Inlägg
Läs också insändaren ”Skamgränsen är nådd”. I den står i slutet:
”Föga anade vi vilken risbastu som skulle följa. Bilden som gavs var ju att det skulle inte bli speciellt stora förändringar, nej bara lite mera jobb, sänkta skatter och mindre krångel för alla. Moderaterna kallade sig till och med för 'nya arbetarpartiet' och demonstrerade på 1 maj.
Att några vilseförda LO-medlemmar igenom sitt val, satte hela välfärdssystemet i gungning var det nog få av oss som trodde. Det politiska minnet är kort. Glömt är att vi förlorade en månadslön sist det begav sig med borgarstyre.
I jämförelse med förra gången så måste jag säga att regeringen är på alerten. Regeringens politik skapar ökade orättvisor i en hiskelig takt, både mellan individer och när det gäller balansen på svensk arbetsmarknad.
Sjukskrivningarna minskar enligt regeringen och statistiken, men har svenska folket blivit friskare? Jag som fackligt aktiv ser en annan verklighet.
Idag träffar jag allt fler arbetare som inte alls mår bra men ändå bidrar till att minska ohälsotalen. Jag träffar arbetskamrater som vägras sjukpenning trots att de är sjuka.
Jag ser hur allt fler löntagare avstår också från sin rätt till allmän försäkring eftersom de inte orkar brottas med myndigheterna. Regeringen bekämpar ohälsa genom systematisk utslagning av sjuka. Till slut återstår bara socialen. Detta brutala systemskifte är oacceptabelt.
Skamgränsen är passerad.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar