Två kvinnor från två olika kulturer/two women from two different cultures…

Två kvinnor från två olika kulturer: Nawal El Saadawi och Berit Ås…

Saadawi (egyptisk poet, romanförfattare, dramatiker och politisk skribent född 1931, men boende i USA sedan mars i år. Också läkare, psykiater, förstår jag utifrån texten) har skrivit ett bidrag till antologin ”Förbannade kvinnor” som ges ut i pocketform av Aftonbladet i höst.

Jag vill citera ur Saadawis text ”Makt, pengar, sex – och Gud. Saadawi om globalt förtryck – och globalt motstånd”, som fanns i papperstidningen igår, men som jag inte hittade på nätet. Översättning av Tor Wennerberg:

”Förtrycket av kvinnor och fattiga klasser utgör en nödvändig del av det kapitalistiska/patriarkala system som är förhärskande nästan överallt, i väst och öst, i nord och syd, i judiska, kristna, islamiska, hinduiska och andra delar av världen.

Diskriminering på grundval av genus, klass och ras är resultatet av en historisk utveckling som innebar att en klass fick makten över en annan och att män började härska över kvinnor, både i staten och inom familjeenheten, som utgör själva kärnan i det patriarkala klassystemet.

Men det finns fortfarande många författare som blundar för dessa historiska fakta, av politiska, ekonomiska och koloniala skäl. De framställer det som om de tre tabuna gällande ’sex, religion, politik’ hade uppstått ur islam eller den arabiska mentaliteten. De förklarar brott mot kvinnor och fattiga män, diktaturer, fanatism och obskurantism som ett resultat av enbart religiösa, kulturella och identitetsrelaterade faktorer.

I dessa tänkares ögon finns det inget samband mellan sexuellt och klassmässigt förtryck; det finns inget samband mellan global politik, nationell politik och familjepolitik; det finns inget samband mellan den amerikanska invasionen av Irak och oljemakt och exploatering; det finns inget samband mellan pengar och sex; inget samband mellan det materiella och det andliga, eller mellan kroppen, medvetandet och själen.

Dessa dikotomier, som har varit förhärskande fram till idag, utgör ett arv från det slavsystem som uppstod för några tusen år sedan. De tjänar till att beslöja tanken, till att lura kvinnor och män genom att dölja den materielltfysiska exploateringen under en falsk andligtreligiös lycka, eller genom att omvandla det sociala systemet (som upprättas av härskande klasser till gudomlig lag) /…/”

Hon skriver av könsstympning av pojkar och flickor, för pojkar vid 8 dagars ålder och för flickor vid 6 års ålder och anser att det är ett brott, hur mycket än religiösa, kulturella eller identitetsmässiga skäl eller slagord åberopas.

Hon menar att den kvinnliga könsstympningen (vilken hon själv blivit utsatt för) är

”… ett arv från slavsystemet, eller det patriarkala klassystemet. Det ingår i det patriarkala paketet…”

Hon fortsätter:

”Efter Berlinmurens fall ersatte islam kommunismen som Djävulen, eller Fiende till det neokoloniala imperialistiska amerikanska imperiet [man måste hitta nya syndabockar!!?? Och det som sker idag är ’kolonisering’ återigen!!?? Och denna måste rättfärdigas, även fast det kanske inte sker medvetet?? Man måste hitta nya objekt för ens behov; av makt, kontroll eller vad det nu handlar om!!?? Och allt detta kan få, får och har fått världsvida konsekvenser??]. Kvinnlig könsstympning, slöjbärande och kvinnoförtryck i allmänhet kom att förbindas med islam enbart (i likhet med företeelser som terrorism, underutveckling, diktatur, barbari, oförmåga till modernisering etc.). Vissa människor tror att kvinnlig könsstympning är en urgammal egyptisk eller afrikansk tradition, men i själva verket handlar det om en universell slavtradition som inte är kopplad till någon specifik ras, hudfärg, land eller kontinent.

BACKLASHEN MOT KVINNORS OCH FATTIGAS RÄTTIGHETER PÅGÅR ÖVERALLT [min kursivering], inte bara i vår arabiska region eller i islamiska länder. Bushadministrationen stöd av den kristna koalitionen i Förenta staterna. De är inte bara motståndare till kvinnors rättigheter utan de lägger skulden för splittrade familjer på kvinnorörelsen. De stödjer vad de kallar ’familjevärderingar’ och flickors ’oskuld’ före äktenskapet. De organiserar nu ’renhetsbaler’, där dubbelmoralen härskar. Fäder tar med sina döttrar till dessa baler för att skydda deras oskuld eller bevara dem [oskulderna!??] för äktenskapet [är inte detta en sorts hederskultur??]. Kyrkorna ordnar inga liknande tillställningar för mödrar och söner.

Hedersbrott är kopplade till oskuld och förekommer inte bara inom den arabiska eller islamiska kulturen. Oskuldsbegreppet är djupt förankrat i judendomen och kristendomen. Exempelvis är jungfru Maria den idealiska modern, och nunnor bär slöja [!!!] /…/ Både slöja och könsstympning betraktas av dessa invandrargruppers politiska och religiösa ledare som en del av den islamiska identiteten, under sken av så kallad kulturrelativism. Detta är ett exempel på hur kvinnor luras och hjärntvättas. Detta händer i Egypten och i många andra länder.

När kvinnor kämpar för sina mänskliga rättigheter under ett kapitalistiskt-patriarkalt system blir de stämplade som förrädare mot sin religion, sitt land, sin kultur, sin autentiska identitet, sin moral, sin kyskhet. Men vi måste fortsätta kämpa, vi bör inte låta oss skrämmas. Vi måste organisera oss globalt och lokalt /…/

Vi upplever nu en backlash mot kvinnors och fattiga människors rättigheter. Globaliseringen och den amerikanska neokolonialismen får allt tydligare effekter i Egypten, där de orsakar växande fattigdom (40 procent av egyptierna lever under fattigdomsstrecket), ökande arbetslöshet och försämringar i hälsovården, utbildningssystemet och medierna samtidigt som de underblåser bakåtsträvande fundamentalistiska religiösa gruppers makt [känner vi inte igen denna trend, fast kanske mildare, än så länge???] /…/

[angående hennes pjäs ’Gud avgår på toppmötet’ för vilken hon 27 februari i år blev anklagad för apostasi och kätteri av den högsta islamiska institutionen i Egypten och i hela den islamska världen:] De flesta regeringar i världen använder sig av dessa gudomliga böcker [bibeln och koranen] för att förtrycka sina befolkningar. Religionen är det politiska systemets tjänare. Den används av mäktiga grupper för att rättfärdiga orättvisa såsom varande en gudomlig ordning. Böckernas Gud avgår i pjäsen när han konfronteras med sina motsägelser och orättvisor.

I takt med att de fundamentalistiska rörelserna har vuxit sig starkare runtom i världen har förtrycket av kvinnor och fattiga ökat. KREATIVT TÄNKANDE FÖRDÖMS EFTERSOM DET BEFRIAR DET BESLÖJADE MEDVETANDET OCH AVSLÖJAR PARADOXER SOM HAR ATT GÖRA MED POLITIK, RELIGION OCH SEX [min kursivering]. När jag promenerade i Kairo och Bryssel i februari 2007 såg jag unga kvinnor iförda slöja som visade upp sina blottade magar och gick klädda i tajta jeans.

Kvinnor är de mest synliga offren för religiösa och politiska motsägelser, de tvingas bära slöja på grund av trycket från religionen och vara nakna på grund av de konsumtionstryck som utövas av den globala marknaden och den så kallade fria marknaden, SOM ÄR DETSAMMA SOM DE MÄKTIGAS FRIHET ATT EXPLOATERA DE SVAGA [min kursivering].”

Ens frihet är den andras ofrihet??? ”Frihet” för en är ofrihet för en annan??? Måste det ena utesluta det andra?? Vilken naturlag säger att det måste vara så?

Nu till artikel av Berit Ås skriven av Ami Lönnroth. Lönnroth skriver om Ås sätt att bete sig i politiken för nästan 30 år sedan, att hon bröt mot de gängse sederna för vad politiker får uttala sig om i medierna när hon beskrev sina upplevelser med sådan passion och ilska i en intervju med Lönnroth då. Den norske ambassadören i Sverige ringde upp Lönnroths chef och hade synpunkter på hennes artikel och att denna redogjorde för vad Ås sagt. Reaktionen visade enligt Lönnroth hur känsligt det manliga etablissemanget var för feministisk kritik, vilket hon anser i sig var intressant.

