Morgonfundering om svininfluensa och privatisering...

Jo, Göran Greider har rätt; om vi hade haft en rödgön folkhälsominister i det vaccineringskaos vi nu har så skulle det varit BRASKANDE rubriker i vår media (som till största delen är nyliberal) och pratats BETYDLIGT mer om det, och på ett förmodligen helt annorlunda sätt än som nu sker - även i SVT!

Min pojkvän i USA sa att han inte ens vet var han kan gå och vaccinera sig. Hans hus- eller familjeläkare har flyttat sin mottagning och han vet inte vart.

Hur blir hanteringen av sådana här stora saker om vi får allt fler privata mottagningar?

Blir det än mer sortering, så att de med status går ännu mer före dem med ingen status? Att de starka (röst- och resursmässigt) går före? Och att män går före kvinnor?

Jag bara undrar…

Och i det landsting jag tillhör ska vi nu få vårdval. Jag blir bara så trött. Nu ska här tvångsväljas igen. Eller inte väljas alls. Vad är ”frihet” egentligen?

Ledningen i mitt landsting har vissa minimikrav på dem som vill etablera vårdcentraler och det är ju bra. Men högern har nu opponerat sig emot detta, för tänkbara nyetablerare vill inte erbjuda alla dessa olika saker.

Har effektiviteten blivit bättre på grund av alla nyordningar inom skola, vård och omsorg? Har servicen blivit bättre än den var? Prioriteras verkligen de ”duktigaste”? Var det omöjligt att vidta förändringar och förbättringar i den skola, vård och omsorg som redan existerade?Borde man ha försökt det först? Måste man riva upp allt? Vad har detta kostat för människor verksamma där? Har det gynnat de duktigaste och mest kompetenta?

Man har ändrat och omorganiserat för ändringens och omorganisationens skull. Utan att klart kunna redogöra för varför, från vilket och till vad? Över huvudet på folk på golvet.

Forskarna Christina Maslach och Michael P. Leiter menade (se deras bok ”Sanningen om utbrändhet”*) att motsatsen varit fallet i USA och Kanada: dvs. företag och arbetsplatser har snarare dränerats på sitt bästa folk, för de har blivit utbrända, om de nu inte innan dess lyckats etablera ett eget företag. Men att försörja sig i ett eget företag i samma bransch som man jobbat i innebar då när de skrev sin bok ett rejält avbräck vad gäller inkomster. Dvs. att man måste leva på kanske existensminimum (men somliga ansåg det värt det?).

Och förutsättningar där har nog inte blivit bättre.

Ja, missbedömer socialdemokratin medelklassen? Se Motvallsbloggen.

Har just vid morgonfika suttit och diskuterat samhället, politik, arbetsplatser och företag med min yngsta bror, som är civilingenjör, egen företagare som konsult inom elektronik (tror jag). Och det verkar inte vara ett spår bättre inom privata företag. Strebrar där plockar russinen ur kakan.

Vi har viss insyn i hur det är inom djurskydd, agronomi, socialvård/tjänst, skola, kyrka - och överallt verkar det vara rörigt. Och ha blivit allt mer rörigt med åren. Vad är kostnaderna för detta? Är detta samhällsekonomiskt eller samhällseffektivt? Är medicinen att privatisera ännu mer? Vad kan denna allt större privatisering leda till? Till allt större segregering och uppdelning - och utslagning? Och vad leder denna i sin tur till?

Vi får ett samhälle med allt större klyftor mellan människor? Är det samhällsekonomiskt?

Se tidigare inlägg om social ojämlikhet i olika avseenden och resultaten av denna.

* ”Christina Maslachs förra bok, Utbränd, handlade om utbrändhet i vård- och serviceyrken, där fenomenet länge varit ett allvarligt problem. Idag är det ett växande problem inom allt fler andra yrken. Orsakerna till detta är dagens kärvare ekonomiska klimat med företagsnedskärningar, omorganisationer och krav på ökad effektivitet. Upplevelser av utbrändhet är så vanliga i arbetslivet idag att man närmast kan tala om en epidemi. Anställda på alla nivåer, tjänstemän såväl som kollektivanställda, känner sig sönderstressade, osäkra, missförstådda, underskattade och alienerade på sina arbetsplatser. Vad kan man då göra för att motverka detta?

I denna annorlunda och viktiga bok avslöjas den vanliga myten att det är den anställde som lider av utbrändhet som själv är orsaken till sin trötthet, ilska och frustration. I Sanningen om utbrändhet visas tydligt att ansvaret oftast ligger i själva organisationen. Utbrändhet är ett symtom på betydande brister i organisationens sätt att fungera och säger mer om arbetsplatsen än om de anställda.

Boken vänder sig såväl till anställda som till chefer och företagsledare och visar hur man kan beskriva, förutsäga och avhjälpa problemet med utbrändhet. Här presenteras olika förslag till strategier för kampen mot företagens underliggande problem som ju ofta är den verkliga orsaken till utbrändhet. De organisationsförändringar som behövs kommer inte bara att avhjälpa det här problemet utan också att medföra ökad lönsamhet. Det är ju endast engagerade och hängivna anställda som fungerar bra och är produktiva på lång sikt.”