De som har det bra redan tjänar mest på Reinfeldts politik…

[redigerad under dagen] I ledaren ”Vaxholm och Vita bergen” idag skriver Robert Sundberg att

”De som har det bra tjänar mest på Reinfeldts politik.”

Och Göran Greider skriver i ledare idag om ”Dubbelmoral” i klädindustrin.

Ulf Lundén recenserar Harald Welzers bok "Gärningsmän - Hur helt vanliga människor blir massmördare" i artikeln ”Kan du bli en massmördare?”

I ett tidigare inlägg, "Altruism", skrev jag följande om denna bok av Welzer:

I ett läsarbrev på Millers webb finns ett brev från Olivier Maurel till socialpsykologen Harald Welzer, som har skrivit boken "Gärningsmän - Hur helt vanliga människor blir massmördare" (på svenska och på förlag Daidalos).

Jag översätter större delen av brevet, snabbt och litet fritt (mina kursiveringar):

"Med stort intresse har jag läst er bok 'Gärningsmän - Hur helt vanliga människor blir massmördare' på franska [på svenska har den kommit ut på förlag Daidalos] och har hittat många intressanta analyser, som har rättat till och korrigerat det jag redan visste från Browning och Goldhagen.

Men på en avgörande punkt delar jag inte er syn. Jag är faktiskt förvånad att - som läsare av Alicer Millers 'For Your OwnGood'' ['I begynnelsen var uppfostran'??], som också är nämnd i en fotnot - så refererar ni inte alls till vad hon har skrivit eller bevisat. Hon skriver faktiskt i sin bok hur Tyskland [tyskarna] i början av 1900-talet vanligtvis levde under oket av ett auktoritärt, utvecklingshämmande sätt att uppfostra.

Det var kutym att slå barn nästan överallt i Europa och över hela världen, men Alice Miller visar på att grymhet och disciplin hade en särskild plats i det tyska sättet att uppfostra. Det är därför det är så förvånande att ni har lämnat detta utan övervägande.

Ni använder ofta termen 'normal' och 'de flesta normala människorna' - och redan detta i undertiteln till er bok - och ni strävar efter att demonstrera att dessa människor kan bli massmördare om omständigheterna så tillåter.

Men kan man karaktärisera människor som 'normala' vilka som barn måste uthärda grymheter från sina föräldrar och som inte fick ifrågasätta dem? De är förstås normala i så måtto att de anpassade sig till normerna för uppfostran som rådde då, men är de 'normala' om man jämför dem med barn som blev mötta och behandlade med respekt?

Skulle ni anse djur normala - till exempel hundar eller hästar - om det hade blivit mirakulöst möjligt att deras föräldrar skulle ha behandlat dem med samma sorts våld som nästan alla tyska barn upplevde före nazitiden? Och detta under hela deras barndom och ungdom och ibland också efter sedan de kommit upp i åren?

Skulle ni då inte säga att dessa djur hade blivit sjukgjorda och att de betedde sig onormalt? Idag är återverkningarna av uppfostrande våld [och våld är inte bara fysiskt utan också emotionellt/känslomässigt, samt sexuellt] bättre kända. Vi vet deras mångfaldigande, likaväl som att slag, som föräldrar utdelar under hjärnans slututveckling], blir inpräglat i dess djupaste skikt och påverkar det medfödda/naturliga beteendet hos barnet. /.../

Denna uppfostran ökar barnets potential för våld genom att tidigt ge det beteendemönster märkta av kallt och vredgat våld. Eftersom de är tvingade att acceptera slagen utan någon reaktion, ackumuleras raseri i dem [ofta kanske inte ens medvetet, men ett raseri som känns riktigt, därför att det känns som om det är utlöst av något eller någon i personens omgivning] vilket kommer att tagas ut på alla syndabockar som råkar vara tillgängliga [inklusive egna barn senare!!!].

