Läs denna insändare i DD idag ”Se till att inte bli sjuk” om en person som råkade ut för en olycka helt oförhappandes och nu är helt arbetsoförmögen och beroende av andra människor. Eftersom denna person fortfarande kan tänka och tala utreddes arbetsförmågan. Och det är väl kanske okej, men kan det inte också bli ganska kränkande för vissa utfört av nitisk tjänsteman, som går efter handboken - och stressande*?
Han sa till vännen som skrivit denna insändare:
”Tänk, jag som bara körde på och tyckte att man är sin egen lyckas smed och nästan såg ner på människor som var sjuka eller arbetslösa och inte försörjde sig själva.
Och så hände det här. Idag skulle jag inte klara mig en minut utan respiratorn, alla hjälpsamma människor och ekonomisk hjälp från samhället.
Det är sådant som man inte fattar innan man hamnar där.
Ska jag vara ärlig så känner jag mig förbannat värdelös över att inte kunna jobba som andra och kunna bidra med något och kanske tjäna lite mer pengar, utan bara ligga här och ta emot hjälp.
Inte mist då vår ekonomi är körd i botten. Jag får ju bara sextiofem procent av min ursprungliga lön och får dessutom betala högre skatt än om jag kunde arbeta. De kallar det visst för jobblinjen.
Jag hade inte heller en tanke på att skaffa mig en extra försäkring om något sådant här skulle inträffa. Det var för osannolikt på något sätt.
Det var inte helt enkelt att få min sjukersättning heller. Man ville utreda hur stor min återstående arbetsförmåga egentligen var, jag kunde ju fortfarande tänka och tala.
Efter åtskilliga turer hit och dit, ansåg man att min arbetsförmåga var så pass nedsatt att något lämpligt arbete för tillfället inte gick att finna men om hälsoläget skulle förbättras, så var jag naturligtvis skyldig att anmäla detta.
Tänk om jag ändå kunde resa mig upp och slänga denna förbannade maskin åt helvete! ”
Kerstin Berminge tipsade om Josefin Brinks blogginlägg om den aviserade bostadpolitiken i ”Marknaden: så funkar den! Hyresgästföreningen drar ner brallorna.” Detta inlägg är värt att tipsa om flera gånger.
* Läkaren Solveig Klingberg Larson skriver i boken "Stressutlösta utmattningsreaktioner och utbrändhet" ISBN (9?) 789147 049905 på Liber förlag (2000) att för personer med stressutlösta utmattningsbesvär bör det betonas med eftertryck att det är ett konstfel att diskutera aktiva rehabiliteringsåtgärder alltför tidigt.
Hon menar också att det är viktigt hur kontakten med Försäkringskassan sker. Om patienten blir uppringd av FK och informerad om att FK måste undersöka om det finns underlag för sjukskrivning och vilka aktiva rehabiliteringsåtgärder som ska sättas in för att personen ifråga ska komma i arbete så fort som möjligt, har detta samma effekt som om man skulle kontakta en person med en brännskada och meddela att man måste titta närmare på skadan och sedan riktar en blåslampa mot skadan, dvs. man förvärra problemet.
Hon skriver också att det är en modern myt som säger att långa sjukskrivningar aldrig är bra. Hon menar att detta inte är sant när det gäller denna patientgrupp (som lider av stressutlösta utmattningsbesvär). Detta gäller endast om man inte får adekvat behandling (s. 38-39).
2 kommentarer:
Jeg leste kommentarer til et innlegg på dagbladet.no skrevet av en som er trygdet grunnet en psykisk lidelse på onsdag. Det var fryktelig mye aggresjon ute og gikk fordi mange mener folk som ikke er i jobb, bare er late. Det må ha vært veldig vondt for den - anonyme - personen som skrev artikkelen.
I en av kommentarene sto det at folk som var avhengig av hjelp fra andre, ikke burde få bo for seg selv, men burde tvinges til å flytte hjem til sine foreldre...
Man kan lure på hvorfor skolen svikter sånn, når det gjelder formidling av menneskesyn.
Vadå "valfrihet"? Tvinga ihop människor, som kanske inte vill tvingas ihop (och inte bör tvingas ihop heller)?
Jo, förr pratades det om både människo- och samhällssyn och vad ens människo- och samhällssyn innebar och fick för effekter...
Tala om empatibrist. Men vi är ju inte födda såna...
Skicka en kommentar