Mer om fibromyalgi, reumatism, kronisk trötthet/more about fibromyalgy, rheumatism, chronic fatigue…

Kirkengen skriver vidare, för att återknyta till tidigare blogginlägg om Runas historia, på sidan 229-230 i "Inscribed bodies" (se originaltexten nedan) om fibromyalgi, reumatism och kronisk trötthet:

”Till problemet om den möjligen inte ickeurskiljbara ’människan med smärta’ liksom gällande grupper och kategorier [att kunna kategorisera och särskilja, vilket är en fråga bland flera?], adderas ännu ett, inte bara metodologiskt, problem. Hur kan man veta om övergrepp [inte bara sexuella, utan också fysiska och kanske också känslomässiga, ja, kanske alla dessa för att personen ifråga ska trycka undan det?] hos personer som inte vet om det själva, som ännu är omedvetna? Det kan vara tillåtligt att anta, mot bakgrund av tidigare beskrivna berättelser om övergrepp i barndomen, att ju mer en person har känt sig anfallen/angripen och ju mer hennes värld har ickegjorts, ju mer kränkningarna är införlivade/förkroppsligade har den kränkta inte kontakt med detta via ’tanke’ eller ’minne’. Dessutom, den nu gångbara etiologiska modellen av reumatiska sjukdomar som en immuno-auto-aggressiv [aggressivt autoimmun?] verksamhet/aktivitet kan återuppbyggas genom att läsas i en annan referensram.

Förutsatt det odiskuterbart verifierade ofta förekommande självnegligerande, självdestruktiva och självaggressiva beteendet hos kränkta personer, kan det vara möjligt att tänka på en ännu mer destruktiv [verkan?], därför att den är mer internaliserad och djupare förkroppsligad, en självaggression som når cellnivå och funktionerna där? Med andra ord, personer i smärta, uttryckt på ett sätt som för närvarande betecknas som reumatiskt, som redan förstås etiologiskt som varande självaggressivt och vilket är patogent verifierat som självdestruktivt, kan ännu mer troligt än många andra ha varit offer för övergrepp [fysiska och sexuella och emotionella?]. Beviset att det finns en skillnad i studien ovan kan till och med hypotetiseras som demonstrerande motsatsen: att ännu mer, och svårare kränkta, offer skulle kunna finnas bland dem med artrit, bara att de är mer traumatiserade och därför mindre förmögna att minnas kränkningarna och övergreppen. Sådana möjliga vägar kan dock inte hittas/finnas förrän man tittar efter dem.”

Jag vill också försöka översätta Kirkengens summering av detta kapitel:

”Jag har undersökt intervjuutdrag som tematiserar ett antal ansträngda förhållanden som en särskild aspekt av erfarenheter av sexuella övergrepp. Utforskandena tillåter sammanfattningen av hur ickegörandet av tillit genom sexuella övergrepp påverkar viktiga relationer med andra människor, livskurs, sexualiteten och den individuella hälsan. Teoretiska konstruktioner som utvecklats av Goffman, Bourieu, Riches, Haug. Flitcraft och Stark erbjuder sätt att reflektera över både generella och särskilda element och deras interaktion, därigenom blir det uppenbart att kärnan i mellanmänskliga ansträngningar är länkade till den idiosynkratiska* övergreppserfarenheten.”

*idiosynkrasi är enligt NE:s ordbok "en intensiv motvilja eller överkänslighet, som inte utan vidare kan förklaras, ofta starkt personligt präglad (psykolog.)". Idiosynkratisk betyder alltså "som har att göra med idiosynkrasi".

-//-

I want to refer further to what I wrote earlier in the story of Runa and am going to quote Kirkengen from her book ”Inscribed Bodies” pages 229 to 230 (for those who want to read the original text in English which I tried to translate above, and that wasn’t so easy really!!!) about fibromyalgy, rheumatism and chronic fatigue:

“To the problem of the possibly indistinguishable ‘people in pain’ as to groups and categories, adds another, not only methodological, problem. How can one know about abuse in persons who do not know about it themselves, who are, as yet, unaware? It may be permissible to suppose, on the background of the previously described narratives about childhood abuse, that the more the person has felt offended, and the more the abuse is embodied, without an access to it via ‘though’ or ‘memory’. Furthermore, the current etiological model of rheumatic diseases as an immuno-auto-aggressive activity, might be reframed by a reading in another frame of references. Provided the indisputably verified occurrence of the self-neglectful, self-destructive and self-aggressive behavior of abused persons, could it be possible to think of an even more destructive, because more internalized, and more deeply embodied, self-aggression that reaches the cellular level of function? In other words, persons in pain, expressed in a way which is currently termed rheumatic, which already is understood etiologically as being self-aggressive, and which is pathogenetically verified as self-destructive, could even more probably than many others, be victims of abuse. The proof of a difference in the study above could even be hypothesized as demonstrating the opposite: that even more, and more severely abused, victims are to be found among arthritics, only that being more traumatized, they are less able to recall it. Such possible pathways cannot, however, be found unless one looks for them.

Summary [of the whole chapter]:

I have explored interview excerpts thematizing a variety of strained relationships as a particular aspect of sexual abuse experiences. The explorations allow the comprehension of how the unmaking of trust by sexual abuse affects significant relationships, life-course, sexuality, and individual health. Theoretical frameworks developed by Goffman, Bourdieu, Riches, Haug, Flitcraft and Stark offer modes for reflecting upon both general and particular elements and their interactions, whereby it becomes evident that the core of the interpersonal strains is linked to the idiosyncratic* abuse experience.”

*Idiosyncrasy is, according to Oxford Advanced Genie, “a person’s particular way of behaving, thinking, etc., especially when it is unusual, an unusual feature. Syn. Eccentricity.”

According to the Swedish wordbook belonging to our National encyclopaedia it is something in this style ”an intense dislike or hypersensitivity (allergy), which can’t be explained ‘easy like that’, often strongly personally characterized.” So our wordbook gives it a stronger meaning I felt!?