fredag 12 juni 2009

Mänskliga och fackliga rättigheter, ökande klassklyftor och mer om sämre hälsa i länder där ojämlikheten är störst...

Ja, är vi på väg dit? Mot ett land med mer och mer växande klasskillnader. Vad innebär detta för hälsan inte bara hos dem som har det sämst ställt, utan också hos dem som har det bäst ställt? Och vad slags samhällsklimat skapas? Ett med mer och mer brottslighet också? Gynnar detta någon enda av oss?

I artikeln “Finanskrisen ett hot mot mänskliga rättigheter i arbetslivet” kan man läsa:

I går publicerades den årliga rapporten Kränkningar av fackliga rättigheter, som granskar förhållanden på arbetsmarknaden världen över. Årets rapport berättar om tiotusentals fall av kränkningar i alla världsdelar.

Den globala finanskrisen, som redan har lett till kraftigt ökad arbetslöshet världen över, kommer med största sannolikhet att förvärra situationen ytterligare.


När arbetstagarna tvingas slåss om jobben blir det än farligare att kräva respekt för de fackliga rättigheterna och oseriösa arbetsgivare dumpar priset för arbete.


Hot, avskedanden, fängslanden, tortyr, sexuella trakasserier och till och med mord är fortfarande den hemska vardagen för många arbetstagare och fackligt aktiva. “

Se också “Bygg bort högerpopulismen” av Ulf Lundén:

Partiet håller sig med en märklig blandning av värdekonservativt moraliskt tankegods och en nostalgisk bild av ett förlorat folkhem.

Slå samman en kristdemokrat, gammelmoderat och en nationalromantisk socialdemokrat, då har du skapat en Sverigedemokrat./.../

Allt handlar i grunden om ökade klassklyftor, en vit etnisk medelklass som sedan länge flyttat från miljonprogrammen i förstäderna och skapat sina egna autonoma världar med privatskolor, barnflickor, städare och som med förakt vänt en vit underklass ryggen.


Det handlar även om en nedmonterad välfärdsstat och en politisk svaghet som inte längre orkar göra en endaste solidarisk armhävning värd namnet. Detta är en av de värsta effekterna av ett individualiserat och privatiserat samhälle.


Alla etablerade partier har sedan länge medverkat till denna utveckling.


Sverigedemokraterna är skickliga på att lägga vantarna på den hopplöshet och vanmakt som redan har uppstått./.../


Högerpopulismen och främlingsfientligheten är här för att stanna. Hur stort partiet kommer att bli beror på om vi skall fortsätta hålla oss till en liberal syn på samhället.


Vi måste börja tala om klassmotsättningar på nytt. Det gör varken de borgerliga partierna eller högerpopulisterna.


I ett jämlikt välfärdssamhälle finns ingen grogrund för någon större främlingsskräck.”


I insändaren “Sådan är kapitalismen” från 26 maj kan vi läsa:


Till detta kommer fortsatt nedrustning av vår välfärd, en skola för alla, omsorg för långtidssjuka, handikappade och äldre.


De som kommer att klara sig är dom som genom en god ekonomi kan låta sina barn gå i så kallade elitskolor eller köpa sig dyra försäkringar och gå före i sjukhusköerna, eller se till att man kan få åldringsvården och boendet i privat regi.


Hur kan man ändra på det här?


Rösta inte på ett borgerligt parti. Varken i EU-valet eller 2010.”


Göran Greider skriver i ledaren ”Under hans tid dog socialliberalismen”:


Under Leijonborgs tid dog mycket av de bästa socialliberala traditionerna, även om det skulle bli Jan Björklund som fullbordade verket till hundra procent.”


Ja vadå liberalernas idéer om frihet?


Samt i ”Indianerna utmanar Reinfeldt":


Men mänskliga rättigheter och hänsyn till ursprungsbefolkningen har idag låg prioritet i EU:s förhandlingar.”


Se tidigare inlägg ”Ge akt på inkomstklyftorna...":


...ojämlikhet i inkomst i samhället undergräver hälsan och välmåendet hos dess medlemmar. Och inte bara hos de minst lyckosamma.


I en Sunday Times recension av boken summerar John Carey argumenten:


'Det är inte bara de fattiga som lider av effekterna av ojämlikhet, utan majoriteten av befolkningen /.../ En förklaring /.../ är att ojämlikhet ökar stressen rätt igenom samhället, inte bara bland de minst gynnade.”

torsdag 11 juni 2009

Seminarium om det goda samhället – i London...

Om ”Konferens 2009: Ingen väg tillbaka – visioner, politik och kampanjer för det goda samhället”:


”Varför ingen väg tillbaka?


Detta års Compasskonferens [i London] har ett tema som bygger på bildandet av nya politiska och ekonomiska uppgörelser för det tjugonde århundradet.


Konsensus om frimarknadsekonomi, under de tre årtionden som passerat, faller sönder omkring oss. Vi lever i nya tider som kräver radikalt andra lösningar.


Det neoliberala tänkandet som dominerade den industriella världen i nära trettio år har lett till en finansiell kris som i sin tur orsakade den globala nedgången – och idéer som en gång hotade bli reservat för en vänstersympatiserande minoritet är nu i centrum för världsvid debatt.


Att tala om förnyad demokrati, jämlikhet, rättvisa, kontroll av marknader och uthållig miljö reflekterar nu inte bara ambitionerna (längtan) utan det objektiva intresset hos allmänheten.


Huvudsyftet med detta evenemang är att göra upp med (???) att det inte kan bli någon väg tillbaka till de misslyckade idéerna i konsensus om fri marknad.


Med över 1000 deltagare kommer detta att bli det största 'Ingen-väg-tillbaka-evenemanget' för i år, där en koalition för förändring kommer att samlas för att diskutera och debattera idéerna, politik och kampanjer som behövs för att bygga det goda samhället.”


Kahtryn Busby på Equality trust bloggen uppmanar människor att deltaga i seminarium med Richard Wilkinson och Kate Pickett om ”Att halvera ojämlikheten för uthålligt välmående: seminarium och debatt.”


Läs också artiklarna ”En buffert för krisen” och ”Ny vår för välfärden” ur tidningen ”Tvärdrag – ung socialdemokratisk debatt.”


Se också tidigare inlägg om att mer jämlika samhällen nästan alltid är bäst för hälsan - för ALLA människor som lever och verkar i dessa (inte bara fattiga, utan också rika), med länkar till fler inlägg, artiklar osv.

onsdag 10 juni 2009

Totalvrickade politiker...

Smile ur Moderna tider.

Smile

Smile tho' your heart is aching,

Smile even tho' it's breaking,
When there are clouds in the sky
You'll get by,

If you smile
thro' your fear and sorrow,
Smile and maybe tomorrow,
You'll see the sun come shin-ing thro' for you

Light up your face with gladness,
Hide ev-'ry trace of sadness,
Al -'tho a tear may be ever so near,

That's the time,
You must keep on trying,
Smile, what's the use of crying,
You'll find that life is still worth-while,

If you just smile,


[Lätt redigerad 11 juni]. Hur ska man motivera politiker och göra dem effektivare? Genom att införa bonus? Jag vet inte vad jag ska säga... Blir bara så matt.

Jag har just sett (hört!!! :)) Josefin Brink och Filippa Reinfeldt debattera i nyheterna i SVT om bonuslön för läkare. Men var tvungen att slå av TV:n för jag orkade bara inte höra på en av debattörerna.

Sökte på nätet och hittade detta väldigt bra inlägg om bonuslön för läkare på bloggen David Gottlieb, i ett inägg med titeln "Ny gren till sommar OS 2012 – Patienter/timme" illustrerat med en bild ur filmen Moderna tider med Charlie Chaplin stående vid löpande bandet.

Ja, hur blir det med vårdeffektivteten i längden? Med patienter som kanske återkommer, kanske inte bara en gång utan flera, till vårdcentralen för att de inte fått tillräckligt med hjälp och tid kanske varken första eller andra gången? Men läkaren får bonus - i alla fall.

Läs inte minst kommentarerna till detta inlägg (de dåliga läkarna blir de bättre av ett bonussystem kan undras? Och de "bättre" - vad händer med dem? Se också detta inlägg om hög respektive låg löns motiverande effekt för ens arbetsprestation och motivation).

Kan detta i slutänden istället leda till dyrare sjukvård och mindre effektiv sjukvård för att patienter kommer tillbaka därför att de inte fick den hjälp de behövde? Kan läkare (och sjukvårdspersonal motiveras och premieras på andra sätt?? Och är det bara en massa pengar som driver människor? Och vad säger forskarna Christina Maslach och Michael P. Leiter om arbetsmiljö och utbränning?).

Och som David Gottlieb skriver:
"Frågan man direkt ställer sig är: behövs Leon Sylverberg? Om han som chef inte kan motivera sina medarbetare [!!!!] kanske det räcker med att byta ut honom.

Att just läkarna behöver mer pengar inom sjukvården har väl inte riktigt framkommit tidigare som ett stort och angeläget problem.


Möjligen kunde man från ledningshåll fundera över möjligheten att sänka lönen för läkare som är för lågproduktiva.


Men om man nu ska hålla sig fast vid bonuslön till läkare så borde man kanske också i rättvisans namn göra dem skadeståndsskyldiga när de gör fel."
Ja, vad är produktivitet och effektivitet i vården?

Och, ja, rätten att göra dem skadeståndsskyldiga borde finnas (det amerikanska systemet!!!??? Och vad har DET fört med sig?)

Och apropå HSAN (Hälso- och sjukvårdes ansvarsnämnd) hittade jag denna artikel. Där kan man bland annat läsa:

"En HSAN-anmälan leder till en antagonistisk låsning av relationen mellan yrkesutövaren och patienten i stället för att leda till en förbättring. Patienter som anmäler en vårdgivare riskerar även att bli utestängda från en hel klinik [13, 14]. Huvudmännens och tillsynsmyndigheternas godkännande av ett sådant oetiskt förfarande gör i praktiken patienten rättslös.

Bestraffning har sin självklara plats när det gäller att hantera just sådana etiska fel. HSAN bör aldrig tillåta att individer missbrukar sin förtroendeställning inom vårdyrket. Sekretessbrott, förfalskande av dokumentation, bristande rutiner för inhämtning av informerat samtycke och bristande respekt för patientens rättigheter skadar hela yrkeskårernas anseende och får aldrig tolereras.

Idag passerar både sekretessbrott och upprepad journalmisskötsel HSAN oanmärkta (t ex 2005/2776:A1, 2005/2095: A1 och 2006/3473:A1). Därmed fungerar inte HSAN som den starka och handlingskraftiga garant för god etik inom vården som patienterna efterfrågar. Samtidigt avskräcker man vårdpersonal från att agera uppriktigt när fel begåtts. Som HSANs före detta chef Anita Werner påpekar är tiden mogen för en översyn av det medicinska påföljdssystemet i sin helhet [1]."

Är det vårdval som bör vara i fokus för politikerna??? Hur sköter de sina jobb? Hur kompetenta och "effektiva" är de?

Och det där med "Lyckade privatiseringar"...

Och vad sysslar socialdemokraterna med??? Ur recensionen "Sosse - men hur länge till? av Ulf Lundén:

"De socialdemokratiska partierna i Europa upplever sin största förtroendekris. Detta sker paradoxalt nog när världskapitalismen på nytt sänkt ned nationer och medborgare i ett stålbad av hårda offentliga besparingar och massarbetslöshet.


Det borgerliga passiva pladdret om tryggad välfärd ekar tunt och bland stora väljargrupper råder ett fullständigt ointresse för partipolitik. Över hälften av alla väljare i Sverige struntade i EU-valet och blev därmed det enskilt största partiet. Vid förra riksdagsvalet 2006 var soffliggarpartiet det tredje största i Sverige, 18 procent.


Ett stort och snart oöverblickbart politiskt mittfält har dessutom öppnat dörrarna på vid gavel för en framstormande avgrundshöger/.../

Det beror på att arbetarrörelsens ledande politiska företrädare har, med några få undantag, sedan länge rört sig mot en liberal utgångspunkt. Det har skett såväl i Sverige som övriga Europa.


Resultatet har lett till en grå kamrerspolitik utan idétradition och visioner. En tyst överenskommelse om att kapitalismen är en historisk vinnare.


Förr betydde reformer att vi solidariskt skulle förbättra levnadsvillkoren för många människor. Nu är reform lika med rotavdrag för villarenoveringar/.../


Det är dags för socialdemokratin att återta sin roll som ett samhällskritiskt alternativ. Vi måste på nytt prata om grundläggande ideologiska skillnader och inte tävla om att pynta och inreda det borgerliga vardagsrummet./...


Det handlar om att minska klasskillnaderna. Inkomstskillnaderna är i dag större än på 30 år.


Daniel Suhonen, till vardags redaktör för tidskriften Tvärdrag, skriver insiktsfullt om välfärdsstatens betydelse för att hålla ihop ett samhälle och dess medborgare. Det fanns en väl fungerande kompromiss mellan arbetare, lägre tjänstemän och småföretagare. Det gav en stabil majoritet.


Den borgerliga alliansen vill självfallet fortsätta att upplösa denna överenskommelse och bygga den i rakt motsatt riktning."


Ja, självfallet!!??

söndag 7 juni 2009

Narcissim i full blom - och om att höja rösten...

Letade något helt annat och hittade då detta inlägg på amerikanska psycho-history forumet från 27 februari 2007 där det står i inlägg om ”Narcissism i full blom i mitten av kollaps?” ungefär som följer:


'Från Harpers Weekly online har jag dragit ut några axplock, av vilka det första är klart symtomatisk för en klassisk narcissist, nykter.


Herpers Weekly 27 februari 2007


President George W. Bush jämförde kriget mot terrorn med den amerikanska revolutionen: 'General Washington förstod att det amerikanska frihetskriget [under vilket man bröt sig loss från Storbritannien och Amerikas förenta stater bildades?] var ett viljetest och hans vilja var obrytbar.'


Brittiske premiärministern Tony Blair annonserade att han skulle ta hem mer än 1 600 av de 7 100 brittiska trupperna i Irak. Vice president Dick Cheney sa att tillbakadragandet var ”en försäkran (ett intyg på) att i delar av Irak går saker ganska bra', han sa också att att bryta 'viljan hos det amerikanska folket' var al-Qaidas strategi. 'De vinner därför att vi ger upp.'


'Dick var alltid väldigt realistisk', sa Kenneth Adelman, vapenkontrolltjänsteman i Reaganadministrationen och vän till Cheney [läs också här om honom]. 'Jag förstår egentligen inte hur han kan sysselsätta sig med detta lyckliga prat när genomgångar månad efter månad visar att det blir värre och värre i Irak.'


'Dagen efter en sunni-imam i Falluja utfärdade ett fördömande mot militanta sunnier, så exploderade en lastbilsbomb vid sidan av en moské, vilken dödade 36 kyrkobesökare och skadade åtminstone 62 ytterligare.' Jerry Atlas säger att det finns '...alltför få islamiska intellektuella...' och ledare som är villiga att 'höja rösten.'


Nåja, när 'att höja rösten' resulterar i nästan omedelbar vedergällning på ens sympatisörer och man är helt medveten om detta 'troliga resultat' innan man höjer rösten, skulle jag misstänka några dissociativa processer som sätter igång i psyket hos den som höjer rösten.”

Ser vi detta idag också? Var?


Och varifrån kommer narcissism? Från det blå? Finns i särskilda gener?


Läs tidigare inlägg om "Makt...", "Makt som försvar...", Lloyd deMause att krig alltid förs av irrationella anledningar, samt om (svenska) politiker som INTE ENS skäms över vad de gör. "Cynism...".


Jag tror dock inte (som psykohistorikerna tror enligt hur jag uppfattat det, men jag kan ju ha fel?) att vi är födda med några destruktiva drifter (eller heller några dåliga gener men det tror jag inte psykohistoriker tror på heller) som vi måste lära oss att behärska/hantera (Freud och liknande idéer, vars terminologi jag uppfattat att de använder).


Jag tror att destruktivitet är ett "inlärt" beteende, eller snarare ett resultat av hur vi uppfostrats och behandlats tidigt i livet (respektlöst/med förakt eller med genuin respekt och aktning, en djup, äkta respekt och aktning få av oss har upplevt riktigt), med start allra tidigast i livet.


Se också inlägget "Where's the wrath? Keeping silent of shame, not allowed having just and righteous demands, justified anger stifled - empathy deficits in the power..."

fredag 5 juni 2009

Överdriven tro på hög löns motiverande effekt - och om detta med ansvar...



Spontan och snabb bloggpostning.

Jag tror att Johan Ehrenberg har rätt i det han sa i fredagspanelen i Gomorron Sverige i morse (här är inslaget på Svt-play). I min tolkning menade han att det inte handlar om lönen för om man gör ett bra jobb. Och tog exemplet kvinnan som jobbar på sjukhus för ganska måttlig lön.


Jag tror också att man överskattar lönens betydelse och motiverande effekt för hur bra jobb man gör. Med tillägget: vad jag menar med detta är att jag tror att både MYCKET LÅG och MYCKET HÖG lön snarare kan ha, eller till och med oerhört ofta har, negativ effekt för ens arbetsprestation?


En känsla jag har bara. Den förra lönen kan, bland annat, leda till uppgivenhet, den senare till arrogans (och att slå sig för bröstet).


Se också tidigare bloggpostningar om att mer jämlika samhällen fungerar bäst, människor är friskare där - på grund av mindre stress och större trygghet.


Dessutom tror jag att människor är betydligt mer kreativa och förmögna till problemlösning om de känner sig tryggare (jag jobbar i ett kreativt yrke, med en utbildning motsvarande 6 års heltidsstudier på universitet)!!! Människor i samhällen där tryggheten ständigt är hotad (som i USA med deras sämre trygghetsnät) förlorar sin kreativitet, problemlösningsförmåga OCH arbetskapacitet på grund av den kroniska otryggheten. Så frågan är hur samhällsekonomiskt detta är och vad slags samhällsklimat som skapas i dylika samhällen (men brottsligheten är ju högre där och man har betydligt fler fängelser där än här - än så länge!!!).


Anders Björck (som presenterades som Anders Björklund i programmet, vilket gjorde att både han och Ehrenberg drog på smilbanden!!:)) menade att man behöver det bästa folket (åh, blaha, blaha!) till EU och EU-parlamentarikerna ska ha rejält betalt för det enorma arbete de gör. Något Elisabeth Höglund höll med om.


Har vi verkligen det bästa folket i EU-parlamentet? Eller i högsta ledningar, oavsett nivå, i vårt samhälle eller på ledande befattningar ute i världen?


Hur är det med moralen i högsta ledningar? Hos människor som verkligen borde föregå med gott exempel (vilket egentligen inte är någon ursäkt för oss, småfolket, att följa deras exempel! Om inte annat så för ens eget samvetes skull? Eller för att vi ska kunna höja vår röst med rejäl kraft och ifrågasätta saker i vårt samhälle och all arrogans där av maktmänniskor).


Har vi det mindre bra folket på lägre betalda jobb?


Vad sorts människor söker sig till dessa oerhört bra betalda jobb?


Och får VD:ar höga löner för att vara lojala mot sina uppdragsgivare? Något som tydligen är fallet. Hittade en intervju på nätet om hur det är i USA, som bekräftar att så är fallet, men jag tror jag sparade det på min andra laptop som jag håller på att ominstallera.


Hmmm, tala om maktens arrogans...


Se också Robert Sundberg i ledare om "Därför har politiker förmåner", Göran Greider i "Bara kritikerna kan rädda EU", och "Bra LO":

"Även i denna djupa lågkonjunktur finns det, menar LO i sin nya rapport, utrymme för löneökningar.


Krisen för t ex svensk exportindustri beror ju inte på någon kostnadskris, dvs att lönerna rusat iväg och gjort produkterna osäljbara. Tvärtom: Den svaga svenska kronan gör ju varorna billiga.

Att inte ta ut de höjda löner som ökad produktivitet ger, vore direkt dumt. Det skulle bara fördjupa efterfrågekrisen i ekonomin. Det eländiga är förstås att fackens förhandlingsstyrka alltid försvagas i dåliga tider och att ta ut det löneutrymme som finns är inte lätt. Men sker det inte, ja då hamnar pengarna i ägarnas ficka istället. Där stannar de till. Slutar röra på sig och tar kål på några jobb till."

Läs också "Knutbykoden löser fler gåtor" samt Maria-Pia Boëthius i "Nu är det folkets tur - Maria-Pia Boëthius om maktens misslyckande" :
”'När folken fick allt mindre reellt inflytande över politiken gavs de istället TV-makt att rösta in och sparka ut deltagare i olika dokusåpor och tävlingar.' Till skillnad från i politiken, där man bara får rösta vart fjärde år, gav denna slags röstning omedelbart utslag och en falsk känsla av makt [!!!!], ansåg han. I jämförelse är demokratin tråkig och tungfotad.

I undertexten kan man utläsa att medierna har varit den ekonomiska maktens drängar och tillhandahållit röstmakt, som i förlängningen inte leder någonstans alls. Men man har blivit underhållen och road, och TV och press har samarbetat om uppmärksamhetskonsumtionen, den som leder bort från politik och demokratiskt ansvar.


I Italien är demokratin på väg att förvandlas till ett stort skämt. Deras premiärminister, den plastikopererade finansgubben Silvio Berlusconi, sitter på både den politiska, den ekonomiska och den mediala makten. Eftersom italienarna alltid sett den politiska makten som korrupt har de, många, beslutat sig för att strunta i demokratin och följa den mäktigaste och hoppas på att han ska fixa det hela, också om han stiftar lagar för att värna sitt eget finans- och medieimperium, och lagar som gör honom onåbar för rättvisan.

Vad Italien säger oss idag är att demokratin till den grad har missbrukats av dess företrädare att många italienare gett upp och istället anslutit sig till systemet att följa en stark man med pengar och bra kontaktnät. När man betraktar Italien ser man en demokrati som är i färd med att begå självmord./.../

I Storbritannien har världskrisen
utmynnat i hat och hån mot riksdagsledamöterna, parlamentarikerna. Det har visat sig att många av dem har tagit varje tillfälle att sko sig på skattebetalarnas bekostnad. De har låtit det allmänna betala praktiskt taget vad som helst. Med all rätt är engelsmännen rasande; deras skattepengar går till staussuktande ynkryggar, som missköter sina demokratiska uppdrag men gör allt för att säkra det egna, lyxiga livet.

Parlamentarismen, som också är vår svenska modell är plötsligt djupt ifrågasatt.
Kan dessa politiker, som sett till att ordna för sig själva, så att de inte drabbas av världskrisen, verkligen företräda oss?


Det kan de knappast.


De lät sig förföras av den ekonomiska makten, precis som Vanja Lundby-Wedin och hennes medarbetare i LO, precis som Margot Wallström som ”inte fattar” vad hennes och andra EU-ledamöters enorma löner, som betalas med vår skatt har med saker och ting att göra.


De är allihopa medlöpare
till den ekonomiska makten. Men de är bara medlöpare.

Liksom på 1930-talet försöker de ekonomiska makthavarna vältra över skulden på andra. Vi har sett en riggad värld där den ekonomiska makten tillåtits löpa amok och där varken politiker eller mainstreammedier skött de uppdrag de fått av folken eller åtagit sig som medier med speciella privilegier. Det är klart att folk är rasande och förlorar förtroendet. /.../


Medan Europa befinner sig
i den värsta krisen sedan 1930-talet får vi se jättebilder på glättade och stajlade EU-kandidater som vill in i parlamentet eller se genanta reklamsnuttar, istället för heta och vilda debatter om hur demokrati och förtroende ska restaureras, som ett slags reklamfilter över en ganska skräckinjagande verklighet. Det håller inte.
”All offentlig makt utgår ifrån folket”, står det i den svenska grundlagen. Idén är – och inte bara i Sverige – att när politiken misslyckats är det folket som måste ta över och återställa demokratin. Och inte lockas att överge den, som i Italien."

Och läs slutligen Alexander Chamberland i "Killars kollektiva ansvar."

DD-artiklarna finns också här.

torsdag 4 juni 2009

Länder där jämlikheten är större hjälper länder som är mindre utvecklade generellt mer - om världsmiljödagen 5 juni...

förra årets logo.

[Uppdaterad under dagen]. På Equality trust bloggen skriver Bill Kerry om Världsmiljödagen 5 juni.

Jag är säker på att vi alla drar vårt strå till stacken för Världsmiljödagen femte juni. Dock, om man tittar igenom den av FN sponsrade webbsidan verkar det vara en bit kvar till att utmana antagandet att ekonomisk tillväxt – om än grönpräglad – är vägen att gå för att lösa alla världens problem.


