Inlägg
[Uppdatering 22 november].
Amerikaner menar att makten har centraliserats mer och mer i USA. De enskilda staterna har fått mindre och mindre att säga till om. Makten och därmed inflytandet flyttas längre och längre bort från individerna.
Och nu har Sveriges riksdag (skulle det vara förstås!!) godkänt Lissabonfördraget... Vilket innebär en centalisering av makten?
Vi borde ta lärdom av amerikaners negativa erfarenheter av sin union!?
---
Tillägg 22 november: Läs Göran Greider i ledaren "Ett hån mot demokratin- verje nej till ett fördrag gör det möjligt att börja om med EU-bygget - men den risken vågar ingen i etablissemanget ta."
Där skriver han bland annat att:
"...befolkningarna i de europeiska länderna helt enkelt inte känner någon större entusiasm för detta väldiga, statsliknande projekt.
De allra flesta har inget emot ett mellanstatligt samarbete mellan EU-länderna, så är det. Men få tycks uppskatta ett federalt statsbygge och ännu färre känner sig som européer. Européen existerar inte.
Det är en identitet som känns alldeles för inskränkt för de mer radikala och för stor för de reaktionära. *
I dag röstar den svenska riksdagen om Lissabonfördraget. Samtliga partier utom miljöpartiet och vänsterpartiet har varit för fega för att våga gå med på en folkomröstning - de minns väl förlusten i EMU-omröstningen. Därför överlåts frågan till riksdagsledamöterna.
Problemet är bara att frågan i praktiken överlåts till partiledningarna i fem av de sju riksdagspartierna. Inom den socialdemokratiska riksdagsgruppen skulle nog åtskilliga vilja säga nej till fördraget, eller åtminstone skjuta upp beslutet, men piskan viner hårt över dem och de följer lydigt och undfallande ledningens diktat.
Somliga så kallade EU-skeptiska socialdemokrater hävdar då att Lissabonfördraget inte innebär några stora förändringar, vilket är märkligt: Det som står på spel är ju både de svenska kollektivavtalens framtid och frågan om vilket EU vi färdas mot och Lissabonfördraget tar definitivt flera steg i riktning mot mer överstatlighet./.../
Makt flyttas från den nivå där demokratin ännu fungerar hyggligt, det vill säga den nationella, till nivåer där den blir abstrakt eller övermannas av den makt som utgår från de professionella jurister och ekonomer som hamnar i centralbanken och i domstolen./.../
Europaunionen har murats upp under en oerhört marknadsliberal era i den politiska historien. Den ideologin har sipprat in i unionens alla skrymslen och vrår, samtidigt som ett tunt byråkratskikt sitter i dess ledning.
Varje fördrag utgör därför ett vägskäl.
Varje nej till ett fördrag gör det möjligt att börja om med EU-bygget - men den risken vågar ingen i etablissemanget ta.
Några dussin personer i ledningen för fem riksdagspartier bestämmer alltså över hela den svenska befolkningens framtida politiska öde.
Det är ju ett hån mot allt vad demokrati heter.
Robert Sundberg skriver i ledaren "Är EU kapitalets motvikt?":
"Krisen reser en rad frågor. En är kopplad till EU, som är i ropet dessa dagar apropå att riksdagen röstar igenom Lissabonfördraget. Ett argument från s-håll för EU-medlemskap var ju att sätta motvikt mot kapitalet. Nationalstaten sades ha blivit för liten för att klara av sådant. Att EUs institutioner och lagar är utformade för att främja kapitalet är en annan sak.
På EU-nivå sades det från s-håll också bli lättare att bedriva konjunkturpolitik. I teorin stämmer det. I praktiken finns en rad försvårande omständigheter.
En är om viljan alls finns att bedriva en sådan politik. Den måste i så fall finnas inte bara hos en majoritet av EU-länderna, utan i alla. För att det senare ska uppnås måste det kompromissas åt det håll där de länder som är minst villiga att bedriva konjunkturpolitik står./.../
En annan försvårande omständighet är att i många EU-länder och inrättningar i EU sitter borgerliga politiker vid makten. De är mer ovilliga att bedriva konjunkturpolitik än vad politiker till vänster om mitten är."
Artiklarna finns också här.
* Ur Wikipedia:
"Reaktionär, 'bakåtsträvande', en person som önskar återställa samhället till hur det var en tidigare period i historien"
2 kommentarer:
Ja, jag har tänkt på detta, varför det alltid uppstår ett glapp mellan makten och folket, oavsett om makten är folkvald eller ej. Man tycker att det borde vara mindre risk för glapp om makten är folkvald, men det verkar inte så. Det verkar som att folket kan vara lika nöjd med en diktatorisk styrning som en demokratisk (inte för att jag förespråkar diktatur, det är bara en reflektion). Men förr eller senare uppstår ett glapp, varför? Jag tror det beror lite på maktens natur. Makt FÅR man bara inte. Den tar man på ett eller annat sätt. Och är det verkligen ett tvärsnitt av befolkningen som plötsligt kommer på att de ska ta sig lite makt? Nej, jag tror inte det. Jag tror det är en viss sorts människor som tar sig makt. Och dom som dras till makt gör inte det för att dom är särskilt följsamma, sensitiva, eller radikala. Så makten verkar per definition vara reaktionär, eller feg, eller vad man ska kalla det. Man blir rädd för att ta för stora steg, göra för stora förändringar, skilja ut sig för mycket. Även om man företräder en radikal ideologi. Det är nog jättesvårt att ha makt och samtidigt se möjligheter, vad som kan göras med denna makt som är NYTT! På vilket sätt kan vi VERKLIGEN lösa problem som finns, istället för att bara spela schack med dessa problem och få det att se ut som att man gör nåt? Problemet med makt är att den som har makt behöver så mycket bekräftelse också tror jag. Man använder inte sin makt om det inte syns och märks. Därför är det många förändringar som aldrig görs, hur efterfrågade de än är av folket, för att det går inte att utföra dessa förändringar så att det märks vem som har gjort dom!
Ja, makt är intressant, och det finns mycket att skriva kring detta ämne
Väldigt tänkvärt det du skrev! Att männisor verkar vara ika nöjda med en diktatorisk styrning som en demokratisk!
Jag tror också att det är en viss sort som "tar sig makt" (det finns några få undantag, där de med makt verkligen vill göra något gör folkflertalet).
Man spelar schack med problem, jo...
Jag tror också att de som hamnar i maktpositioner är människor med de starkaste försvaren...
Och jo, du har rätt det finns mycket att skriva om fenomenet makt!
Och jag tror inte det är ofrånkomligt med "diktatoriska" samhällsbyggen, dvs. med samhällsbyggen som kanske på ytan ser demokratiska ut, men där makten ändå styr med järnhand under ytan liksom...
Varför går vi människor på vissa attityder? Jag tror inte detta är ofrånkomligt heller...
Jo, det är en viss sorts människor som tar sig makt!!!
Skicka en kommentar