanske vara förklaringen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar