Vi vet inte vad vi har förrän vi förlorat det…

[Uppdaterad under dagen]. Ja, vi bör verkligen vara rädda om det vi har i Sverige och inte tillåta några politiker förstöra det ännu mer än de har gjort, det är min bestående känsla efter två besök i USA och vad jag sett och hört...

Vi, jag och min pojkvän, besökte bland annat en familj i medelklassen, där kvinnan i huset inte har någon sjukförsäkring för tillfället, trots att hon har två yrkesutbildningar och yrkeserfarenhet sedan kanske 30 år (hon är sjuksköterska och psykoterapeut). Något min pojkvän (amerikan) tyckte är ganska riskfyllt.

Sjukvården i USA verkar också kanske alltför ofta förorda behandlingar som inte är nödvändiga och inte sällan kostsamma, för att tjäna pengar. För att inte tala om vad de kan tänkas innebära för den som måste genomlida behandlingen? Och för enskilda ökar sjukvårdskostnaderna och sjukförsäkringarna.

Lojaliteten med systemet/systemen verkar vara betydligt lägre där än i Sverige, även om våra politiker försöker påskina att denna skulle öka om saker privatiserades och vi måste betala för detta/dessa direkt från våra egna fickor och inte via skatter. Något som dock inte gynnar människor i gemen är en stark känsla jag har.

Och både här och där såg jag dessa trailers (se fotona ovan och i föregående blogginlägg), där så kallade ”trailer trash” (ungefär ”husvagnsslödder”) bor. Och människorna boende här, och inte bara dessa, verkar lida av uppgivenhet och depression - i detta så kallade "möjligheternas och drömmarnas land" - och verkar allt annat än se sina möjligheter! Och inte heller lida av överdriven kreativitet (myten att storverk föds ur svårigheter!?).

Se fenomenet white trash och läs Roger Mörtvik om att det är svårare att göra en klassresa i USA än i Sverige, samt studien om intergenerational mobility i Europa och Nordamerika och artikeln "The Land of Opportunity" i New York Times, vilka alla bekräftar den känsla jag har.

USA är ett klassamhälle är en känsla jag fått:

”Här bor lägre medelklassen och här övre medelklassen… Och här trailer trash.”

Läs Johan Ehrenbergs och Maria-Pia Boëthius krönikor ”Blir det någon framtid?”, ”Svärta eller nystart?””Gyllene tid för public service” och också recensionerna av Nina Björks nya bok ”Fria själar”, en bok vilken egentligen är en avhandling i litteraturvetenskap ”Var finns jämlikheten i liberalismen”, samt recensionen ”Hade professorn klarat sig i Björklunds skola?” av Sven-Eric Liedmans senaste bok ”Blickar tillbaka” i vilken det bland annat står:

”Den blivande professorn hade tur att han inte gick i Jan Björklunds skola. Han misslyckades i Kristianstads läroverk. Men det var inte kört.

Tack vare korrespondensinstitutet Hermods kunde han ta studentexamen. I dag är vuxenundervisningen satt på sparlåga och möjligheten att läsa upp gymnasiebetygen i det närmaste stängd.”

Recensionerna finns också här.

Ehrenberg skriver bland annat:

”Problemet är att deras världsbild, deras overklighet, deras absurda drömmar om rikedom som skapas ur ingenting också är den berättelse vi alla tvingas höra.

Det finns inget så tråkigt och ointressant som den borgerliga ekonomins teser och dess aktörers krav att bli tagna på allvar. Jag hatar verkligen deras makt över dagordningen, deras förstörelse av varje viktig diskussion om våra liv och framtiden.

Deras patetiska fantasilöshet.

Mest hatar jag den rädsla de skapar.

De har gjort fel. De har förstört tusentals miljarder, tagit pengar från produktion och löntagare jorden runt och skapat absolut ingenting utom bubbla efter bubbla. Se mänsklighetens finansparasiter. Och fortfarande hoppas de flesta medborgare att det hela ändå ska kunna fortsätta ett tag till för vi vill alla få vila lite nu snart. Några år av ro.
Är det för mycket begärt kanske?

Världshistorien fram till nu har inneburit att en, högt räknat två generationer, har fått uppleva något som kallas pension.

Det som tidigare var något en liten minoritet kunde unna sig, var nu något alla löntagare skulle få. Men det blir ingen pension. Inte med deras handhavande av dina och allas resurser.

De har bränt av mänsklighetens överskott i en orgie som kallas ’derivat’. Finansiella ’instrument’, jo, de har blåst på dem som om det var blockflöjter. Falskt.

Får de fortsätta kommer vi alla att få arbeta tills vi inte orkar mer, för det finns inget ’överskott’ sparat när resurser görs till luft.”