Inlägg
Luciano Astudillo tipsade i sitt inlägg ”Håll samtalet levande” om en artikel i DN Kultur av K-G Hammar: ”Humanioran är livsviktig”.
I sin artikel skriver Hammar:
”Samtidigt som samtalet om Livsviktigt! förs vid universitetet funderar
alla på studenternas ’anställningsbarhet’. Helst ska inga kurser ges som inte
kan uppvisa att genomförd utbildning leder till ’anställningsbarhet’. Om den
humanistiska utbildningen och forskningen i vid bemärkelse är grundläggande för
det nödvändiga - livsviktiga! - värdegrundsfrämjande offentliga samtalet, kan
väl detta knappast lämnas åt marknadskrafterna? I en kortsiktig konsumistisk
kultur ter sig detta som förberedelse till socialt självmord. Snarare är det väl
samma tänkande som tillämpas på naturvetenskaplig grundforskning som behövs. Den
ska kunna bedrivas långsiktigt utan tanke på kortsiktiga marknadsfördelar,
åtminstone ser idealbilden så ut! Borde inte ett samhälles humanistiska
värdegrund vara värd ett liknande betraktelsesätt?
Den globala utvecklingen sedd över några generationer framåt i tiden kommer
med all säkerhet att leda till ökad existentiell stress. För att klara den
utmaningen behövs nog mer än marknadsmekanismer. Evolutionärt anses vi vara
utrustade med altruistiska gener som gör att vi kan spränga våra egoistiska
preferenser av släktskapsskäl eller på spelteoretiska grunder (kalkylerad
nytta). Kulturellt är vi bärare av vishetstraditioner som med råge spränger
dessa begränsningar. Det handlar inte om att i det förflutna hitta den röst som
sagt det förblivande ordet för alla tider. Det handlar om att hålla samtalet
levande”.
Vad Hammar är ute efter: att allt ska vara så nyttigt!? Samtidigt var detta något som vi tog upp på jobbet under planeringsdag nyligen, ang. vår fortbildning och kompetensutveckling… En kollega påpekade då att det är viktigt att de kunskaper vi tillägnat oss tas tillvara när vi sedan kommer tillbaka till arbetsplatsen. Och det kan det nog vara litet si och så med...
Fast detta är två olika frågor!? Samtidigt som vi förkovrar oss i sådant som är ”matnyttigt” så behövs även annan förkovran på en annan nivå? Det Hammar kallar att ”hålla samtalet levande”. Det behövs övergripande diskussioner som står över marknad och konsumism. Framförallt behövs detta i framtiden: att man pratar mer om varför vi lever här på jorden…
Och, för att tala i egen sak, så behövs diverse kulturyttringar som inte ger en massa pengar eller är så direkt "matnyttiga" och att människor får möjlighet att vara aktiva utövare och inte bara passiva konsumenter.
Hammar skriver om ”vishetstraditioner”… Ja, sådana kommer att behövas än mer i framtiden?
Oj, detta var inte helt enkelt rent tekniskt att skriva!! Så innehållet blev nog en aning därefter!? :) Men jag lär mig väl efter hand!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar