Standardisering och kreativitet...

[Uppdaterad 16 och 19 november i slutet av postningen]. Om man följer en standardiserad mall för undervisningen är det inte risk att man dödar kreativiteten? Se artikeln ”Kritik mot skolan möter motstånd.”

Läs i artikeln ovan ur ”Skolvärlden” om amerikanska lärare som bland annat anser att de idag undervisar för test mer än tidigare, något de inte anser vara bra. Ja, skolan är och borde vara så mycket mer.

Klicka på bilderna för att göra dem större. Se tidigare inlägg "No child left behind?"

Skolforskarna Gerd och Gerhard Arfwedson (bland andra?) menar att alla har en åsikt om skolan, naturligtvis, men man har vanligtvis bara sett en oerhört begränsad del av skolans värld och hur villkoren för skolan är på olika ställen i landet, beroende på var den ligger, vad för slags upptagningsområde den har osv. Men vi bör sträva efter att skapa en likvärdig skola, en skola för ALLA barn, där barnen får utveckla sina hela jag. Och inte bara huvudet (det var det där med "empathy deficit" eller "empatiunderskott"...).

Om deras bok ”Didaktik för lärare. En bok om lärares yrke i teori och praktik” * kan man läsa:

”Denna bok behandlar den breda didaktiska problematik, som på olika sätt påverkar lärares arbete i deras yrkesvardag. De didaktiska problemen beskrivs som historiskt formade, komplexa och kontextbundna, vilket bl.a. innebär att författarna inte tror på patentlösningar. Skolans problematik är mångsidig och motsägelsefull, och dagligen utförs i våra skolor ett enormt och framgångsrikt arbete i en verklighet där allmängiltiga problemlösningar nästan alltid saknas. Undervisningens teorier, ideologier och innehåll diskuteras i boken, i ett internationellt perspektiv och i ljuset av den praktiska undervisningens villkor./…/

Detta är en klargörande bok - inte bara för lärare och blivande lärare, utan också för skolpolitiker och skoladministratörer. Även föräldrar och andra med intresse för undervisning kan här hitta spännande infallsvinklar på skola och undervisning.”

Och man kan fråga sig hur insatta (eller förmögna att med inlevelse sätta sig in) dessa författare, Monika Renstig, Anders Morin (se också här och här om Anders Morin) och Stefan Fölster (se också här om Fölster), egentligen är? De kanske skulle starta med att läsa bland annat denna bok?

* Gerd och Gerhard Arfwedson skriver i förordet till den andra upplagan 2002 på sidan 13:

"...vi nu ännu starkare känner oss föranledda att i denna andra upplaga av oken understryka komplexiteten och osäkerheten i all undervisning, liksom kontextens - dvs. sammanhangets, helhetens - betydelse för lärares och elevers handlingsval. Det betyder också att vi fortsätter göra motstånd mot alla försök till förenklade och reduktionistiska utsnitt i form av ensidig betoning av någon enstaka faktor – liksom mot ogrundat generaliserande påståenden.”

Vadå, sätta sig in i den enorma mängden forskning på området som finns? Eller inhämta fakta från dem som verkligen är insatta? Eller från skolverkligheten, dvs. till exempel att stå där som lärare inför en klass.

Mina kursiveringar i texten ovan.

Tillägg 16 november: Yngre manlig, halvtidssjukskriven kollega reflekterade över Försäkringskassan och dess handläggare, och undrade om de inte de empatiska riskerar att slås ut och vi får de kanske känslokallaste kvar i den miljö som de verkat i en lång tid (slutet är mitt tillägg). Något faktiskt forskarna Christina Maslach och Michael P. Leiter skriver om i sin bok "Sanningen om utbrändhet. Hur jobbet förorsakar personlig stress och vad man göra åt det" (Natur och kultur, 1999). De menade slimningen av företag och arbetsplatser riskerar innebära dränering på dess bästa personal, dvs. den kunnigaste och mest medkännande. Och Lena Nevander Friström skriver att en annan effekt av långvarig stress kan bli cynism, som i värsta fall kan likna psykopati. Se till exempel hennes bok "Fångad av arbete - om arbetsnarkomani och behovet av balans" (Natur och kultur, 1999). Men i vilken kategori vi hamnar beror förmodligen på ganska komplexa sammanhang. Och så var det det där med tillbakalutad likgiltighet (eller likgiltighet som dolt våld).

Men professorn i statskunskap Erik Amnå anser att ”Medborgarna – bättre än ryktet. De flesta är beredda att gripa in och delta när det behövs.”:

”Få är genuint passiva och det är detta som kännetecknar skandinavisk demokrati. Framåtlutade står de flesta beredda att gripa in och delta aktivt när de behövs; de står stand-by. Vid behov öppnar de nya kanaler till de folkvalda genom att utnyttja demokratins, utbildningssamhällets och teknologins framgångar för sina syften.”

Tillägg 19 november: Se ”Vad hände med det livslånga lärandet?”