Inlägg
”Karen Armstrong tar oss med på myternas historia från paleolitiska perioden och till de senaste 500 årens vetenskapliga revolution och dess försök att ogiltigförklara mytens betydelse för våra liv.
Människan behöver både myten och vetenskapen, menar hon och varnar för vår egen tids undanskuffande av den mytiska dimensionen till förmån för renodlat vetenskapligt tänkande: Armstrong ser tragedin den 11 september som en direkt följd av att människan inte längre känner sig länkad till en större helhet genom myten. Som en utväg ser hon överraskande nog litteraturen: vår tids myter. Vår tids bearbetning av kollektiva trauman och meningsskapande berättelser, skapas inte längre av religionen utan av litteratur och konst…”
En annan vinkling än John Bergers (se tidigare blogginlägg)?! Om historia/livshistorier och berätta den/få berätta den, att det inte hindras.
Litteraturen – att berätta historier, sin egen och andras, och sin egen genom andra figurer??
Detta satte igång saker hos mig. Om vad som nu sker i samhället känns det – en backlash. Komplexa sammanhang och samband görs förenklade, eller försöker man förenkla?? Mer eller mindre medvetet.
Ville gärna ha denna notering kvar och eventuellt komma tillbaka till den och utveckla den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar