Beteendeterapi i skolan/about behavioral therapy in school...

Fick ett mejltips om denna artikel och loggar in igen för att blogga om detta när jag smält det (har begränsad access till nätet och långsammare uppkoppling nu över helgen).

Om beteendepsykologer i norska skolor, psykiatrisering av norska skolbarn. Jo, detta låter tveksamt!!! Och skrämmande… Manipulering av barn (att bli ”duktiga barn”!!??) Över huvudtaget att elever ska behandlas och troligen också diagnostiseras, av lärare som borde ägna sig åt helt andra saker och som troligen inte heller har kompetens för detta! Säger jag som varande lärare själv… Diagnostisering förekommer redan i olika former (etikettering av elever, kanske i synnerhet de ”besvärliga”, men hur hanterar vi dem? Kanske framförallt genom ökande självkännedom, med allt vad det innebär och allt arbete det kan kräva)…

Och det finns något som heter tystnadsplikt, som jag tror är oerhört viktig att hålla på (även på vuxennivå och på personalnivå). Det där med integritet och respekt. Nu måste jag nästan också leta read på vad vi pratade om under mina pedagogikstudier i Uppsala i mitten av 80-talet, om elevvård… Att det bara är elevvårdsteamet som ska få veta sekretessbelagda saker och att de INTE får föra sitt vetande vidare (detta med att klistra diagnoser, som jag redan skrivit om, som kan bli självuppfyllande och en massa annat).

Jag vill bara tillägga att jag skummat artikeln än så länge!

Däremot tror jag mycket väl att en seende, empatisk och "upplyst, oerhört medveten" lärare, (precis som alla sådana, liknande vuxna omkring barnet) kan betyda oerhört för barn som far illa... Men det är något annat!??

I got a tip about an artcile about behaviral therapy in Norwegian schools... Sounds fairly scary!! Manipulation, brain-washing - can't it become??