Alliansens skolpolitik: det stora återtåget eller om vikten av bland annat kreativa uttryck i skolan...

klicka på bilderna för att göra dem större.

Ja, alla barn behöver undervisning i konstuttryck av olika slag, från första början. Och det är inte bara barn i behov av särskilt stöd, utan barn med särskilda begåvningar som behöver få bredda sina möjligheter.

Läs om John Dewey och om Utep eller Institutionen för utbildningsvetenskap med inriktning mot tekniska, estetiska och praktiska kunskapstraditioner. Samt om The Wow-factor. På den senare sidan kan man bland annat läsa:

”The Wow Factor - framgångsfaktorer i skolans kulturundervisning som leder till innovationer och nya former av lärande, av Anne Bamford. Satsa på estetiska ämnen och utveckla hela skolan.

’Barn som håller på med konst i någon form får ett bättre kritiskt tänkande. De blir bättre på att samarbeta. De blir mer positiva till skolan och sitt eget lärande, helt enkelt för att de tycker om att vara i skolan.’ Det var ett tydligt budskap från Anne Bamford på konferensen Kreativt lärande den 28 september.”

Om boken ”The wow factor: global research compendium on the impact of the arts in education.”

Läs ur boken.

Och “Alliansens skolpolitik – Det stora återtåget”:

”…inget av de borgerliga partierna hade presenterat några mer djupgående tankar kring synen på vad som är bildning och en bra utbildning innan de kom i regeringsställning. Det upptäckte den kritiska utbildningstidskriften Krut som försökte göra en sammanställning förra året. Men resultatet var tunt, redaktionen hade svårt att dra några generella slutsatser av vad de med mycket möda lyckades gräva fram.

– Vi kallar honom lite skämtsamt för 'tillbaka 50 år i tiden', säger Christer Wigerfeldt, frilansjournalist som sitter i redaktionen för Krut, och syftar då på den nye skolministern.

Han beskriver Jan Björklund som en man som vill styra skolan efter vissa principer och som inte lyssnar inåt i skolsystemet, på lärarna och andra som vet hur det fungerar.

– Han ser kunskap som något som kan naglas fast och mätas. Men det går inte att lägga fast vad som är god kunskap. Möjligen gick det på 50-talet men inte idag, i en allt mer global tid. Frågan han borde ställa sig är: Hur ska eleverna kunna möta en framtid som är mer öppen än någonsin där allt förändras snabbare och snabbare?

Rosanna Dinamarca som sitter i riksdagens utbildningsutskott för vänsterpartiet dömer ut den nya regeringens skolpolitik:

– En tydlig klasspolitik som bara befäster skillnaderna.

Hon ser hur alliansens politik bara gynnar de duktiga eleverna vars föräldrar har en god utbildning.

– Barn som det går dåligt för i skolan tjänar ingenting på att det är nationella prov redan i trean eller att de får betyg i ordning och uppförande.

Men frågan är om ens borgarnas egna barn har något att vinna på en sådan här skola. Det tror i alla fall inte Christer Wigerfeldt, som talar om en skola som bara skapar förlorare, där ingen egentligen får med sig det han eller hon behöver i livet./…/

Nu kan man förstås gradera vad som är bra och dåligt på olika sätt. Men det handlar enligt Anne Bamford inte bara om att fånga in om eleverna har skaffat sig tillräcklig mängd kunskap. Viktigare ändå är att skolsystemet skapar kreativa individer, och att den skapande processen i sig gör att de också lär sig saker. Fast på ett mer djupgående sätt. De förstår vad de lär sig.

Anne Bamford är egentligen specialiserad på bilden i undervisningen. Hon menar att alltför mycket av undervisningen fokuseras på det rent verbala. Barnets sätt att uttrycka sig kreativt i bilder och symboler smulas successivt sönder av den traditionella undervisningen. De blir av med en läsart, att läsa bilden, vilket betyder att kunna associera och tolka även det som är mångtydigt och kanske mer handlar om känsla än intellekt./…/

De länder som stod ut som särskilt bra i norra Europa var Finland och Norge. Sverige låg i ett slags mittfält. Men klart sämst i Skandinavien ansågs något oväntat Danmark. Enligt Anne Bamford har det danska systemet gått i riktning mot att bli mer och mer konservativt på senare år, i akt och mening att förbättra elevernas studieresultat. Men resultaten imponerar inte.

– Eleverna lär sig inte tillräckligt av kritiskt tänkande, och de uppmuntras inte i sin kreativa utveckling./…/

Det finns förmodligen sprickor i den borgerliga muren. Men alliansen kämpar hårt för att de inte ska märkas i den här frågan som i alla andra frågor. Kristdemokraten Ulla-Britt Haglund, som satt i riksdagen fram till 2002, skriver i Göteborgsposten:

'Men det känns emot alla utvecklingstankar att läsa Björklunds pressmeddelanden som ofta inleds med avskaffa och stoppa, återinföra och återupprätta.'

Hennes slutsats är att Björklund borde sparkas som ledare för alliansens skolpolitik. Det är det få borgerliga politiker som vågar säga offentligt. Men det borde rimligen finnas även folkpartister som undrar var den klassiska liberala tanken på individens val tog vägen i alliansens skolpolitik.

Vad tycker då näringslivet? Inte så mycket, än så länge. Men Svenskt näringsliv har faktiskt kritiserat tanken på att kärnämnena prioriteras bort på vissa praktiska gymnasielinjer (även om det även hörs positiva röster om den planerade lärlingsutbildningen). Kunskap i kärnämnena behövs överallt på arbetsmarknaden numera, menar Svenskt näringsliv.

– Det ställs högre krav numera, säger Rosanna Dinamarca och berättar om hennes föräldrar som kunde börja arbeta direkt på Saab när de kom till Trollhättan från Chile. Idag klarar sig ingen utan till exempel engelska och ofta krävs betydligt mer teoretiska kunskaper även för vanliga industrijobb.

I december presenterade bland annat Svenskt näringsliv och Myndigheten för skolutveckling en undersökning där man tillfrågat 2 500 personer i olika intressegrupper om deras syn på skolan. De som var mest missnöjda var näringslivsföreträdarna, och deras huvudkritik handlade om att undervisningen har ett alltför snävt svenskt perspektiv och inte utbildar för en globaliserad värld.

– Vi måste stärka vår konkurrenskraft – så att våra barn klarar sig på en framtida global arbetsmarknad, påpekade Svenskt näringslivs vice ordförande Signhild Arnegård Hansen.
Skolpersonal och skolledare såg snarare integrationsfrågorna som det stora problemet. Också det en effekt av en globaliserad värld. Den borgerliga alliansen verkar inte ta någon av dessa frågeställningar på allvar.

Vi har alltså en regering som säger att de bedriver en 'politik för jobben'. Men morgondagens arbetskraft sitter i dagens skolbänkar, arbetsmarknadspolitiken börjar där. Frågan är om de som kommer ut ur skolan efter elva, tolv år i alliansens skola har fått med sig det som behövs för att få och behålla jobben.”