Forskaren som fångar ohälsa/researcher about bad health…

Jag vill gärna skriva detta inlägg nu, tyckte det fanns en massa intressanta saker i denna artikel som jag läste under Kristi himmelsfärdshelgen, även om jag nu är ganska tom i huvudet efter en hektisk period på jobbet:

I tidskriften Arbetsliv nummer 2 april, 2007 finns en artikel om forskaren inom arbetsvetenskap professor Annika Härenstam. I artikeln står det om Annika som söker balansen i arbetslivet.

Där står om ett arbetsliv som blir allt mindre tryggt och allt mer diffust. Hur påverkar det vår hälsa? De resultat som arbetslivsforskare får fram är ibland allt annat än populära. Och nu lägger ju vår nya regering ner Arbetslivsinstitutet…

Jag tänker på mannen som var chef för ett av våra större nationella företag apropå att vara otydlig eller diffus. Som nybliven chef ville han inte styra sina anställda för mycket och inte tala om vad han själv tyckte och dessutom genomföra nya saker på nolltid. Han gick in i väggen. Plötsligt såg han inga färger eller nyanser i tillvaron.

En gestaltterapeut konstaterade plötsligt när hon lyssnat på denne man ett tag att ju tydligare man är desto mer mothugg riskerar man också att få! Ja, detta att inte vara riktigt tydlig kan vara en försvarsstrategi, mer eller mindre medveten???

”Är man otydlig vet inte folk vad de ska reagera på!”

I slutet av 80-talet ledde Härenstam en stor studie inom kriminalvården. Slutrapport från denna lämnades in 1989 som en doktorsavhandling och denna orsakade stor uppståndelse.

"Resultaten innebar hård kritik mot organisationen och ledningssystemen inom kriminalvården.

- Jag visade att det var hierarkiskt, rådde envägskommunikation och var lågt i tak inom kriminalvården. Vårdarna mådde dåligt, men var fångade i systemet och fick inte utrymme att göra något annat än ett passivt bevakningsjobb.

Den ’Härenstamska utredningen’ fick stor betydelse inom kriminalvården, även om 90-talets nedskärningar satte käppar i hjulet för föränd­ringsarbetet.”

Så småningom kom hon att samarbeta med forskaren Töres Teorell och hamnade på Arbetslivsinstitutet 2000. Och genomförde i denna veva Stockholms läns första arbetsmiljöundersökning om hur folk mådde på jobbet. Efter denna har nya undersökningsmetoder börjat utvecklat som är mindre föråldrade och mer anpassade till dagens arbetsliv:

”…anpassade till att fånga industriarbetets villkor och livslåga anställningar, fasta tider och roller som gjorde att folk kunde planera sina liv.”

Ja, dagens människor lever i en mycket mer komplex tillvaro. Vilken ställer helt andra krav på oss och som vi måste kunna hantera och få hjälp att hantera och som forskningen måste ta hänsyn till!? Och man kan inte bara lägga ansvaret på den enskilda individens axlar skriver Owe Wikström i båda sina böcker ”Långsamhetens lov” och ”Sonjas godhet”.

”Ett fel med dagens arbetsliv är att många ’jobbar som galningar för att det är så kul’, menar hon. Det var extra tydligt före IT-bubblan, då också många gick in i väggen.”

Ja, det som av vissa kommit att kallas honungsfällan?

”- Vi lärde oss en del och börjar bli lite klokare, även cheferna. De ringer mig i dag och undrar hur de ska få sina anställda att jobba mindre! Vi måste inse våra begränsningar och lära oss planera för ett längre tidsperspektiv än bara nu.

Men det är svårt när gränserna mellan arbete och fritid suddas ut och vi verkar i ett arbetsliv och samhälle där nästan 24-timmarstillgänglighet blivit norm. Eftersom svenska arbetsplatser är så icke-hierarkiska tar den enskilde medarbetaren ofta för stort ansvar”.

Men det innebär ju inte att vi måste börja rekrytera ”starka ledare”!? Men väl vara medvetna om problemet och prata öppet om det…

”- Vi är för plikttrogna och tar för stort ansvar. Kanske krävs det tydligare gränser. Var börjar och slutar mitt arbetsåtagande? Det skulle göra folk friskare, säger Annika, som nämner att hon mött en sjuksköterska som handlade åt patienten på fritiden.

De ökade frihetsstrukturerna i arbetslivet har lurat oss att tro att vi har mer frihet än vi fak­tiskt har. På något sätt styrs vi ändå, men hur? Det måste synliggöras bättre.”

//

A trial to translate the essence of the article I refer to above, to give a picture hopefully about our work life here. I am abolsutely not an expert, and this is from my very personal view and experiences of work since fairly many years. I am very interested in this topic though:

This article is about a Swedish researcher, professor Annika Härenstam, about work environment in Sweden, working at the Arbetslivsinstitutet which is closing July 1, 2007, something our new government (since September 2007) has decided.

Her interest and work in this subject started with an investigation and a research rapport in the treatment of offenders, which was finished in 1989. It awoke a hot debate. The critic against the organisation and the leading systems, which she found very hierarchal and that the communication only came from one part (one-way communication, not mutual) was fairly harsh. They found that the caretakers didn’t feel well and felt caught in the system and was reduced to a passive guard or custody job. Non-creatively!?

These findings got a lot of significance, was important, in work in offenders treatment here, but in the following decade we had the steal-bath here in economy…

After this report she started to work with a well-known researcher here Töres Teorell and they did an investigation on how people in Stockholm felt at work… The results was published 2000. But during this investigation or after it, when they evaluated the results, they realized that the tools they were using and had used so far was too old and not appropriate for the new work-life, had been adequate during the industrial era, for people working in industry, at the same work-place maybe a whole life (having permanent appointments), working on permanent time, and thus could plan their lives in an extent which people today can't. Yes, we have an entirely different work-life today!! With project-jobs, demands of being flexible (and overly flexible!?)…

And yes, today’s lives and work-lives are much more complex than even our parents’ lives and work-lives was, yes, even more complex than when I started to work!? We really have to take this into consideration, and not only we as individuals but the whole society, at work-places, in research etc should.

She thinks that what is wrong many times, too many times, in today’s work life is that people work like mad, because it is so fun (the honey-trap)! And during the IT-bubble (as we call it) many got “out-burnt”.

“We need to realize our limitations”, she says, “and plan more on long perspective (not easy in many branches though?)”.

“We are too dutiful and take too much responsibility” she also says.

We have difficulties to separate work and leisure time in the 24-hour society we live in…

On Swedish work-places we have a lot of so called freedom… But she thinks this can fool us to believe we have more freedom than we actually have. Yes, and I think this can be misused too… You are given responsibilities that shouldn’t be yours and tasks are delegated quite indistinctly… By weak bosses.

We are governed anyhow, but the problem is to sse these mechanisms, to be able to handle them and maybe work on them and even avoid them, which probably would be good for many?

Our work-life has become much more insecure and diffuse, and this is problematic, and frankly I think can be misused… But the solution isn't strong bosses I think...

I came to think about a Gestalt-group I joined 1998 (in four meetings over half a year)... There was a man head for a national company here in this group (and in fact almost all, expect I had been bosses on different levels, so they really had problems strikes me now again...). He had gone "into the wall". Lost his color-seeing he said.

When he got this job he decided to hold what he thought for himself, he didn't want to steer his employees. The therapist suddenly said after having listened to him for a while something in the style:

"The more plain your are the greater the risk you are met with opposition!"

And:

"If you are indistinct people don't know what to react on!"

So, yes, you can use this as a defence or protection strategy, wheather it is conscious or unconscious... And this tendency we perhaps suffer from many, maybe all, of us more or less in different circumstances!?

-//-

Oh, now a cup of tea and something to it… Hurray! Things are prepared for the “piano-relay race” at town tomorrow at 10.30, near an outdoor café - if it isn’t raining. With ice-cream to each pupil in the middle of playing! So home to change cloths and the confirmation of my nephew… A car-tour on nearly one hour...

Have bought him a present after I finished work and had eaten lunch and also bought flowers to one of my many sisters and her “husband” both celebrating even (?) birthdays this spring… Hanging flower baskets with red geranium, hanging geranium...

Another English word of today "geranium" which we call pelargon, but some say geranium here too when I think of it!?

-//-

Addition at 20,04:

Found this: “McDonald’s Begins McJob Petition”.

“Fast-food giant McDonald’s has launched a petition to get the dictionary definition of a McJob changed.

The Oxford English Dictionary currently describes a McJob as “an unstimulating low-paid job with few prospects”.

McDonald’s says this definition is now “out of date and insulting”, and claims a survey found that 69% of the UK population agree it needs updating.

The campaign by the firm’s UK arm is backed by the government’s skills envoy and former CBI boss Sir Digby Jones.”