Jämlikhetsförkämpar borde ständigt använda de nya bevisen (som presenteras på denna webbsida!) för att peka på att ekonomisk tillväxt inte längre levererar några betydande förbättringar i välbefinnandet för den utvecklade världens samhällen och bara kan orsaka miljöskada.


Bara större jämlikhet tillåter oss att utveckla välfärdsnivåerna och att ta itu med miljöproblem effektivt.


Dessutom så hjälper mer jämlika i-länder generellt länder i utvecklingsvärlden, där ekonomisk tillväxt fortfarande är klart viktig för att utveckla välfärden, mer [dvs. länder med större ekonomisk ojämlikhet hjälper utvecklingsländerna generellt MINDRE!!! Här menar Kerry att länder som t.ex. USA och Storbritannien, där vi har den största ekonomiska ojämlikheten, hjälper u-länder mindre än vad andra i-länder gör?].


Att tala om ojämlikhet och uthållighet som åtskilda ämnen är inte vettigt. De är oupplösligt förenade som nödvändiga förutsättningar för mänsklig överlevnad och blomstrande.”


Och på World Heritage-sidan står det:

World Environment Day is celebrated every year on 5 June in more than 100 countries. The theme for 2009 is climate change and the broader consequences of environmental change, and what societies can do in response.

Combating climate change and preserving ecosystems services that underpin our economies is an issue for everyone. Every individual's efforts, no matter how small, can contribute to the sustainable development of our economies and communities around the world.

On this day, individuals, non-governmental organizations, community and youth groups, business, industry and the media organize activities to renew their commitments to protect and develop the environment. They organize activities such as clean-up campaigns, tree planting, colourful street rallies, green concerts, essay and photo competitions in schools, and recycling efforts.”

Bloggen Do nothing day tipsade om en jätteintressant video med den amerikanske ekonomen Richard Wolff!! Lyssna på denna! Detta rekommenderar jag verkligen!

Tillägg på kvällen: Om ”Kapitalismen brakar loss – om den ekonomiska härdsmältan” av Richard Wolff kan man läsa att den namnkunnige ekonomen vid universitetet i Massachusetts professor Richard Wolff bryter ner orsakerna till dagens ekonomiska kris med nervkittlande klarhet och visar hur den skapades under årtionden och faktiskt reflekterar jordbävningsartade fiaskon i strukturerna hos den amerikanska kapitalismen själv.

Wolff spårar källan i den ekonomiska krisen tillbaka till 1970-talet (1980-talet??) när löner började stagnera och amerikanska arbetare tvingades in i en dysfunktionell spiral av lånande och skuld som slutligen exploderade i inteckningshärdsmältan.

Genom att placera krisen i dess bredare historiska och planmässiga ram, argumenterar Wolff övertygande att föreslagna räddningsaktioner från regeringen, stimuleringspaket och rop på ökad reglering av marknaden inte kommer att vara tillräckliga för att åtgärda den verkliga orsaken till krisen, framkastande att långt mer fundamental förändring till slut kommer att bli nödvändig för att undvika framtida katastrofer.

tisdag 2 juni 2009

Namninsamling angående sjukförsäkringen...

Startad av sjuksköterskan Margareta Tiger. Hon skriver bland annat:
"Det krävs en ny människosyn och ett mera flexibelt tänkande angående orsaken till ohälsa och vägen till läkning./.../

Grundtryggheten för läkning är, enligt mig Margareta Tiger, ekonomisk trygghet och att smärtupplevelsen tas på allvar. Men eftersom läkarnas sjukskrivningar i allt högre utsträckning överprövas blir sjukskrivningstiden istället en tid av ekonomisk otrygghet

Räkningarna ska ju betalas oavsett om man får sjukskrivningen beviljad eller inte. Konsekvenserna av dagens politik innebär förlängt lidande, ökat lidande och ökad ohälsa./.../


Det blir viktigare att följa reglerna än att stötta den som behöver hjälp. Jag oroar mig djupt över det omänskliga klimatet som sprider sig i samhället."

Skriv på här.

måndag 1 juni 2009

Exkluderande och utsorterande istället för inkluderande. Om elitskolor. Och diagnostisering...

illustrerar detta inlägg med en vårbild.

I artikeln ”Elever känner sig utpekade - självbilden haltar för barn i särskild undervisningsgrupp” i Lärarnas tidning kan man läsa:


Elever som går i särskild undervisningsgrupp för koncentrationssvårigheter ger en positiv bild av sig själva när de gör ett självbildstest. Men när de observeras och intervjuas kommer det fram att de känner sig utpekade som avvikande.


'Då säger barnen att de är i den särskilda undervisningsgruppen för att de inte platsar i den vanliga klassen.'/.../


Eleverna var mellan nio och tolv år. /.../


Som jag ser det är det inte konstigt att eleverna reagerar på detta sätt när de möter en verklighet där de blir stigmatiserade. De möter vuxna som förlägger problemen hos eleverna själva.


Anna-Lena Ljusberg har sett en utveckling mot allt fler särskilda undervisningsgrupper. 1988/89 fanns 112 stycken i det område hon undersökt. 2006/07 fanns 180 grupper.


'Tidigare har man lagt mycket möda på att skapa en inkluderande skola [integrering]. Men nu verkar detta ha blivit mindre viktigt.'/.../


...resultaten i särskilda undervisningsgrupper är nedslående.

'Det finns studier som visar att både lärare och elever lägger sina krav på en lägre nivå än i vanlig klassrumsundervisning.'/.../


'...det måste finnas sätt att återigen utveckla en inkluderande skola.'


Hon är intresserad av att forska på vilka material, instruktioner, klassrum och övriga inslag som kan underlätta koncentrationen hos elever med dessa svårigheter.


'Det verkar som om varje generation måste börja på nytt.'”


Ska det verkligen behöva vara så, att varje generation ska behöva börja på nytt?


Läs också artikeln ”Lättare få extra stöd till barn som utreds.” Man måste sätta diagnos på elever i högre grad än någonsin för att kunna sätta in åtgärder. Och vad innebär detta diagnossättande i längden kanske?


Vilken människosyn ligger till grund för dessa idéer från högerregeringen? Samt vilken samhällssyn?


Se också den korta notisen ”Fler elitklasser trots få sökande.”


Hmmm, men HÄR fattas inte pengar!!?? Ja, vår nuvarande regering bryr sig bara om sig själv och de sina!! De lider av empatiunderskott! Och total brist på inlevelseförmåga. Och angående vilka som kanske är mest lämpade att förstå människors känsloreaktioner och känslor se denna bloggpostning om empatiunderskott och hög utbildning.


”Naturligtvis blir det väldigt dyrt för kommunen att bedriva en utbildning med så få elever, säger
Charlotte Wieslander [undervisningsråd på skolverket].”


På grund av få sökande!? Men hur stora kan dessa klasser komma att bli, även om föräldrar får upp ögonen för dem?


Vad säger (skol)forskning om allt detta, med elitisering? Se till exempel inlägget ”Samhälle med mänskligt ansikte” (om betyg och dess påstått motiverande karaktär) samt inlägg under sökningen "betyg."


Pierre Gilly tipsade om inlägget om att ”Det 'nya' gymnasiet är en fara för demokratin":


”Förändringarna får drastiska konsekvenser för såväl elever som demokrati och samhället. Alliansens 'framtidsväg' är snarare ett steg tillbaka och en återvändsgränd i ett samhälle där dörrar måste hållas öppna./.../


På yrkesförberedande utbildningar föreslås en halvering av ämnena svenska och samhällskunskap. Detta skapar ett delat, olikvärdigt samhälle. Elever på yrkesorienterade utbildningar hamnar utanför samhällsdebatten. Detta undergräver demokratin. Språk är makt och kunskap om samhällspolitiska system är en förutsättning för ett aktivt samhällsdeltagande./.../


Förslagen skapar ett delat samhälle, minskar samhällsengagemanget och vidgar utanförskapet Är det verkligen det samhället vi vill ha?

Fredrik Reinfeldt avfärdar kritik mot alliansens förslag, från Mona Sahlin, med motiveringen att hon inte har någon erfarenhet av skoltrötta ungdomar. - Billigt och plumpt! Nåväl, vi har garanterat större erfarenhet av detta än vad han har. Trots det eller kanske tack vare det motsätter vi oss starkt alliansens förslag.”

Se också återigen Pierre Gillys artikel "Hopp om en ny morgon?"

De första tre artiklarna finns också här.