Nu (för något år sedan?) intervjuade Lönnroth Ås igen, men intervjun blev ideligen avbruten av telefonsamtal till Ås med förfrågningar om föredrag angående härskartekniker. Detta föranleder Lönnroth att fråga Berit Ås:

”HAR VI ÅTER FÅTT ETT SAMHÄLLE DÄR KVINNOR KÄNNER SIG FÖRTRYCKTA? [min kursivering]

Ås svarar med att berätta om sin stora förebild inom socialpsykologin, juden Kurt Lewin som var docent i Berlin men flydde till Amerika 1939 undan nazisterna, en man och forskare vilken enligt Ås hade ett skarpt öga för vad som händer mellan människor. Se här om honom också (bland en massa länkar om honom på Google).

Han gjorde ett väldigt intressant experiment där han lät samma lärare uppföra sig på helt olika sätt i två jämförbara grupper med barn, auktoritärt i den ena och demokratiskt i den andra. Detta kallade han ett ”experiment in social space” (ungefär ”experiment i socialt utrymme”).

”- Den auktoritäre skulle straffa och belöna utan att berätta varför, ge order, inte låta barn bestämma själva. Den demokratiske samarbetade hela tiden. Detta förde till väldigt skilda resultat. Barnen i den auktoritära gruppen skaffade sig snart en syndabock som till slut blev så plågad att han måste flyttas över till den demokratiska gruppen. Med en gång den auktoritäre läraren försvann ut ur rummet började eleverna att bråka, men de demokratiska började samarbeta. Ordet ’vi’ användes tre gånger så ofta i den demokratiska gruppen.

Ett sidospår kanske och kommentar till detta experiment: Detta har jag upplevt i mitt lärarjobb tycker jag för nu snart 15 år sedan (så detta har pågått ett tag även inom skolan). Där jag som utomstående kom in i en enhet (à tre klasser i blandade åldrar, s.k. integrering, av barn i åldrarna 6-10). Denna enhets lärare hade skolpsykologen med sig enligt vad jag uppfattade, så att stökiga barn flyttades till denna enhet. För redan nu började det påstått goda med gränssättning komma… (jag vill bara påpeka att jag reagerade oerhört emot hur de behandlade barnen OCH mot gränssättningspratet. Gränssättning mot vad? För vem? Egentligen? Skylande vad?). En kollega till mig som också kom in utifrån sa till mig:

”Ser du hur elaka barnen är mot varandra??”

Vilket var oerhört befriande att höra då (för vi hade också då en chef med oerhörda problem – och auktoritära drag, i det stålbad som vi då också var inne i med nedskärningar och ifrågasättande av vår verksamhet – inom offentlig sektor till råga på allt)! Att jag inte var ensam om att reagera och ifrågasätta var så oerhört skönt att höra. Kanske såg vi också saker mer just för att vi kom utifrån, men man blir lätt och snabbt hemmablind!!?? Kanske en skyddsmekanism!? För att vi blivit uppfostrade en gång att inte ifrågasätta eller betrakta saker som orätta… (vilket det verkar som om betydligt yngre personer också fått uppleva, att döma av hur de resonerar här och där!!!?? På bloggar, i forum, i kommentarer osv. Så nog finns det fortfarande mycket att göra här, vad gäller hur vi behandlar små barn!!? Mycken upplysning och en massa insikter skulle behövas både här och där och faktiskt överallt, även i experters kretsar).

Och nu har vi till och med fått ministrar som för en sådan politik!!! Utan att det blir mer ramaskri i medier, i samhället osv. än det blir. Skrämmande, oerhört skrämmande och en oerhörd backlash (även på detta område liksom inom andra områden) är min starka och högst personliga åsikt! För 20 år sedan hade dylika tongångar bemötts annorlunda? Fast det finns kanske mycket att säga om hur de var då –också!!?? (då var jag ganska ung och såg mindre?? Jag undrar hur jag skulle ha reagerat då om jag varit den jag är idag?).

Av Lewin lärde sig Ås att se auktoritära beteenden och observera de skamgrepp som utan ord kunde tas på politiska motståndare. Oftast och mest arrogant av män mot kvinnor. Då utvecklade Ås sina härskarstrategier.

Och som svar på Lönnroths fråga ovan:

”Ja, jag tror att vi åter fått ett betydligt mer auktoritärt samhälle. Det bygger på att människor känner sig osäkra och rädda.”

En undersökning av riksdagsmän i Sveriges riksdag visar att många kvinnor känner sig sämre behandlade.

Lönnroth skriver också att man kanske kan förstå att Ås retat gallfeber på många män i politiken – och också en hel del kvinnor som inte uppfattat att kvinnor är diskriminerade eller som tyckt att det varit fel att svara på skamgrepp med skamgrepp.

Apropå att kvinnor förtrycker andra kvinnor säger Ås att hon inte har studerat detta därför att hon tycker att problemet hur män förtrycker kvinnor globalt är stort nog. Vilket inte betyder att det inte finns förtryck i andra konstellationer. Hon säger:

”- Men se på statistiken – på mäns våld mot kvinnor, på en lagstiftning som ger män rättigheter mot kvinnor. Om folk inte kan se hur enormt digert detta problem är jämfört med till exempel några kvinnliga direktörer i företag som tycks förtrycka sina underlydande så är de blinda för vad som pågår runtomkring dem.

– Män har alltid varit väldigt upptagna av maktförhållandet herre och tjänare. Marx talar om kapitalister och arbetare – det var aldrig en kvinnlig arbetare i hans huvud. Du finner hos de manliga filosoferna att de sällan inkluderar kvinnor i sina tankar. DET ÄR ETT KULTURELLT FENOMEN ATT MANNEN UPPFATTAS SOM MÄNNISKAN OCH VI KVINNOR SOM NÅGOT SLAGS BIHANG ELLER ACCESSOARER [min kursivering]. Om inte kvinnor upprätthåller intresset för kvinnor så är det inga män som gör det. Så jag bekymrar mig inte över att jag inte hållit på med mäns makt över män.”

Hon är också kritisk till begreppet genus, hon menar att detta svala uttryck lägger ut dimridåer över det grundläggande problemet: mäns förtryck mot kvinnor som i sin grymmaste och inte alls ovanliga form innebär våld, misshandel och mord.

Ja, som Ali Esbati skrev i Flamman (se bloggen ”Do nothing day”), människor och samhälle ska med våld pressas in i en mall, för att passa teorierna, likt Prokustes säng!!!??? Min fria tolkning av en snabb genomläsning av denna artikel för någon dag sedan, på lånad dator.

Den/det som är för lång/långt hugger man benen av, den/det som är för kort drar man ut… Fast det kan väl gälla alla läror och trosinriktningar, vare sig de gäller politik eller religion?? När de blir extrema och fundamentalistiska… Och det kan ALLA idéer, läror, trosinriktningar bli?

Det ligger en hel del i det Saadawi skrev:

”Kreativt tänkande fördöms eftersom de befriar det beslöjade medvetandet och avslöjar paradoxer som har att göra med politik, religion och sex”!!!???

Nej, får man tänka kreativt och självständigt eller ifrågasätta?? Om teorier verkligen håller vore väl detta inget problem?? Är problemet att de inte håller??? Eller håller ganska dåligt?

Allt som inte går att prata om öppet kan (och borde) man ifrågasätta!? Allt som man bara auktoritärt måste svälja borde man bli oerhört misstänksam emot och ifrågasätta. Allt som man inte kan vara öppen om, deklarera öppet är ifrågasättbart!! Se citaten från Arthur Silbers blogg!!

Kvinnor spelas ut mot kvinnor, och låter sig spelas ut? Människor (som inte befinner sig i toppen) från olika bakgrund likaså! Hindras på det sättet från att verkligen gadda ihop sig och eventuellt ”störta” dem som har makten???

Om barnen bråkar sinsemellan ser man inte vad föräldrarna gör, deras göranden och låtanden!!?? Går även detta igen senare i livet, i relationer mellan vuxna människor? Och på allra högsta nivå ibland?
-//-
Maybe I will write a summary in English about the text above later…