Det har visats dem att våld mycket väl kan utdelas mot andra 'för deras eget bästa'. Med andra ord, gjorde det uppenbart för dem att detta är normalt och lämpligt - i någon slags abstrakt idé om 'godhet' - att tillfoga våld mot försvarslösa varelser. I tillägg till detta så skadar detta förmågan till medkänsla [istället för motsatsen!!], empatin vilken är ett av de bästa sätten att sätta stopp för våld.

För att inte lida alltför mycket och även för att kunna överleva, måste slagna barn stänga av sig själva från sina känslor. Men genom att förhärda sig mot sina egna känslor. förhärdar de sig också mot känslor från andra; sålunda kan det inte förvåna att de senare är kapabla till kallblodigt mördande.

Våldet under vilket de led, har också förstört den mest universella etiska principen, den gyllene regeln i dem att 'Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger' [Matt. 7:12, Bibel 2000. På engelska] därför att deras våldsamma föräldrar har lärt dem motsatsen. Detta våld har raderat ut den ursprungliga instinkten att skydda de unga, sin avkomma, därför att de måste uthärda sina föräldrars aggression från tidigt i livet.

Är det då förvånande om de är kapabla att mörda barn kallblodigt och under krigsomständigheter och under stöd av en stöttande ideologi? [se den amerikanske neurobiologen Jonathan Pincus om samhälleligt bifall!!! Se tidigare inlägg om Jonathan Pincus]. Till slut har Alice Miller också bevisat att exakt samma känslor för vad som är etiskt rätt lika väl som för logiskt tänkande blir skadat/förstört [!!!Ja, även det logiska tänkandet blir skadat!!] hos slagna barn, som blev slagna för 'sitt eget bästa', därför att de associerar våld som någonting gott och accepterar denna motsägelse.

Barn vars moralkategorier/moraluppfattning och intelligens har blivit skadad i sådan utsträckning kan då lyssna på de mest galna och skymfliga tal liknande dem Hitler och hans efterföljare höll, utan att protestera och till och med lyssna på dem med upprymdhet och segerglädje.

Dessutom, vanan att lyda våldsamma bud, inlärda sedan tidig barndom, förbereder uppenbarligen människor för att underordna sig militär disciplin lika väl som våldsamma politiker som lockar fram minnet av faderlig disciplin och personlighet.

Av dessa anledningar tror jag inte att man kan hävda att massmördare var 'normala' mänskliga varelser, eller endast göra så mellan många citationstecken!

Uppfostran i forna Jugoslavien, i Ruanda och Kambodja var också märkt av stort våld. Att ni inte tog hänsyn till Alice Millers insikter/förståelse har förvånat mig, inte mindre eftersom ni påstår - när ni får frågan om oberoende på tal - att 'förmågan till autonomi förutsätter upplevelsen av tillgivna band och av lycka'!

Känner ni till Samuel och Pearl Oliners studie om uppväxten hos mer än 400 'i nationen rättskaffens [människor]' vilka demonstrerade den mycket anmärkningsvärda förmågan att tänka och agera självständig [tror han syftar på 'Righteous People in the Holocaust.' by Samuel and Pearl M. Oliner, edited by Israel Charney, som kom 1989]? I deras svar framkommer följande punkter klart: de hade älskande föräldrar som lärde dem altruism (troligen mer genom att vara rollmodeller än genom sina tillrättavisningar), föräldrar vilka litade på dem och vilka gav dem en ickeauktoritär och ickeförtryckande uppfostran.

Enligt er är massmördare 'normala' människor, medan de 'rättskaffens' snarare är ovanliga personligheter /.../

Borde man inte fortsätta antagandet att dessa var ordinära, normala barn som blev verkligt normala vuxna därför att de växt upp på ett sätt som tog hänsyn till deras personlighet?

Men det som gör det så svårt att ta konsekvenserna av en våldsam uppfostran i beräkningen är faktumet att vi alla mer eller mindre har måst uthärda dylik uppfostran och att det är en av de första slutsatser man drar att den är den normala och fördelaktiga [för att skydda sig själv mot smärtan av insikten om hur det verkligen var!??]."

De tre första artiklarna finns också här.