Cynism…

Försöker smälta alla mina intryck från min USA-resa i sommar… En resa som kom hastigt på.

Det verkar finnas en cynism hos amerikaner, där det gäller att utnyttja systemen så mycket man någonsin kan, om man misslyckats med allt annat. Som någon slags hämnd mot samhället, andra människor osv.? Inklusive att inte röra en fena, bara ta emot den hjälp som fortfarande finns!

Så förhållandena i USA verkar inte gynna ”företagsamhet” eller motivationen att jobba, annat än till en viss gräns möjligen! Och doktriner att hårdare tag skulle gynna vår arbetslust predikas nu och börjar få fäste här också. Vi är så hjärntvättade med detta att vi börjar tro på det och titta snett på varandra. Helt bedrövligt! (och var sitter arbetslust? Genuin, äkta arbetslust? Är vi månne födda arbetsskygga? Eller varför är vi, eller vissa, lata och arbetsskygga?)

Jag fick det intrycket att antingen jobbar folk som galningar eller så sitter de med armarna i kors!

Och misstron mot politiker och vad de tar sig för är stor. Man har den uppfattningen att många politiker är psykopater. Och detta gagnar ju verkligen mer extrema politiska yttringar. Och dem med makt och pengar… Inte gemene man.

Själv tillhör jag den skara som inte har något emot att betala skatt för vårt allmänna bästa. Jag mår illa över hur det är i Sverige idag och över vad vår högerregering håller på med. En regering jag definitivt inte röstade fram och än mindre kommer att rösta på i framtiden.

Det finns en enorm cynism och arrogans hos dem med.

Ja, nyckelordet är respekt???